Få hjälp av GP:s experter
Har du en fråga till psykologen Stina Hindström? Mejla fraga@gp.se. Det går bra att vara anonym.
Hej Stina,
Mitt barn är nyss fyllda åtta år och har inga kompisar. Varken i skolan eller hemma. Han har två äldre syskon som har gott om vänner och vi är en familj som har ett helt normalt socialt umgänge med andra. Men för min yngsta verkar det inte riktigt lossna.
Jag har försökt hjälpa med aktiviteter och olika ”play dates” men han klickar liksom inte riktigt med någon.
Länge kändes det helt lugnt, som att han var tillfreds och nöjd med att få skrota med sitt, men ju äldre han blir desto mer ledsen verkar han vara över att inte ha den där bästa kompisen eller fotbollskompisarna att leka med.
Hur kan vi, hans föräldrar, hjälpa honom?
/Mamma till ensamt barn
Hej mamma till ensamt barn!
Att se sitt barn ledset, ensamt, utan glädjen att vara med andra är inte roligt. Tryggheten i att vara accepterad och omtyckt av fler – det gör väldigt ont i föräldrahjärtat när det saknas.
Det är för barn som för vuxna – olika enkelt med sociala relationer. Dessutom olika viktigt. En del barn tycker mycket om att vara hemma och skrota. Så som din son, fram till nyligen. Nu har en längtan vaknat. Kanske inifrån honom själv. Kanske utifrån, i jämförandet med andra.
Kartlägg vad han väntar sig av vänskap
Första steget för att hjälpa honom tror jag är att försöka förstå bättre vad din pojke väntar sig av vänskap. Både av att ha en kompis och att själv vara en kompis. Och vad som blir svårt. Börja med att höra dig för med skolan och fritids. Vad lägger vuxna märke till där? Be om exempel. Kanske även om tips. Eventuellt kan du vara med några timmar för att få en egen upplevelse. Såklart är skolvardagen inte som vanligt när du är på plats. Inte desto mindre får du en möjlighet att se barnen och din son i en viktig miljö. En chans att se om något verkar vajsing på riktigt om du förstår vad jag menar.
Och din son känner och vet att du är intresserad av hans världar. Än så länge uppskattar han det. Om några få år är föräldrabesök på skolan outhärdligt pinsamt. Som du såklart vet med äldre syskon i familjen.
Behöver öva på sociala förmågor
Barn i lågstadieålder tränar inte bara på att läsa och räkna. De övar minst lika mycket på sociala förmågor. Precis som med andra förmågor är de lite olika mellan olika individer. Och de kan utvecklas och tränas på livet igenom. Möjligen behöver din son lite stöttning i övandet. Ni andra i familjen kanske har en naturlig fallenhet för samspel med andra. Prata med honom om hur han gör när han söker kontakt, eller om någon annan närmar sig honom. Undersök med lätt ton vad han tycker är att leka. Ta reda på om det finns situationer han tycker är svåra, tråkiga, orättvisa. Var öppen och nyfiken. Ja, försök helt enkelt leka med honom kring ämnena. Använd figurer eller smågubbar och lek fram vad som händer. Vad man kan pröva. Håll inne med långa vuxenåsikter. Fråga om du kan säga vad du tänker och tror. Vill tipsa om. Dela med dig först när du får ett ja. Oombedda råd känns inte sällan störiga för både stora och små.
Stötta i svåra känslor
Försök hålla liv i den lugna inställning du hade innan. Det är tryggt och tröstande för honom att du ser och stöttar honom. Utan att du för den skull visar att du bekymrar dig. Han brottas med svåra känslor och han behöver dig för att navigera i dem. Hantera, sortera och ta hand om det smärtsamma. Veta vilka tankar han kanske behöver agera på och vilka inte. Barn behöver vår närvaro och hjälp när de övar på det svåra i livet. Ofta vill vi börja med att ta bort det smärtsamma. Tyvärr kan det göra att vi missar att förstå vad det egentligen handlar om. Så börja med att lekfullt kartlägga ihop med din son.
Varmt lycka till!
LÄS MER:”Hjälp! Vår tioåring kom på oss mitt i akten – i tvättstugan”
LÄS MER:”Min styvsons mamma tycker inte om mig”
LÄS MER:”Storebror slår bebisen – och vi kan inte få honom att sluta”
