Alltså, vi tar det kanske mest överraskande av allt allra först.
Av alla möjliga ställen som denna så efterfrågade figurkan bo på, till exempel Rovaniemi i finska Lappland, så är rätt svar - faktiskt: Redbergsvägen, i Göteborg.
Tomten har alltid bott snett nedanför Redbergsplatsen, i alla fall sedan huset var nytt i början på 80-talet.
För att slippa blandas ihop med andra rödvitklädda så här års kallar Tomten sig vid behov för Redbergstomten.
Och han tomtar inte bara på beställning, utan Tomtemor och han går ibland bara ner på Olskrokstorget, helt privat så att säga, för som alla andra måste de ju handla ibland.
Det är bara på med rocken och mössan och så hissen rakt ner. Röda byxor har Tomten förstås alltid redan på sig.
– Och skägget är mitt eget, säger Tomten och drar nöjt handen genom allt det vita runt hakan.
– Men barnen som traffar Tomten vill ofta kolla att han inte har något gummiband runt huvudet, fyller Tomtemor i.
Jaha, och då är en tomtemask kanske inte heller någon bra idé?
– Absolut inte! svarar Tomtemor.
En nackdel med skägget, enligt Tomten själv, är att det kliar en del.
– Framförallt på halsen, men då får Tomtemor raka mig lite där.
Längden på skägget klipper hon dock bara ner rejält en gång på året, mellan jul och nyår.
– Och efter midsommar får det inte klippas överhuvudtaget, för det måste hinna växa ut rejält igen inför julsäsongen, förklarar Tomtemor.
Ho, ho, ho, då? Det står i era egna stadgar att "Som tomte skall man kunna uttrycka Ho-Ho-Ho…med djup, varm och vänlig tomteröst".
Men det säger Redbergstomten aldrig. No,no.
– Nä, inte något ho, ho. För mig är det för mycket halloween och clowner över det. Såna har ju sprungit runt och skrämt barn i höst, genom att ropa ho, ho, säger Tomten.
– Vi försöker bara vara oss själva, fyller Tomtemor i.
Som den skarpe iakttagaren nu nog redanhar förstått så syns Tomten sällan utan Tomtemor.
Förutom att de verkar tycka väldigt mycket om varandra beror det nog också på att Tomten en gång blev illa påkörd när Tomtemor och han var ute och körde motorcykel. Favorithojen heter HD men efter olyckan får det gå med en liten elskoter. Bara Redbergsmor är med. Nej, det kallas hon inte. Redbergstomten räcker.
Men tröttnar Tomten aldrig på att vara just tomte? Och kanske tänker en dyster tanke, till exempel "Din jävla tomte"?
Hans svar kommer omedelbart.
– Nej, för det är så mycket positivt med det här jobbet. När vi var på julmarknaden här på Olskrokstorget häromveckan så kom det... Hur många barn var det som kom till tältet, 209?
– Ja, 209 barn fick en julklapp, bekräftar Tomtemor.
Då stod den lokala företagarföreningen och den kommunala fastighetsägaren för arrangemanget och då kan Tomten ta betalt. 750 kronor per timme. Och skatt betalar han, försäkrar Tomtemor som står för bokföringen.
– Seriösa företag skulle aldrig kunna stoppa pengar i fickan på någon och vi skulle inte skita ner oss på det sättet, säger hon.
Betalt ibland, alltså, men Tomten kommer också ofta alldeles gratis.
– Jag har suttit på OBS stormarknad, eller vad det nu heter numera, på Backaplan och fått betalt. Men det är bara roligt en gång, sedan blir det tjatigt. Det blir aldrig samma sak som när föräldrar eller föreningar verkligen är förväntansfulla och anstränger sig när vi ska komma, säger Tomten.
– Så, ja, vi föredrar nog de mer ideella tomterierna, för det är roligare, konstaterar han.
Fotnot: Tomten och Tomtemor heter ibland något annat, förutom Redbergstomten då - men en särskild dag som denna håller GP lite extra hårt i göteborgarnas, och andras, rätt att vara lite hemlighetsfulla med ett och annat.
