Psykologen övergav musiken – tolkar människor istället

Lina har sedan tidigare en högskoleutbildning vid Guildhall School of Music and Drama i London. En utbildning som ledde till flera års frilansarbete som operasångerska runt om i Europa. Att skola om sig och sätta sig i skolbänken i vuxen ålder och läsa in en ny lång utbildning blir för många en uppoffring. Något man mer eller mindre tvingas till för att kunna få ett jobb. Riktigt så har det inte varit för Lina.

Tugga i sig teori

– Det har varit enormt roligt att plugga ihop med människor och att få delta i projekt på ett helt annat sätt än jag gjorde som solist. Utbildningen i London var inriktad på någonting praktiskt, och jag har nog saknat en intellektuell utmaning. Att få tugga i sig så väldigt mycket teoretiskt material har varit väldigt roligt.

Nu är det dags att ges sig ut på den svenska arbetsmarknaden. En lite ovan situation för Lina, då hon i huvuddelen av sitt vuxna arbetsliv har jobbat utomlands. Framförallt i Frankrike och Storbritannien.

– Det känns faktiskt rätt exotiskt med en svensk arbetsplats. Fikarum, lunchrum och fem veckors semester, säger hon och skrattar.

Blockflöjt, piano och tvärflöjt

Lina växte upp i ett villaområde i Söndrum, Halmstad. Någon gång i lågstadiet upptäcktes det att hon hade ett väldig bra gehör och hon fångades upp av den kommunala musikskolan. Det blev blockflöjt och sedan piano innan hon hittade tvärflöjten.

– Jag hade en fantastisk lärare som också blev som en mentor. Han var väldigt inspirerande som människa och under de åren grundlades nog mitt intresse för musiken. Jag älskade verkligen tvärflöjten men det var inte riktigt min grej att sitta i ett övningsrum åtta timmar om dagen. Jag var mer utåtriktad och språkligt intresserad.

Efter ett gymnasieår med studier i Frankrike och lösa planer på någon form av språkstudier upptäckte hon mer eller mindre av en slump att hon hade en helt ok röst. Nu följde ett par år med olika folkhögskolor där hon bland annat började bygga sin röst. Det blev en ganska chockartad upplevelse hur mycket mer naken man är som sångare jämfört när man har ett instrument emellan sig och publiken.

Krokig resa

Hon beskriver det som en krokig resa som till slut ledde fram till London och en kandidatexamen i semi-art vid Guildhall School of Music and Drama. Kort efter att hon avslutat sin utbildning fick hon ett genombrott i en barockensemble och sedan rullade det på. Att det blev just barockmusik beror till viss del på att det där fanns många roller som passade hennes röst, men också att hon gillar genren.

– Det är en väldigt sparsmakad, lite stram musik som ofta har en form ungefär som en poplåt där det ges ganska mycket frihet att ornamentera och utsmycka. Det finns också ett element av improvisation. Det finns faktiskt ingenting som berör mig så mycket som den genren, som Purcell, Händel och Bach.

Att frilansa som operasångerska runt om i Europa låter väldigt glamoröst men riktigt så är det inte enligt Lina.

Inte så glamoröst

– Det är klart att det är något speciellt när man kommer upp på scenen och klänningarna kommer på, alla kostymerna, ljuset och hela grejen, men själva tillvaron som sådan är inte speciellt glamorös. Du är ofta pressad, bor på något hotell i sex veckor där du repar fem av dessa och har en veckas föreställning. Inte så glamoröst men roligt.

Det hon mest saknar från frilanstiden är den totala investeringen att gå hela vägen från att förbereda en roll, repa in materialet där man tänker: det här kommer aldrig gå, det finns inte en möjlighet att jag kan göra det här framför andra människor om fyra veckor.

En djup investering i sig själv

– Så går det fyra veckor och så gör du det. Och det är en sådan djup investering i dig själv varje gång och man skakas om på ett radikalt sätt. Samtidigt är det ett möte med människor genom musik som oftast berörde mig djupt. Just att uttrycka sådan stora mänskliga känslor som sorg, ilska, mordlystnad eller total glädje. Det gör något intressant med dig, och det är väldigt utvecklande och samtidigt skrämmande.

Hon ser också likheter med de på ytan rätt olika yrkena operasångare och psykolog.

– Det handlar såklart inte primärt om att jag ska gestalta någonting när jag pratar med någon i egenskap av psykolog. Likheten är att någon erbjuder mig text, uttrycker någonting och det är upp till mig att tolka det och sedan framföra det till personen som förhoppningsvis förstår sig själv något bättre.

Roger Johansson

tvadagar@gp.se