Magdalena Andersson valdes in som Sveriges första kvinnliga statsminister men tvingades avgå bara några timmar senare.
Magdalena Andersson valdes in som Sveriges första kvinnliga statsminister men tvingades avgå bara några timmar senare. Bild: Nils Petter Nilsson

Arne Larsson: Det är Socialdemokraterna som är skyldiga till krisen

Det är lätt att tycka att Centerpartiet slirar, att Vänsterpartiet dragit undan mattan för regeringen. Eller att Miljöpartiet smiter från ansvar. Men nej. Det är Socialdemokraterna som är skyldiga till krisen – och orsaken till att förtroendet för det politiska systemet får en törn.

Det här är en analyserande text. Slutsatserna är skribentens egna.

ANNONS
|

Onsdagen den 24 november 2021 är en i många avseenden historisk dag. Och Magdalena Andersson är förstås att gratulera. Den första svenska kvinna som blivit statsminister.

Men starten kunde knappast blivit sämre.

För den som följt dagens händelser på viss distans framstår det hela som en politisk fars som brukar inträffa i lite mindre stabila demokratier.

Behåller statsministerposten

Socialdemokraterna behåller statsministerposten – men får styra på en budget som Moderaterna och Kristdemokraterna skissat ihop tillsammans med Sverigedemokraterna, ett parti varken M eller KD ville ta i med tång innan mandatperioden började.

Och Centerpartiet har släppt fram Magdalena Andersson som statsminister – trots att hon var tvungen att ge Vänsterpartiet inflytande för att komma dit – för att sekunden senare medverka till att SD fick direkt inflytande i budgeten. Precis de två sakerna partiet aldrig någonsin skulle göra.

ANNONS

Och mitt i allt detta fick alltså Miljöpartiet nog och lämnade regeringen.

Vi kan nog ägna resten av året att diskutera vilket parti som agerat mest rakryggat alternativt stått för det största sveket.

Det går säkert att finna argument för vilken uppfattning som helst.

Men en sak är svår att komma runt. Och det är att det är Socialdemokraterna som bär huvudansvaret för det kaos som uppkommit

S – en ensam pjäs

Det parti som gör anspråk på regeringsmakten måste ha ett regeringsunderlag och onsdagen den 24 november var alltså dagen då det som varit tydligt under en tid bekräftades i skarpt läge. Socialdemokraternas regeringsunderlag har dragit åt olika håll – och nu är bara spillror kvar av det.

Som en sorglig final på en händelserik dag tvingades landets första kvinnliga statsminister att avgå, innan hon ens hunnit utse en enda minister.

Sannolikt för att komma tillbaka som ledare för en ren S-regering, vilket i så fall blir ännu ett bevis för partiets läge i det nya politiska landskapet: som en ensam pjäs i stort behov av trogna allierade.

Och ur den aspekten blir tiden fram till valet nästa år oerhört intressant. Alla tidigare stödpartier – Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna – har på kort tid klippt banden till Socialdemokraterna för att hitta sin egen unika position och stå på egna ben.

ANNONS

Men frågan är om det verkligen är den typ av spänning väljarna mest av allt önskar sig i en tid då det finns en del verkliga problem i världen utanför riksdagshuset som också behöver hanteras.

LÄS MER:Historiska beslutet – SD får inflytande över Sveriges budget

LÄS MER:Efter Miljöpartiets besked – Andersson avgår

ANNONS