Sök så ska du finna, men frågan är hur lång tid det tar att hitta det man söker?
Jag rullar ut ur Göteborgs mest centrala delar en alltför tidig lördagsmorgon i en hyrbil. Det i sig är en stor bedrift just nu. Mest på grund av det långvariga grävarbetet i staden och alla dessa skyltar om vägarbete som pekar ut nya tillfälliga lösningar rätt frekvent. Bara det att skyltningen till en stor europaväg under denna tidpunkt går rakt igenom ett P-hus, säger väl en del. Men nu är den skylten borta. Vi väntar, söker och finner nya lösningar och små alternativa vägar ett tag till. Håll ut. Och framför allt var rädd om alla som arbetar på dessa platser just nu.
Jag söker vidare i radioutbudet i min tillfälliga bil när väl stadens mest röriga del ligger bakom. Att hitta on/off är i sig en utmaning. Jag undrar alltid varför alla hyrbilar startar med den mest högljudda och bullriga kanalen? Vill ingen mer än jag lyssna på P1 under långa körningar? När jag äntligen finner det jag söker hamnar jag i naturmorgon. Dimman lättar på alla plan och jag får höja volymen igen. De viskar. Här lär jag mig saker jag inte visste att jag inte visste, kan man säga. Kanske jag alltför slarvigt tänkt att det är värdelöst vetande, men denna morgon väcks min nyfikenhet och ödmjukhet. Jag vill verkligen veta mer. De pratar om Gärdsmygen. Jag ser ingen inre bild av just en Gärdsmyg, men anar att det kanske är en fågel som gör dem så lyriska. De ser ingen, men de har en svag förhoppning att den ska visa sig. Den hörs.
Programmet fortsätter och jag bestämmer mig för att stanna kvar i kanalen och detta lågmälda samtal någonstans ute i Sveriges vackra natur. Den stämmer väl ihop med den gryning jag också ser och beundrar utanför bilrutan. Plötsligt händer något.
En av programledarna utbrister: När man talar om trollen, här kommer ju Gärdsmygen!
Och jag som trodde det var en fågel. Man lär sig så mycket när man söker och plötsligt finner något annat än det man trodde från början.
Att våga sig in på nya vägar, acceptera tillfälliga lösningar och hitta ny kunskap är nog något av det viktigaste som finns. Pröva om det verkligen kan vara farbart, görbart eller är en återvändsgränd hör till de där små utmaningarna. Det behövs både i vardagen och inför de alldeles oerhört stora och svåra valen när inga tidigare skyltar längre stämmer och vägen verkar långt ifrån farbar. Jag tror faktiskt fortfarande att Gärdsmygen är en fågel, trots allt. Jag har kollat. Det är en tätting som väger 9,1 gram som vuxen.
Och på tal om trollen, visst har jag bytt bylinebild sedan sist. Tro det eller ej, men detta är jag i en uppdaterad version. Vem vet hur länge den är trovärdig.
Nu är det Kristi himmelsfärd och tron tar höjd. Eller så försvinner vägen och vi får möjlighet att hitta nya riktningar, göra upptäckter och finna till och med något vi inte ens har sökt efter. Tappa inte modet. Snart är det pingst och hjälpen kommer.
