Utvalda råvara.
Utvalda råvara. Bild: TT

Kristian Wedel: Jag har inte råd att äta billig mat

Här sitter jag ensam med min potatissoppa.

Det här är ett kåseri. Eventuella ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det var min tur att laga middag. När jag kom hem stod den medvetna tonårsflickan i dörren och sa:

– Det ska vara nyttig mat.

– Ja, suckade jag.

– Och du har ju sagt att man ska vara ekonomisk.

– Har jag? sa jag.

– Så i dag vill vi ha nyttig och billig potatissoppa.

– Vill vi? sa tonårspojken med förvånat tonfall.

– Jag går till Coop, sa jag.

Det var en av de där sällsynta varma junidagarna häromveckan, minns ni dem? Jorden tycktes ha upphört med sin uppfriskande rotation. Göteborg vibrerade lätt i värmen. Till och med gråsparvarna såg plågade ut. Jag gick betryckt till Coop. Men jag livades upp av kyldisken. Det var extrapris på pappförpackningar med färdiga soppor. En halv liter potatissoppa kostade tjugonio kronor. Potatissoppan skulle kunna stå på bordet om tjugo minuter. Jag ringde till tonårsflickan. Hon var sträng. Det finns inget strängare än en tonåring.

ANNONS

– Inga halvfabrikat, sa hon. Om vi ska äta billigt ska det lagas från grunden.

– Naturligtvis, sa jag. Billigt och nyttigt från grunden.

– Jag skickar ett sms om ingredienserna, pappa.

– Tack, sa jag.

Jag stod i butiken med den färdiga potatissoppan för 29 kronor och kände en svällande stolthet när jag ställde tillbaka den i hyllan. Jag kände mig förädlad, rentav förandligad, en del av ett frimureri, en mänsklighetens förtrupp som inte förfaller till torftiga halvfabrikat. Jag var en familjefar i elitskiktet, en som lagade potatissoppa från grunden, med utvalda råvaror.

Jag stod i butiken och njöt av den starkt uppfriskande glosan ”råvaror”. Jag var ett praktexemplar till människa.

Det kom ett sms från flickan: ”Ett halvt kilo potatis, en lök, smör, buljongtärningar”.

Jag svarade: ”Vad har vi hemma?”

Hon svarade: ”Timjan.”

Det var en fröjd. Jag tänkte: Här går jag och lägger rejäla allmogeprodukter i korgen. Potatis. Smör. Lök. Och hemma har vi timjan. Timjan är alltså ren vinst. Om jag någon gång skriver om detta ska jag inte försumma den gamla vitsen ”Grönsakshandlaren tjänade hundra kronor i timjan”.

När jag letade efter buljongtärningarna kom ett sms: ”Glömde några grejer, pappa: Vitlök, vispgrädde, vitvinsvinäger.”

När jag letade efter vitvinsvinäger kom ett sms: ”Bröd och rostade mandlar, pappa”.

ANNONS

När jag letade efter rostade mandlar kom ett sms: ”Saltet slut, pappa”.

Saltet hittade jag snabbt. Jag stod med burken i handen när nästa sms kom: ”Citron, pappa”.

Jag gick hem. Gråsparvarna darrade i hettan. Kvällssolen svepte över Hisingen. Köket var en kub av ljus. Jag drog för gardinerna och stod i ljummet mörker och skalade och hackade potatis och lök. Jag pillade ut små bitar av vitlöken. Jag fräste potatisen och löken i smöret. Sedan hackade jag timjan. Sedan hade jag slarvat bort buljongtärningen. Jag hade lagt den i frysen. Jag hällde grädde och vatten och salt och peppar i pannan.

Om jag någon gång skriver om detta, tänkte jag, ska jag inte försumma den gamla vitsen ”Grönsakshandlaren tjänade hundra kronor i timjan”.

Tonårsflickan kom esomoftast in i köket och bytte solidariskt knivar och skärbrädor. I köksbänkens längdriktning växte ett landskap av potatisskal, lökstjälkar, smörklickar, grytlappar, wettexdukar, gräddtetror, salt- och pepparkar, flaskor, bunkar, rivjärn, citronskal, slevar och skedar.

När flickan tog fram mixern fick hon arrangera den på bordet. Det var den enda kvarvarande lediga ytan.

– Potatissoppa är en lätt och snabb rätt, sa hon.

Jag tittade på klockan. Det hade gått två timmar och femton minuter sedan jag klivit över hemmets tröskel och nåtts av budskapet att jag skulle laga potatissoppa.

När soppan var klar tittade både tonårsflickan och tonårspojken på de djupa tallrikarna och sa:

ANNONS

– Det ser jättegott ut.

Jag förstod omedelbart vad denna oreserverade entusiasm betydde: de tänkte inte äta soppan.

Klockan 20.45 satt jag ensam och åt potatissoppa.

Köket såg ut som Kalabaliken i Bender.

Jag tittade på kvittot från Coop: 317 kronor.

Det är nästan på öret vad en wienerschnitzel kostar på Kometen. Det blir dyrt om vi ska äta billigt i sommar.

Missa inget från GP Världens gång!

Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

ANNONS