”Mitt arbete ska göra skillnad”

När vi ses hemma hos Christian Unge har han skrivarvecka. Det är den nya vardagsrutinen sedan i höstas – ena veckan överläkare på Danderyds sjukhus, andra veckan författare i färd med att skriva på en bok, oftast en spänningsroman från sjukhusvärlden. En perfekt balans, tycker han själv.

Skriver på en ny deckare

–  Nu jobbar jag med en ny deckare men passar också på att träffa vänner och träna. Mot slutet av skrivarveckan kommer rastlösheten, då behöver jag lite surr omkring mig och då är det perfekt att gå till jobbet, dra på sig vitkläderna och hjälpa till med patienter och handleda yngre läkare.

Arbetet som internmedicinare inom akutsjukvården är konkret och innebär många kontakter med människor. Det där sista är viktigt för Christian Unge. Han älskar att träffa folk och upplever det som nästan fysiskt beroendeframkallande.

Som författare har han full kontroll men på sjukhuset vet han sällan i förväg vad som kommer att hända. Titeln på hans självbiografi som kom för några år sedan säger en del om vardagen på läkarjobbet: ”Har jag en dålig dag kanske någon dör”.

Hade mer adrenalin i början

–  Jag vill gärna att det ska handla om liv och död och att mitt arbete ska göra skillnad, till exempel att kunna rädda en patient med blodförgiftning. I början av karriären var jag mera rädd för att göra fel, då hade jag betydligt mera adrenalin.

Men hur kom det sig att du började skriva deckare?

–  Först var det nog kopplat till att jag ville bli musiker i 20-årsåldern. Jag spelade gitarr i band men var inte så bra på det. Skrivandet gick bättre och det blev som ett substitut för musiken.

Under en period i början av karriären arbetade han i Afrika för organisationen Läkare utan gränser och fick idén att skriva en bok om afrikanska slumområden. Men efter hand gled projektet alltmer över i ren fiktion och till slut var det en deckare han skrev på.

Christian Unges tre första romaner brukar kallas ”Afrikatrilogin”. Hans senaste böcker utspelas i stället i svensk sjukhusmiljö med akutläkaren Tekla Berg som huvudperson.

Boken om pappa

Nästa bok är redan färdig och kommer ut i höst. Den är mer biografisk och handlar om hans pappa.

–  Han dog av skrumplever för några år sedan. Min berättelse handlar om hur alkoholen påverkade vår relation. Om sanning, undanflykter och hemligheter.

Var det en viktig bok för dig att skriva?

–  Ja, rent konkret har jag hållit på med den i tre år men mentalt i många år till. Det har varit ett sätt för mig att bearbeta pappas död på ett personligt plan, men här finns också en allmängiltighet som jag hoppas kan intressera andra. Alkoholism är ju inte helt ovanligt.

Frustration och tacksamhet fångar tillvaron

Tidigare den här dagen sprang Christian Unge på löpbandet och funderade på den kommande intervjun. Vilka ord skulle bäst fånga känslan av att vara Christian Unge just nu? Två ord anmälde sig: frustration och tacksamhet.

–  Jag är frustrerad över det här med Ukraina. Hur kan vi hjälpa till, hur kan vi ta emot flyktingar? En del av mig vill ringa Läkare utan gränser och åka ned dit, men jag vill inte lämna min familj. Sedan jag och min sambo Mille fick barn har jag inte velat vara borta från familjen alls.

Tacksamheten å andra sidan, den blev han medveten om när han vaknade upp på nyårsdagen. Förmodligen var det insikten att han skulle fylla 50 i år.

–  Jag är så glad att ha fått leva i 50 år, och tacksam att få dela tillvaron med min sambo. Vi har tre fantastiska barn som blivit större och jag märker att de klarar sig bra. Tidigare har jag nog varit mera orolig för dem. Och det är jättekul att vara läkare och att få skriva böcker.

Vad tror du att du gör om tio år?

–  Hade du frågat för tio år sedan hade jag nog varit besatt av tanken på att ha skrivit en massa böcker och ha blivit överläkare. Jag hade målbilder. Men nu … det ärliga svaret är att jag hoppas att min närmaste familj mår bra.

”I början av karriären var jag mera rädd för att göra fel, då hade jag betydligt mera adrenalin.”