Det finns ett hot mot den svenska populärkulturen och det är människorna som utgör populärkulturen. Jag pratar såklart om den utveckling det inte verkar finnas något slut på: kändisarna och kulturprofilernas överdrivna kärlek och vurmande för varandra. Jag har inget emot kändisar och bryr mig ärligt talat inte om varför de är kända. Jag tror bara att det är dumt att alla är vänner med alla. Det ska inte löna sig att sitta och le i takt på en middag söndersponsrad av ett nikotinföretag. Det krävs så lite också? En tv-serie eller hitlåt senare så är man allas bästa vän. Ett poserande utan udd.
Så har det väl alltid varit, tänker ni. Nej, det har det inte. Det fanns en tid då indiepopband önskade livet ur dansband. Det fanns en tid när rockband, på Sveriges största musikgala, hotade alla i publiken som röstade på Moderaterna. Kanske var det under denna tid kulturklimatet mådde som allra bäst. Även om det kan låta hårt, är den positioneringen, de läger av kulturutövare som går i klinch med varandra, långt mer viktig än att lyckas sticka upp huvudet i någon influerares instagramstory. Jag tror att vital kultur alltid springer ur ett motstånd. Om man inte är emot något tycker man inget och då finns det ingen progressiv utveckling.
Det fanns en tid när hiphoparna inte ville spela på samma festivaler som pojkbanden och punkarna höll sig på sin kant.
Det fanns en tid när man gjorde skillnad på folk och folk. När det fanns prestige, ett allvar. Motsättningar. Ingenting är på riktigt längre. Finns ens bratsen kvar? Inte i mitt synfält i alla fall… Subkulturer har blivit till allmängods och därmed vattnas de ur och tappar identitet. Det fanns en tid när hiphoparna inte ville spela på samma festivaler som pojkbanden och punkarna höll sig på sin kant. Poserande med integritet. Nu klumpas resterna i stället ihop på diverse energidrycksevent och inga är gladare än de själva.
Kändisar har alltid dragits till andra kändisar men jag hoppas att det nu har nått sin kulmen. Det finns inga polariseringar. Det går en trend i att vara vän med alla. Ingen positionerar sig. Oroliga för att inte taggas i ett inlägg från random middag med random kändisar. Representanter från olika subkulturer, profilerade kulturmänniskor, kändisar och politiker blandas ihop till en onyanserad smältdegel. Endast för att kunna knäppa en bild och skriva ”i dag var jag med det här geniet”. Det är inget geni. Lägg. Ner.
Så, om vi någon gång, mot all förmodan(?), sitter bredvid varandra på en sponsrad gratismiddag hoppas jag innerligt att du önskar att jag dör av en nikotinöverdos.
Gör: Försöker analysera mitt dartkast och varför jag inte märker större utveckling trots träning.
Ser på: Outtakes från tv-serien ”Extras”. ”Barry from Eastenders” och agenten Darrens samspel är otroligt.
Lyssnar på: ”Manskvällen”, en P1 Dokumentär. Det går nästan inte, men det är värt det.
Läs fler krönikor av Anton Hellström:
LÄS MER:Pizzerian som gav oss synen åter
LÄS MER:Från öster blåser en isande, gråkall vind
LÄS MER:Brev till riksorganisationen UFO-Sverige
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
