I budgeten för Göteborgs stad 2020, som antogs av kommunfullmäktige hösten 2019, slår man fast att staden inte ska ha några utsatta eller särskilt utsatta områden 2025. Man kan ha synpunkter på att kommunen väljer att mäta sig efter polisens klassificering av olika områden – eftersom den utgår från de problem just polisen upplever, som hur hög brottsligheten är och hur lätt eller svårt det är att få folk där att delta i rättsprocessen.
Som bland andra forskaren Tapio Salonen pekat på finns det andra – och kanske för en kommun viktigare – sätt att mäta hur ett område mår. Genom att utgå från polisens lista tvingas kommunen dessutom slåss mot företeelser den överhuvudtaget inte kan rå på, eftersom det är polisen som sköter brottsbekämpningen.
Exemplet Hammarkullen är en god illustration på just detta: här kopplas en stor del av problematiken till en stor och, enligt polisen, ordentligt brottsaktiv släkt. Med all respekt för kommunala förebyggande insatser, så är det i första hand polisen som kan möta den utmaning det innebär i ett kortare perspektiv.
AB Framtidens plan
Med allt detta sagt: att Göteborgs stad inte ska ha några utsatta områden är självfallet en rimlig och bra ambition. Så låt oss titta på hur man jobbat för att nå dit sedan beslutet fattades.
Under 2020 fattade den kommunala bostadskoncernen AB Framtiden beslut om att avsätta 11 miljarder kronor för att jobba mot målet. En strategi – som bygger på bland annat ökad närvaro i områdena, renoveringar och nybyggen – togs fram och sedan dess har bolaget löpande redovisat hur arbetet går.
Gott så. Men resten av stadens alla verksamheter? Tja, vi kan väl hoppas på att de strävar på, var och en på sitt håll.
Efter budgetbeslutet 2019 dröjde det ett helt år innan politikerna fattade ett beslut om att ta fram en handlingsplan. I en intervju med GP hösten 2021 sa kommunstyrelsens dåvarande ordförande Axel Josefson (M) att handlingsplanen var på gång.
Det samlade greppet saknas
Nu var det förstås inte så att arbetet stod helt stilla under tiden, men handlingsplanen ska ändå ses som ett viktigt instrument för att samla och strukturera upp insatserna. En karta att hålla sig i på vägen mot målet, helt enkelt.
I slutet av 2021 fick politikerna i kommunstyrelsen ett första utkast till handlingsplan. Den skickades ut till förvaltningar och andra för att få in synpunkter och kom tillbaka i februari 2022. Flera remissinstanser, som förskolan, pekade på att det krävdes mer pengar för att genomföra planen. Socialförvaltningen Sydväst ifrågasatte om inriktningen på förebyggande arbete verkligen var i linje med ambitionen att nå målet till 2025.
Och polisen – som ju faktiskt avgör vilka stadsdelar som klassas som utsatta – konstaterade stillsamt att de är ”tveksamma till att insatserna är tillräckliga för att åstadkomma varaktiga positiva förändringar”.
Målet framflyttat
Inte heller politikerna var nöjda och skickade tillbaka planen till tjänstemännen. Nytt försök. Efter sommaren 2022 var en reviderad version uppe på kommunstyrelsens bord.
Den nådde ändå upp till kommunfullmäktige för fastställande, men där tog det stopp strax efter jul. Den nya majoriteten S-V-MP vill ha en fördjupad ekonomisk analys av hur planen ska kunna genomföras och flytta fram målet för särskilt utsatta områden till 2030 och till 2035 för utsatta områden.
Där är vi nu. Mer än tre år har gått sedan beslutet att de utsatta områdena ska bort fattades. Men någon plan för hur målet ska nås existerar fortfarande inte.
