William Lindgren öppnar dörren till lägenheten i Majorna en förmiddag i slutet av april. Bara veckan innan var han inlagd på Sahlgrenska universitetssjukhuset.
Han skakar hand av ren vana innan sambon Anette påminner om smittorisken. Snart ska han få sin andra runda cellgifter och det är viktigt med ett starkt immunförsvar.
– Det är ingen fara, mina värden har varit bra, säger han och leder vägen in i det ljusa köket.
Allting började med en vanlig förkylning som inte ville släppa. Efter två veckor kontaktade William sin vårdcentralen.
– Läkarna tittade och det var inga konstigheter, allt såg bra ut. De var redo att skicka hem mig.
Eftersom han länge haft problem med munblåsor som kommit och gått passade han på att be om ett blodprov, uppmuntrad av sambon. Sedan åkte han hem och funderade inte mer på det.
Fick ett oroande samtal
Senare samma dag, precis när familjen skulle sätta sig och äta, ringde telefonen. William minns att han stod i dörröppningen till köket när samtalet kom.
– De sa att jag hade avvikande provsvar och behövde ta mig till akuten omgående. Vi blev jätteoroliga och helt vita i ansiktet, säger han.
På akuten började personalen direkt ta prover, men det tog flera timmar innan någon berättade för William vad det handlade om. Hans värden var så avvikande att läkarna bara kunde se en orsak: blodcancer.
– Det var ingen gråt eller så, bara en overklighetskänsla. Jag försökte fråga läkaren hur jag skulle reagera, för det gick inte att hantera riktigt.
Som ett lotteri
Därifrån gick allting väldigt snabbt. Han fick en övernattningsplats på Östra sjukhuset och lämnade ett benmärgsprov. Beskedet var att William drabbats av AML, en aggressiv form av blodcancer. Väldigt få blir friska enbart genom cellgiftsbehandling. Han behöver stamceller snabbt.
– Behandlingarna tycker jag är skit samma, men det här att man inte kan göra så mycket själv, att man är beroende av att någon med samma genetiska uppsättning har fått för sig att registrera sig för att bli donator. Den lotterikänslan är jobbig, säger han och fortsätter:
– Det är ju en viss procent som aldrig hittar någon donator, och jag är inte supersugen på att vara en av dem.
”Inte redo att dö”
Ett par veckor efter att han blivit inlagd publicerade William ett inlägg på sociala medier, där han berättade om beskedet och uppmanade folk att registrera sig för donation.
– Det var rent egoistiskt till att börja med. Vi har små barn och vill gifta oss framöver. Jag känner mig inte redo att dö.
Samtidigt förstår han att folk missar att gå med, eftersom han själv gjort likadant.
– Jag har sett det hur många gånger som helst genom åren och alltid tänkt att jag ska ta tag i det. Sedan tar det fem sekunder och så gör man något annat, säger han.
Tobiasregistret
- Ett svenskt register för givare av blodstamceller. Hit kan du anmäla dig för att donera om en sjuk patient skulle behöva just dina celler.
- Tobiasregistret är uppkallat efter en ung man som dog i väntan på en donator.
Finns en övre åldersgräns
Hans sambo Anette var inte heller med i registret, och när William blev sjuk var det för sent. Den övre åldersgränsen för registrering är 36 år, eftersom yngre givare ökar chansen för en lyckad transplantation. Däremot är den som väl är registrerad kvar till 60 års ålder.
– Det grämer mig ganska ordentligt, jag ville ju såklart bli testad, säger Anette.
Deras treåriga son Ebbe är på förskolan, men Nora, som ännu inte hunnit fylla ett år, är hemma. William beskriver livet innan han ”blev kass” som ett klassiskt småbarnsliv, med jobb och förskola, hämtningar och lämningar. Nu kan han inte längre lyfta tunga saker, och en promenad kan kännas som ett maratonlopp.
– Man känner sig som en tredje bebis hemma. Jag kan inte hjälpa till lika mycket. Om min son vill bli buren måste jag säga nej. Det gör ju ont i hjärtat.
Oklara sommarplaner
Till sommaren hade de planer på att resa med barnen, kanske till Legoland eller Skara sommarland. Nu ligger planerna på is i väntan på stamcellstransplantation.
– Du får inte göra något alls i princip. Det är skit samma så länge man blir frisk, men jag hade sett fram emot att göra andra grejer i sommar, inte bara tänka på det här.
Det känns sjukt snopet att falla på målsnöret.
Han försöker att se positivt på framtiden, men det är inte alltid lätt. Ibland överrumplas han av tankar på vad som skulle hända med Anette och barnen om det värsta skulle inträffa.
– Kan hon få bo kvar i lägenheten, om jag inte... om det inte går vägen liksom? Hur funkar min livförsäkring via jobbet? Måste jag tänka på saker kring det, måste jag rodda med samboavtal?
– Ska vi springa ner till rådhuset och gifta oss utifall att, även fast vi egentligen vill göra någonting större? Det är många sådana saker som kan komma över mig ibland.
Stöd från systern
William är tacksam över allt stöd han fått efter sjukdomsbeskedet. Alla som registrerat sig för stamcellsdonation, delat hans inlägg och erbjudit stöd. Sjukhuspersonalen, vars arbete han lyfter fram flera gånger, och systern Julia.
– Hon har jagat varje landslagsspelare och alla fotbollslag runt om i Sverige och fått flera att dela information om Tobiasregistret. Det känns jättebra och jag hoppas att det har gett något.
Ihop med Tobiasregistret har systern även engagerat sig för att alla som gör lumpen ska få erbjudande om att registrera sig som donatorer. Både fotbollslagen och militärutbildningen består nämligen till stor del av just den grupp som registret har brist på: unga män.
– De hade fått svar att det inte går på grund av svensk lagstiftning, vilket känns superdumt, för det hade ju varit klockrent, säger William.
Kan få systerns stamceller
Nu verkar det dessutom som att det blir just systerns stamceller som kan bli Williams räddning. Det är en tillräcklig genetisk match och en transplantation har planerats.
– Det är så sjukt tudelat. Det är otroligt att det finns en match och att det är min syster, men jag har aldrig varit så orolig som jag är nu. Tidigare visste jag inte så mycket. Nu känns det så positivt om jag väl kommer i hamn, men sjukt snopet att falla på målsnöret.
LÄS MER:Ellie kommer aldrig <br>att få träffa sin pappa
LÄS MER:Porrstjärnan Sanna Zentio letar efter den stora kärleken
