En del tycker att sådant som rör kyrka och tro är rena grekiskan. Orden kan kännas otympliga, begreppen omöjliga och man fattar liksom inte grejen. Till dels har de alldeles rätt. På ett sätt börjar kristen tro i grekiskan.
Det är i julens krubba som storyn startar. Även om bakgrunden är lång och vindlande är det i julnattens Betlehem som allt föds. Där börjar det som kyrkan kallar evangelium. Det betyder goda nyheter – just på grekiska.
Men som nyhet betraktad är den första julen faktiskt svår att förstå – och då tänker jag inte på grekisk språkförveckling. Julen är invecklad i sina anspråk: att den Gud som har skapat världen och allt den rymmer själv ryms i barnet som ligger stallets strå och i Marias famn. Men även ur ett nyhetsperspektiv är julen osannolik.
Normal nyhetsvärdering baseras på en rad kriterier. Närhet är ett sådant. Om något ska bli en nyhet behöver händelsen ha inträffat nära: geografiskt, tidsmässigt eller kulturellt. Men så är det absolut inte med den första julen. Den äger rum långt borta i periferin, i helt en annan tid och miljö.
En annan faktor rör det avvikande; att det som sker är ovanligt eller oväntat. Inte heller här kvalar julen in. Varje dygn föds i välden drygt 370 000 barn och många av dem i utsatta situationer av unga mödrar. På ett plan är alltså julens urscen rätt typisk.
Dessutom brukar negativa händelser ha högre nyhetsvärde än positiva. Men nog är ett barn som föds en hoppfull och ljus omständighet. Också den första julens livsbejakande drag kan tala mot dess nyhetsmässighet. Precis som att den inte involverade berömda personer och att det dessutom saknas bildmaterial som skildrar händelsen. Den första julen avviker på de flesta punkter från det som brukar passera världens nyhetsdeskar.
Men, invänder någon, julen är ingen nyhet. Tvärtom. Julen är tradition, en självklarhet. Detta är förstås sant. Berättelsen har blivit välbekant och hemtam, och det kan det vara svårt att, utifrån dagens mått, nyhetsvärdera en tvåtusen år gammal välkänd story.
Ändå var budskapet en nyhet långt innan det blev tradition. Att Gud själv skulle låta sig födas som ett värnlöst barn var minst sagt innovativt. Att Gud skulle lägga sig själv i människors händer var tidigare okänt. Och genom årtusendena har kristen tro gjort sitt intrång i kulturer och i människors liv just som evangelium – goda nyheter som ställer allt på ända.
Och det är här nyckeln ligger. För det återstår två kriterier för sann nyhetsvärdering – att händelsen får konsekvenser för många människor och att det som inträffar kan följas under en längre tid. Här kvalar julen verkligen in. Det som sker i Betlehems krubba förändrar en hel värld och efter 2000 år vi lever alltjämt i ljuset av dess stjärna.
Det budskapet är så stort att man kan behöva ta hjälp av änglarnas sång i julnatten: Gloria in excelsis Deo. Det låter kanske också som rena grekiskan men det är latin och betyder: Ära vare Gud i höjden!
