I hörnet Nordhemsgatan–Andra Långgatan stod en bryggeribil halvvägs på trottoaren och några karlar lastade ut ölfat, ett cykelbud i skrikgrön tröja rotade i väskan och utanför galleriet kikade ett par kvinnor i fuskpäls och täckjacka in genom dörren.
Det är en miljö som Björn Siesjö gillar för här är det lite ruffigt och livaktigt, husen är blandade, det finns affärer i bottenvåningen och gatan smal. Kort sagt, en riktig stadsmiljö som skapar möjligheter.
–Staden är människorna. Det är viktigt med mötesplatser, att kunna träffas utomhus.
Ut på Första Långgatan längs spårvagnsspåren och den nye stadsarkitekten utbrister:
–Se här! Gunnebostängsel, det är ju löjligt. Bort! Okej, det kommer spårvagnar farande, men då skulle vi ha stängsel längs kajerna också.
Barriärer bygger ingen stad. Det kan vara ett stängsel, en motorväg eller en älv.
–Älven är både en tillgång och en barriär. Jag vill ha en sammanhängande stad.
En Stenabåt skymmer älvutsikten. Det är något den nye stadsarkitekten kan leva med, så länge.
–Det är fint med båtar i en hamnstad, men inte med långtradare. Frågan är ändå om vi ska satsa en miljard på att bygga ner Oscarsleden. Det kanske finns bättre sätt att använda pengarna.
I blåsten på Röda Sten pratar vi om varför Göteborg inte haft en stadsarkitekt på tolv år.
–Jag har inte förstått argumentet att inte ha någon som kan skapa en helhetsvision. Det har varit någon politisk låsning här.
Men det är politikerna som bestämmer. Björn Siesjö vill ge dem hjälp med visionerna.
Vid Jägersdorfsplatsen kör det ihop sig vid rödljuset.
–Bilister är känsliga, så fort de fastnar i en bilkö ska de skriva insändare. Men jag är ingen bilhatare. De är en förutsättning för att folk ska kunna använda staden. Det blir mer liv och rörelse, bara man begränsar antalet. Vi har en väl dimensionerad biltrafik i Göteborg.
Själv har han ingen bil sedan den gamla brann upp på en semesterresa för tio år sedan. Men han är med i en bilpool.
Uppe på Älvsborgsbron ser vi konturerna av Biskopsgården.
–På 60- och 70-talen byggde man med kirurgisk precision för segregation. Det är något som vi lider av än i dag.
Kan man bygga bort segregationen? Nja, det är ett av flera redskap. Björn Siesjö vill stärka lokala stadskärnor som Angered och Frölunda.
–Vi kan inte beordra dit arbetsplatser, vi får jobba med det vi har.
Nästa stopp är Lindholmen för vi vill titta på den väntkur till Älvsnabben som Björn Siesjö ritat. Den är en skapelse i glas men de rosa ränderna har blivit mörka.
Han ställer sig i det genomsynliga rummet och deklarerar:
–Jag vill visa mig mycket. Jag kommer att vara överallt och försöka göra vårt arbete känt för Göteborgarna och politikerna.
När vi lämnar kuren påpekar Björn Siesjö att han också ritat det stora kontorshuset bredvid oss, Ericsson Lindholmspiren. Men han har inget emot att även detaljerna i en stadsmiljö uppmärksammas.
Vid Frihamnen stannar vi och han hinner med en kommentar om det stora byggprojektet Centrala Älvstaden.
–Det är ofantligt viktigt att det blir lyckat och att man inte plöjer ner miljarder i fel saker. Men det kommer att ta tid.
Så plockar han ner sin lila Koma, cyklar upp på Götaälvbron och får strax en utblick över staden som han nu kan göra ännu bättre.
RÄTTELSE: När GP presenterade Björn Siesjö i torsdags påstods att han ritat Läkemedelscentrum på Medicinarberget. Arkitekten heter Bertil Brodin.
1. Andra Långgatan – den sortens stad vi ska bygga, full av liv.
2. Röda Sten – en av stans häftigaste platser, vackert vid havet.
3. Slottsskogen – jag cyklar igenom varje morgon och följer årstiderna.
I går presenterade stadsbyggnads direktör Bengt Delang två av tre chefer i den nya organisationen. Björn Siesjö tillträder som stadsarkitekt 1 februari. Måns Werner, nu stads-arkitekt i Ale blir ny strategichef. Planchefen presenteras nästa vecka.
1. New York
2. Buenos Aires
3. Göteborg
