Varför dog Gustav?

Söndag 6 mars 2022. Solen skiner över skärgårdskommunen Öckerö. Men så händer något allvarligt och telefonerna börjar ringa. Samtalen når också GP Dokumentärs reporter.

– Det har varit en avrättning på Öckerö!

Rösten tillhör en man i chock. Korta meningar flyger ut om de rykten som går på öarna: “skjuten i ryggen av polisen” och “han försökte fly”. En snabb slagning på internet med telefonen mot örat. Flera stora medier har redan publicerat informationen polisen skrivit på sin hemsida: om en hotfull man, en nödvärnssituation, avlossade skott.

Tipsaren som ringer säger att en ung man, en pappa, skjutits i ryggen då han försökt fly från insatsstyrkan. Det låter för galet för att vara sant. Varför skulle polisen skjuta någon som inte gått till attack?

Därefter sprids polisens version av skotten på Öckerö snabbt i press, radio och tv. Det står att mannen hade ett LPT-beslut, lagen om psykiatrisk tvångsvård. En person som är så sjuk att han har ett läkarbeslut om tvångsvård kan vara farlig både för allmänhet och polis.

Och därmed dör historien i media.

Söndagen då Gustav dör är hans mamma Kerstin barnvakt åt sitt barnbarn. Hon och Gustavs lille son är hemma när Kerstin hör helikopterljud och förstår att något händer på ön.

– Jag märkte att det var någonting, men jag visste inte riktigt vad. Vad är det i görningen liksom? Herregud tänkte jag, vad är det som händer?

När han hade blivit skjuten så faller han ju ihop. Det såg jag.

Några hundra meter bort, vid Gustavs hem och med en polishelikopter hovrandes ovanför, finns hans pappa Roger. Han har kommit dit tillsammans med Gustavs sambo, som larmat polisen eftersom hon är orolig. Paret har en kris. Gustav har druckit hela natten, är full, självdestruktiv och har skickat sms om att han inte vill leva längre. Hon behöver hjälp att hindra Gustav från att skada sig.

Två timmar senare är allt över. Pappa Roger har sett räddningstjänst och polis anlända, sett sin son bli mycket stressad och stänga in sig i garaget. Han har sett området spärras av, insatsstyrkan kallas in och händelseförloppet snabbt eskalera.

Och sedan:

– Jag såg när Gustav trilla eller vad man säger. När han hade blivit skjuten så faller han ju ihop. Det såg jag. Och jag hörde liksom skotten alldeles innan, berättar Roger.

– Sen kom ju en polis och liksom bara sa det att "tyvärr så har din son avlidit".

Roger försöker ta in beskedet att hans son är död.

– Och så fick jag ett papper, ett färdigtryckt papper där det stod att vi som var här heter... Och sen var det inget mer. Det stod inga namn och ingen underskrift. Ingenting.

Oktober 2022. Telefonen ringer och ringer. Nu är det fler öbor som hör av sig till GP Dokumentärs reporter – vänner och familj till den dödade Gustav. De är förbannade. Förundersökningen mot de poliser som sköt honom har precis lagts ner.

Vännerna och familjen beskriver Gustav som en vanlig småbarnspappa, med fast jobb och villa. En hjälpsam båtmotormekaniker på 33 år som själv hade svårt för att be om hjälp. En man som inte skulle skada någon annan än sig själv. Och de säger att polisen ljuger.

Nu börjar en lång kamp för att ta reda på sanningen för familjen – och senare även för oss journalister. Det är polisens avdelning för särskilda utredningar (SU) och Särskilda åklagarkammaren som haft ansvaret att utreda om poliserna som sköt Gustav begått tjänstefel. Men stora delar av den nedlagda förundersökningen mörkas med svart överstrykningspenna, vissa sidor fattas helt.

Familjens målsägandebiträde tycker de få delar av utredningen de får se är så anmärkningsvärda att hon anlitar en av Sveriges främsta kriminaltekniker, Sonny Björk som jobbat som polis i 47 år.

Sonny Björk är en erfaren kriminaltekniker som anlitats av Gustavs familjs målsägandebiträde. Bild: Nils Petter Nilsson

1/2

Nu som pensionär anlitas han av både åklagare och försvarsadvokater som kriminalteknisk konsult och expertvittne. Han är specialiserad på skottskador och har till exempel varit sakkunnig i ärenden som Lasermannen och polismorden i Malexander. Han var också en av de kriminaltekniker som Sverige skickade för att identifiera offren vid tsunamikatastrofen.

Jag har ändå jobbat som polis i 47 år

I mars 2022 publicerade GP och andra medier polisens version. När GP Dokumentär kontaktar Sonny Björk två år efter Gustavs död på Öckerö förstår vi att detta är en – för många bortglömd – händelse som kräver en granskning.

– Man har inte gjort någon riktig platsundersökning, man har inte gjort några rekonstruktioner av händelseförloppet, vilket är brukligt att man gör, säger Sonny Björk och förklarar att utredningen mot poliserna som dödade Gustav sticker ut mot andra fall där poliser i tjänst skjutit ihjäl någon.

– Man brukar rekonstruera och ser då hur det gått till. Det har gått till på “det och det viset”. Den andra stora bristen är att det inte finns någon vilja hos åklagare och utredare att utreda det här till fullo. Man vill inte göra det helt enkelt. Och vad bevekelsegrunderna för det är, det vet inte jag. Men min uppfattning är att man bromsar möjligheterna att få en fullständig bild av hur detta gick till, säger Sonny Björk och tillägger:

– Det är anmärkningsvärt att man gör så här. Jag har inte upplevt det här, jag har ändå jobbat som polis i 47 år, att man så att säga inte försöker gå till grunden med vad som har skett och orsakerna till det som har skett och så vidare.

Varför dog Gustav?

– Ja, varför dog Gustav?

Många svenskar minns sannolikt inte ens att en 33-årig tvåbarnspappa sköts till döds av polis på Öckerö för två år sedan. Efter medias förmedling av polisens version att skotten sköts i nödvärn mot en man med LPT-beslut – och efter åklagarens beslut att lägga ner förundersökningen blev det tyst i media.

Men i skärgårdskommunen Öckerö är händelsen än idag ett öppet sår som splittrar samhället mellan de som tror på myndigheternas version och de som tror att den versionen inte är sann.

Två år efter skotten berättar hans familj för första gången om dagen då Gustav sköts till döds av insatsstyrkan och om deras kamp för att få reda på sanningen.

I en serie artiklar och i den granskande podden Polisskotten på Öckerö, avslöjar GP Dokumentär vad som verkligen hände när polisen dödade Gustav.

Kedjan av händelser som leder fram till Gustavs död börjar som en räddningsinsats. Gustav står inför en separation, han är full och förtvivlad. Hans sambo larmar 112 eftersom hon är rädd att han ska skada sig själv.

Pappa Roger och räddningstjänsten är snabbt på plats. Brandmännen hittar Gustav medvetslös på en soffa nere i källaren, ett elverk står på och det luktar avgaser. De anhöriga tror inte att Gustav ville dö. Gustavs mamma Kerstin berättar att han hade planerat in en semesterresa med barnen till Öland.

– Det var nog ett rop på hjälp, berättar Gustavs pappa Roger. Jag menar, han hade så mycket framför sig och så mycket projekt som han höll på med och han älskade sitt jobb så... nej.

Gustav sköts ihjäl av polisen på Öckerö för två år sedan. Polismyndighetens version av händelsen spreds – GP Dokumentärs granskning visar att den inte är sann. Nu vill hans föräldrar Roger och Kerstin berätta och få upprättelse för sin son. Bild: Jonas Lindstedt

1/2

När Gustav vaknar till blir han arg och skriker till brandmännen att han vill bli lämnad i fred.

– När vi kommer runt ut på gräsmattan så hade han kvicknat till och så släpper de honom! Då sprang han in till garaget och låste in sig, säger Roger.

Inget vet att detta är starten på en rad händelser, missförstånd och osanningar som kommer att leda fram till Gustavs död.

Fan vi tror det brinner

Fler och fler blåljus kommer till platsen: brandkår, räddningsbil, ambulans och en polisbuss. Djungeltelegrafen går snabbt bland de boende på öarna om att något stort är på gång. Mobilen ringer hos en av Gustavs bästa vänner, Glenn Utbult.

– Jag var ute och gick med hunden då jag fick samtal från en kompis att räddningstjänsten stod utanför Gustavs och “fan vi tror det brinner.”

Glenn tar sig direkt till Gustavs hus där en polishelikopter har börjat hovra ovanför garaget. Han förstår inte hur det kan bli sådant pådrag för hans tystlåtna och tillbakadragna vän – Gustav är en liten kille på 165 cm och omkring 50 kilo.

– Det är ju rätt pressad situation när man ser och hör allting därute. Alla poliser, grannar och nyfikna folk. Så som det är i ett litet samhälle. Jag kan förstå att han inte är så samarbetsvillig i att komma ut. Han vill vara i fred, säger Glenn, som försöker få kontakt med polisen på plats för att hjälpa till.

– Jag tänkte det var enda chansen att få ut honom, med någon nära som han anförtror sig till eller litar på, säger Glenn.

Glenn Utbult ville hjälpa polisen att prata ut Gustav ur garaget. Han förstår inte hur pådraget kunde bli så stort. Bild: Jonas Lindstedt

1/2

Men polisen vill inte använda någon alternativ lösning. Deras förhandlingsteknik är att aldrig använda vänner eller anhöriga, detta för att undvika att känslor involveras och att de kanske lovar saker de sen inte klarar av att hålla.

Gustav levde under ordnade förhållanden. En tvåbarnspappa som bodde i en villa på Öckerö och hade fast jobb. Han hade några ungdomssynder, dumma saker på fyllan, som att bränna ner en konkurrerande påskefyr eller kvadda sin pappas bil. Men han var ingen känd våldsverkare, som skulle kunna bidra till att polisen såg honom som farlig.

– Han fanns alltid där för en och var alltid hjälpsam. Ringde man om något bekymmer kom han bort, oavsett tid på dygnet. Han hjälpte till med hjärta och själ. Vi har haft så mycket kul i alla år och det är jag jätteglad över. Men jag hade ju gärna haft många mer minnen tillsammans med honom, säger Glenn.

När insatsstyrkan Väst kallas in strax före klockan tolv har fler och fler öbor samlats på platsen. Efter ett tag kommer Gustavs vän Albin Olsson till avspärrningarna.

– Det var ett jäkla pådrag! Han var ju inte gängkriminell eller psykfall, säger Albin och fortsätter:

– Jag förstod aldrig hur allvarligt det var!

Gustav är fortfarande inne i sitt garage och har satt på hög musik när fem insatspoliser anländer. Hans pappa Roger beordras att lämna platsen.

– När de anlände så var det “piss off” ungefär. “Gå ut ur trädgården och ställ dig någon annanstans”, så vi fick inte komma nära garaget över huvud taget, säger Roger.

Gustavs mamma Kerstin kan inte förstå varför allt blir så stort. Ett tjugotal poliser, varav fem specialtränade från insatsstyrkan, står alltså redo att hantera en ensam, full och ledsen småbarnspappa.

– Räckte det inte med de vanliga poliserna? Varför skulle insatsstyrkan komma? Det var ju ingen terrorist! Det hade man nästan kunnat tro med den kalibern, säger Kerstin.

Men några fattas i pådraget utanför Gustavs garage – de förhandlarna som kallades in samtidigt med insatsstyrkan syns inte till.

De fem insatspoliserna börjar cirkulera i trädgården utanför Gustavs garage.

En av dem drar snart upp sitt skarpladdade vapen. Inget hotfullt har hänt. Solen skiner. Fiskmåsarna skriker över den blå himlen. Om Gustav tittar ut från sitt fönster kommer han att se mörkklädda beväpnade män. Några har jeans. Några är maskerade för ansiktet och en av dem har en skyddsväst med texten “polis”.

Vid polisens avspärrningsband har nu flera av Gustavs oroliga vänner samlats. En av dem är Daniel Svensson. Han tror att Gustav måste varit livrädd där inne i garaget.

– Jag kan tänka mig att han fick panik och tro fan det! Det var ju två-meters gubbar som man inte kastar ner på backen i första taget. Han sitter där själv i garaget och vet inte vad som väntar på utsidan.

Förhandlarna, som är specialtränade för att lugna ner situationer som den här syns fortfarande inte till. De är på ön men har inte körts dit där de behövs, utan till en samlingsplats vid Öckerö nya kyrka omkring en kilometer bort.

Glenn Utbult står vid avspärrningarna, han försöker lugna vänner och anhöriga. Han har fått höra från den vanliga lokalpolisen att ”insatsstyrkan är här nu”.

– Då litar man lite på det och slappnar av. De har ju lagt ner mycket träning och ska kunna lösa en sådan här situation, säger Glenn.

Men allt ska bli precis tvärtom.

Istället för att vänta på förhandlarna föreslår insatsstyrkans operativa insatsledare Jörgen Kåberg, som sitter på polishuset i Göteborg, att en ruta på Gustavs garage ska krossas för att minimera riskerna om det är gas där inne. Gustavs pappa Roger hör smällen:

– Sen började de agera och snurra runt och sen var de ju igång här!

Gustav blir förbannad och försöker öppna dörren för att komma ut. Han har nu mindre än tre minuter kvar av sitt 33-åriga liv. Och förhandlarna syns fortfarande inte till. Beslutet att krossa Gustavs ruta är redan verkställt. Gustavs pappa:

– Sådan här förhandlare eller vad det kallas. Men den människan kom ju aldrig dit utan de började ju agera på egen hand. Det är ju också någonting som var helt vrickat, säger Roger.

– Istället för att försöka få ut honom på fredligt sätt. De agerade ju aggressivt från första början och gick på och stängde in, säger Gustavs mamma Kerstin.

GP har sökt förhandlarna i månader utan att de återkommit. Vi hittar dock en intressant uppgift i den så kallade “slasken” – sidomaterialet som inte anses viktigt nog för att vara med i förundersökningen mot insatsstyrkan. Uppgiften är överstruken med svart penna. Det som särskilda utredningar har sekretessbelagt visar sig vara att förhandlarna var upprörda över hur händelsen gått till. Uppgiften är än i dag försedd med sekretess.

Den som tog beslutet att krossa rutan är Jörgen Kåberg, operativ insatsledare för insatsstyrkan som var på Öckerö den där dagen.

Varför fick inte förhandlaren komma fram och förhandla?

– För då gick ju allting väldigt fort. Jag kan inte svara på exakt hur det såg ut på platsen eftersom jag inte var på platsen.

Jörgen Kåberg ser det inte som en svaghet att han satt inne i stan och tog beslut om vad som skulle ske ute på Öckerö den där dagen Gustav sköts till döds.

– Återigen, jag är inte på platsen. Jag ser inte exakt vad som händer framme på platsen. Så fungerar inte vår verksamhet, vårt ledningssystem är ju uppbyggt på ett speciellt sätt och vi ser inte det som en nackdel, säger Jörgen Kåberg.

Den berusade, ledsna, förbannade – och förmodligen rädda – Gustav tar sedan ett ödesdigert beslut. Han rensar snabbt det trasiga fönstret från glas med hjälp av en yxa och kommer sedan ut genom fönstret.

– De hade ju bara bangat in rutan, glasskärvor överallt. Jag är övertygad om att han tog yxan för att rensa glaset, säger Gustavs pappa Roger.

Men det insatspoliserna ser är en farlig gärningsman med en yxa i handen.

Gustav blir träffad med elpistol men är snart på fötter igen. Han springer utefter sin altan, hukar och springer mot trädgårdens enda fria utgång – fortfarande med yxan i hand. Det som sedan sker enligt insatspolisernas samstämmiga bild av händelsen är att Gustav höjer yxan i en aggressiv attack.

Flera skott brinner av. Gustav, 33 år och tvåbarnspappa, är död.

Ett skott från sidan rakt genom hjärtat – ett skott i ryggen.

Jag gick in i en bubbla, det bara snurrade

Kerstin får dödsbeskedet hemma, av Gustavs storebror.

– Han ruskade på huvudet liksom och tårarna rann på honom. Då förstod jag att det hade gått åt skogen. Jag gick in i en bubbla, det bara surrade.

Strax därpå sprids Polismyndighetens version av händelsen som en löpeld i TV, radio och tidningar. En version som ska visa sig inte vara sann.

LÄS MER:Polisen hängde felaktigt ut ihjälskjutna Gustav som tvångsvårdspatient

TEXT

Josephine Frejegranskning@gp.se

BILD

Jonas Lindstedtjonas.lindstedt@gp.se

TEXT

Sophia Djiobaridisgranskning@gp.se