Till vardags jobbar hon på vårdcentral i Borås, främst som klimakterierådgivare. Men femtio procent av arbetstiden går till forskning. Lena Rindner, som nyligen disputerat inom samhällsmedicin och folkhälsa vid Sahlgrenska akademin, lutar sig tillbaka på parkbänken och konstaterar med ett svagt leende att hon har fullt upp. Den avhandling hon skrivit rörande kvinnors hälsa i klimakteriet har fått stor uppmärksamhet.
– Men jag har inte gjort detta ensam, poängterar Lena. Jag har haft fantastiska handledare och forskningskollegor och det är tack vare oss alla som det blev en avhandling. Vi får heller inte glömma kvinnorna som deltagit i studien.
Saknades kunskap om måendet
Det hela tog sin början då Lena i arbetet som distriktssköterska mötte kvinnor i åldern 45-60 år som hade frågor rörande sitt mående. De var inte sjuka men mådde heller inte bra och visste inte vad det berodde på eller vart de skulle vända sig.
– Jag upplevde att det saknades kunskap gällande klimakteriet, det fanns också brister i bemötandet från vården. Jag började fundera på om det kunde vara bra med en särskild mottagning för den här gruppen kvinnor, en klimakteriemottagning inom vårdcentralernas ordinarie verksamhet. När jag tidigare jobbade som skolsköterska hade vi utbildningar för tjejer gällande pubertetsutveckling och menstruation. Det här skulle vara någonting liknande, med skillnaden att kvinnorna är äldre och menstruationen upphör.
Efter en kort paus lägger Lena till:
Var tvungen att bevisa Behovet
– Men jag var tvungen att bevisa behovet av en sådan mottagning och effekten av den. Det var orsaken till att jag började studera detta.
Lena berättar vidare att det har hänt en hel del inom klimakterievården sedan hon påbörjade sin forskning 2009.
– Men det finns mycket kvar att göra. Kvinnor lider fortfarande i onödan. Det finns bra medicinska riktlinjer men det kommer inte alltid fram vad det går att få för hjälp. Jag hoppas att det nu ska kunna tydliggöras och förbättras.
Hon förklarar i nästa andetag att resultatet av studien visade att individuella samtal rörande klimakteriet och det normala åldrandet gjorde stor skillnad när det gällde de deltagande kvinnornas mående.
Samtalet hade effekt
– Vi är förvånade men glada över att de personcentrerade samtalen hade så stor effekt. Det känns fantastiskt med ett nytt arbetssätt som kan förbättra kvinnors hälsa och livskvalitet. Även grupputbildningar hade positiv inverkan.
Solen lyser igenom det gråa molntäcket samtidigt som Lena konstaterar att klimakteriet innebär en stor hormonell förändring.
– Det är viktigt att bli medveten som kvinna om att det är så här under en period men att det går över. Det kan räcka bara att få prata om vad som händer i kroppen. De kvinnor som deltog i studien fick fem skräddarsydda samtal under åtta veckor. Men vi ser nu att det ibland räcker med ett eller två samtal.
Psykiska symptom mer omfattande än väntat
Ytterligare något som kom fram under arbetets gång var att psykiska symtom belastade kvinnorna mer än svettningar och vallningar, vilket annars är det man i regel främst förknippar med klimakteriet.
– Även inkontinens är vanligt och många gånger en bakomliggande orsak vid psykisk ohälsa. Det påverkar livskvaliteten enormt. Men torra slemhinnor och urinläckage pratar man kanske inte ofta om med sina väninnor.
Lena, som hela sitt liv arbetat inom vården, förklarar att hon alltid haft ett stort intresse för folkhälsoarbete och att arbeta hälsoförebyggande med en helhetssyn.
– Att möta människor, samtala och hitta lösningar för att de ska få ett gott liv, det är det som driver mig.
Hon hoppas nu att hennes forskning ska leda till ett förbättrat bemötande när kvinnor söker hjälp på grund av klimakteriebesvär, ökad kunskap och bättre vård.
– Det är jätteviktigt, både för kvinnornas skull och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv – många blir långtidssjukskrivna trots att de skulle kunna få behandling tidigare.
Vill ha klimakteriemottagningar
Lena poängterar att klimakteriet inte är en sjukdom, det handlar om ren hälsovård. En önskan är att det i framtiden, inne på vårdcentralerna, ska vara lika naturligt med en klimakteriemottagning som barnavårdscentral.
– När man är i klimakteriet är man ofta extra känslig och sårbar. Sömn och balans i livet är viktigt. Men allra viktigast om man inte mår bra är att söka vård. Gå till din distriktssköterska. Bolla dina tankar och funderingar. Man ska inte behöva gå runt och må dåligt. Det är inte värt det.
Lena Rindner
Ålder: 62 år.
Bor: Skene.
Familj: Maken Arne samt barn och barnbarn.
Arbete: Distriktssköterska, klimakterierådgivare och medicine doktor.
Intressen: Golf, musik, konst, läsa, umgås med familj och vänner.
