Linnéa är sin tid trogen – skapar ett tidstypiskt hem

– Jag och min man letade aktivt i tre år innan vi fann den här lägenheten i Majorna, berättar Linnéa.

Tanken på att flytta kom när hon och maken funderade över att i framtiden bilda familj. Att det tog tid att hitta rätt förklarar Linnéa med att kraven var höga.

– Vi är väldigt sociala och gillar att laga mat till vänner. Vi har ett stort köksbord sedan gammalt som vi ville skulle få plats. I köket vill vi kunna socialisera oss och spela olika brädspel. Men sedan skulle lägenheten ha detaljer att utgå i från och jobba med.

Återskapar 1920-tal

Nu återskapar hon sin och makens bostad till en tidsenlig 1920-tals bostad. Hittills är hall och ett sovrum klart. Arbetet med vardagsrummet är i gång men mycket arbete återstår.

Även om lägenheten har just detaljer återskapar Linnéa allt efter att hon finner saker på återbruk och loppisar och gör renoveringar i takt med att hon och maken har ekonomi.

För att nå sina mål är viktigt med just återbruk och begagnat. Hon samlar på sig allt som människor gör sig av med och som hon bedömer vara användbart.

– Några grannar rev ut sitt 20-tals kök och ställde på gården. Det har jag nu i källaren. Det ska jag komplettera och använda när jag gör om vårt kök. Delar som saknas bygget jag till, säger Linnéa.

Hon tycker det är viktigt att ta hand om det som finns i ett hem och att skapa ett hem som man trivs i.

– Jag kommer från en familj som älskar gamla grejer. Pappa är slöjdlärare och både han och jag gillar att fixa och greja.

Hon berättar att när hon och hennes man var på visning av lägenheten kändes det väldigt mycket "hemma". De slog till och köksbordet passade in i köket.

– Den som spar han har. Bordet och stolarna har gammelfarfar byggt.

Bygger och renoverar med återbruk

I vardagsrummet har Linnéa byggt en hylla och i sovrummet bygger hon om och till några garderober från ett möbelvaruhus.

– Jag håller på att bygga ytterligare en hög bokhylla med byggmaterial som jag sparat på mig.

Linneá provmålar med en rosaaprikos färg på dörrfodren i vardagsrummet för att visa oss hur hon har tänkt att rummet ska se ut i framtiden. Färgen ska få en dovare ton och bli lite mer smutsrosa. Till den ska hon ha en tapet i vattrat silke som påminner om infärgad plywood.

Vattring är en behandling av textil för att skapa en särskild struktur som ger ett skimrande intryck, liknande solglitter i en lätt krusig vattenyta. Tyg som behandlats på detta vis beskrivs som vattrat och kallas ibland moaré.

Tapet från 1920-talet, målat tak och egenbyggd förvaring. Garderobsluckor av linoljefernissad plywood. Tidstypiska beslag och lampor. Bild: Magnus Sundberg

1/6

– Jag är ingen stilfascist men man måste ha ett hem där man trivs. Hon berättar att hon skissar mycket.

Hon fortsätter:

– Det blir rätt mycket matte när jag bygger. Jag provar massa färgställningar, är ganska händig och använder bara gamla material och renoveringsmetoder, säger Linnéa.

Kombination av praktisk och teoretisk kunskap

Fördelen med att renovera som byggnadsantikvarie är att ha kombinationen av teoretisk kunskap om tidsperiod och vetskap om renoveringsutförande ihop med materialkunskap. Hon blandar själv sina linoljefärger, väljer kulörer med omsorg som är från respektive tid och bostadstyp.

– När vi valde tapet till hallen valde vi handtryckta från Långholmens tapeter. De var jättedyra men vi behövde bara två rullar.

Alla färger som hon använder är både plastfria och giftfria. Ofta använder hon en ekologisk färg som heter Auro.

Hon går mycket på loppisar och samlar på gamla beslag. Hon tycker dessutom att det är viktigt att ta tillvara det som finns som och minska konsumtionen.

– Det har inte blivit dyrare att renovera på det här sättet med tanke på att jag återbrukar. Det är billigare än att köpa sämre saker som man får byta ut oftare, menar Linnéa.

Drömmer om linoliumgolv i köket

I köket har de en klaffventil i original för god luftström. De övriga som var övertapetserade har de öppnat i hela lägenheten.

I lägenheten finns det ett vitlaserat trägolv.

– Det får vara kvar. Man kan inte kasta ut ett originalgolv. Det får vi slita på. Sedan kan vi drömma om ett linoliumgolv i köket på sikt.

– Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bo i något yngre än från 1960-talet, om det inte är något väldigt speciellt.

Hon fortsätter:

– I renoveringsarbetet är det hela tiden helheten som lockar. Sedan drömmer jag visserligen om en köks- och en örtagård i framtiden, säger Linnéa Robb Kaardal.

Eva Brandt

namn@gp.se