Sharas räddning i livet har varit att läsa

När hon var barn sa hennes mamma alltid ”Du ska plugga tills ditt hår blir grått”. Mamman brukade säga att hon kände sig blind.

– Jag förstod inte vad hon menade. Men båda mina föräldrar var analfabeter, förklarar Shara, som tar emot i köket i en ljus lägenhet i Hisings Backa.

Sedan länge har hon arbetat hårt för att gottgöra sina föräldrar.

Rollen som mamma - den svåraste

Efter 20 år i Sverige, är hon själv ensamstående mamma till två tonåringar och ser rollen som mamma som den svåraste.

Barnen behöver en bra förebild och det är hennes ansvar att leva upp till det.

– De lutar sig mot mig. Jag har inga rötter här men jag försöker vara stabil och stå på benen för mina barns skull. Jag vet inte om det blir rätt eller fel men det är mitt ansvar att ta hand om dem.

Shara har i pluggat ända sedan hon var en sex år och var kurdisk ung flicka i Irakiska Slemani.

– Att läsa är och har varit min räddning i livet, förklarar hon med eftertryck.

Det blir fortsatt många sidors läsning, på främst engelska och svenska, i böcker och av pdf:er i datorn, varje vecka.

Melankoli och trauma utifrån Sigmund Freud

Just nu handlar fritidsläsningen om melankoli och trauma utifrån Sigmund Freuds perspektiv. Hon skriver återkommande på kurdiska till ett kulturmagasin. Just nu skriver hon en artikel om en kurdisk roman.

I framtiden skulle hon vilja återuppta studierna på Master programmet i socialt arbete. Men just nu är det omöjligt.

Arbetar som socialsekreterare

I vardagen arbetar hon som socialsekreterare med särskild inriktning på våld i nära relationer.

– Min bakgrund hjälper mig att förstå nästan allting bättre, förklarar hon lugnt och serverar te med kanelsmak i höga smala glaskoppar.

De är några av hemmets få föremål från Kurdistan.

Innan hon lämnade Slemani, år 2002, arbetade Shara som välbetald tjänsteman på FN och World Food Programme.

Hon hade det bra. Hon var ”fri inne i buren” som hon beskriver det, eftersom hon kunde reglerna, även om tillvaron ur politiskt perspektiv inte var helt trygg.

Ville ha frihet och upptäcka världen

– Men jag var en tjej som ville hamna i ett annat sammanhang, jag ville ha frihet att se och upptäcka världen. Jag gjorde valet att flytta och kunde välja. Familjen har accepterat mitt val, säger hon stilla.

Men i efterhand ser hon den egna friheten - i Slemani – som större än den hon mötte som ny i ett helt nytt land.

I Sverige hamnade hon som hon beskriver det ”i ett autistiskt tillstånd".

– Du hamnar i ett sammanhang där du tappar språket, du blir ledd av andra som säger vad du ska göra”. Så är det kanske för alla, funderar hon.

När Shara kom till Sverige fick hon bo hos sin morbror, först i Angered och sedan i Dingle.

Att byta land var en stor förändring. Att hamna i lilla Dingle var traumatiskt. Redan från början kände hon att det var fel.

– Jag skulle aldrig ha flyttat. Så har jag tänkt hela tiden. Men jag gjorde ett val. Jag gjorde det utan att reflektera och tänkte inte långsiktigt, säger hon.

Att SFI-kursen var i Tanumshede med skolan i anslutning till ett bibliotek, blev viktigt och lyckosamt. Shara började svenskundervisningen i september och fick godkänt test i december samma år.

Under några år följde olika utbildningar, på andras inrådan. Hon läste Software Engineering & Management på GU i Göteborg i ett år, innan hon mötte sin exman. Med engelska examen från Irak kom Shara in på lärarutbildningen men kände på praktiken att det inte skulle fungera.

Hon fick sina barn, läste på distans under föräldraledigheten.

Till slut kom ett råd som visade sig vara rätt. Exmannen tipsade henne om att läsa socialpsykologi. Det blev pendling till Skövde när dottern var ett år och sonen två.

Utbildningen gjorde att hon skriver och hittade sig själv

– Den Shara som nu finns är tack vare att jag läste socialpsykologi. Det är på grund av den utbildningen som jag skriver och har ändrat mitt tankesystem.

– Det är det bästa jag gjort hittills. Inte att jag kom till Sverige, ler hon.

På utbildningen hittade hon sig själv och fick svar på många frågor.

– Jag är som jag är. Jag är Shara. När jag kom hit var jag väldigt här och nu.

I Sverige var hon tvungen att bygga upp sig från början. Den delen av henne fyller nu 20 år.

Kvinnors rättigheter är centrala frågor

Vid ankomsten hade hon en identitet som kurd och muslim och hon tänkte inte mycket på kvinnors rättigheter. Det gör hon idag och den typen av frågor är centrala i hennes skrivande.

Shara beskriver sig som en berättelse med olika roller i två olika sammanhang.

– Jag har två länder, jag är extra och jag har något extra.

Yrkesjaget skulle kunna sammanfattas med orden ”driven, mycket ambitiös och prestigelös”. Utöver det är hon omtänksam.

– Jag har hög empatiförmåga. Det är min största svaghet eftersom jag kan bli för empatisk.

I sitt arbete möter hon både utsatta människor och människor i kris. Egna tuffa erfarenheter som kvinna och medmänniska är till stor hjälp.

Trivs när arbetet och skrivandet gör nytta

Vissa dagar kan det bli för mycket men andra dagar, när arbetet och skrivandet gör nytta, trivs hon.

Hon använder sina dubbla positioner. Om den professionella Shara blir ledsen kan den andra Shara peppa ”Kom igen!”

– Nu är jag faktiskt nöjd med mig själv, säger hon med stillsamt allvar och glitter i glasögonbågarna.

Karin Tufvesson