Länge har hon sagt ”Hemma bra, borta bäst”.
För 25 år sedan började Anki Martinsson Knuts och dåvarande maken att resa till Frankrike och Rivieran, två – tre veckor per år i hyrd husbil eller i Mobil home vid Saint Maxime. Då bar det emot att återvända hem till villan i Kungälv.
Älskar havet och klimatet
– Jag älskar havet, klimatet, språket, allt det vackra och drömde om att bo mer i Frankrike när jag blev äldre, berättar hon.
Efter 60 valde hon deltidsjobb på Kulturskolan för att satsa mer på konsten och vid julen 2020 gjordes vid 67 sista arbetsdagen som konstpedagog i Lerum.
– Jag ville inte känna mig uppbokad. Och åren går, summerar hon som fortsatt kallar sig konstnär, nu på heltid.
Idag har Anki Martinsson Knuts vänt på hela livet.
Hon ler nöjt över att sent i höstas själv ha kört bilen de 220 milen från sitt nya hem i Cannes till det nya borta, Sverige.
En härlig frihetskänsla
– Jag förstår inte varifrån kraften kommer. Det var bara härligt, frihetskänsla och gick faktiskt väldigt bra.
På tillfälligt besök här, i Göteborg där hon en tid gästbor hos dottern, bär Anki fortsatt sitt egendesignade armband med texten ”Mon Rêve”. På svenska betyder det ”Min dröm”, i tryckbokstäver på plastpärlorna.
Drömmen om att flytta till Frankrike är nu en realitet, även om det bjuds mer att utveckla i den nya vardagen.
Vart hon går, även vid cafébesök i Slottsskogen, finns skissblocket och kameran med.
Från början var de två om idén att skaffa en fritidsbostad i franska Cannes. För tre år sedan köpte Anki och maken Jan gemensamt tvårumslägenheten med stor altan, fem minuters cykelväg från Croisetten.
Efter 33 år tillsammans kom de gemensamt fram till att gå skilda vägar.
En möjlighet uppstod
Och plötsligt fanns möjligheten att den franska lägenheten kunde bli hennes nya hem, när tillgångarna delades.
– Jag har ganska låg pension och inte råd att skaffa egen bostad på två håll. Men det var litet pirrigt när jag insåg och började tänka på det, att flytta ner på riktigt, medger Anki.
Att hon för elva år sedan aldrig rest utomlands på egen hand är svårt att tänka sig. Det var en ”fullständigt skräckslagen” Anki som då tog flyget till Frankrike för en veckas augustisemester, helt själv. Sedan dess har hon stadigt utmanat sig.
I januari 2021 följde ena sonen med på bilresan ner, med personliga saker, tavlor och målargrejor i flyttbagaget.
I april gick skilsmässan igenom.
– Att skilja sig efter många år tillsammans är ingen höjdare egentligen. Men det kommer att fungera bra, säger hon lugnt.
Men när andra undrar ”Känns det inte ensamt där nere?” skakar hon på huvudet.
Så fort hon går ut möter ett antal ”Bonjour” dagligen.
Det finns Facetime och med jämna mellanrum räknar hon med besök av barn, barnbarn och vänner från Sverige.
Hälsar på i Göteborg
– Barnen älskar ju att komma och de har faktiskt sagt att de är litet stolta över mig också, förklarar hon med glad glimt.
Regelbundet tar hon sig även norrut och träffar sina närmaste ordentligt.
– Barnen har ju sitt liv. När jag är här i Sverige möter jag dem mer än många andra.
– Men jag kan säga att om jag inte haft min konst, mitt skapande, hade det kanske blivit lite ensamt.
I skapandet, som i juni ska resultera i utställning på Villa Ingeborg, i Cagnes-sur-Mer, en samlingspunkt för svenskar på Rivieran, är det en fördel att vara ensam.
Inget stör.
När det någon gång är mulet väder i den franska vardagen kan hon njuta av att stanna inne och jobba med konsten, i form av akvarell, collage, målningar och broderi på såväl siden som linne.
Vid fint väder, som oftast, tar hon mitt på dagen sin blå cykel, ”min bästa vän”, mot stranden eller hämta inspiration på muséer, handlar på frukt- och grönsaksmarknader och slår sig gärna ner på de lika blå stolarna på Croissetten.
– Där sitter man ganska tätt, så även om jag ännu inte pratar så mycket franska med andra kan jag lyssna och det lär jag mig massor på.
I lägenheten har hon svensk tv, och ställer gärna in tillägget ”franskt tal på filmer och serier”.
När flyttlasset skulle gå startade Anki en blogg, med titeln ”Följ din dröm, Riv dina murar”. Där skrivs då och då, för att det känns kul och bra att kunna inspirera andra.
Samtidigt peppar hon sig själv.
Under hösten tackade hon ja till en trädgårdsfest tillsammans med trettio franska grannar, med vaktmästaren Oliver som även talar litet engelska som enda trygghet. Sedan dess kallas hon ”l´Artiste”, konstnären av övriga i huset.
Glad att få leva sin dröm
Hon lever ett vanligt liv, är ingen lyxmänniska. Ibland längtar och tänker hon tillbaka, säger hon. Men oftast känns livet härligt och hon är glad att få leva sin dröm.
– Man bearbetar mycket när man vågar vara själv.
– Musik och podd fungerar fint om tråktankarna kommer eller att ta en cykeltur, säger Anki.
Det känns bra att franskan gradvis förbättras, liksom att inte ha några direkta krav på sig och mindre förväntningar.
När andra tycker hon är modig håller hon med.
– Jag känner ingen annan som gjort det jag gör, helt själv – i min ålder!
Anki Martinsson Knuts
Ålder: 68 år
Bor: sedan januari 2021 i två rum och kök i Cannes, i bostadsrätt som för tre år sedan köptes ihop med dåvarande maken. Bodde tidigare tillsammans med honom i villa i Kungälv.
Gör och bakgrund: Konstnär. Vägrar kalla mig ”pensionär”, tycker inte om ordet. Tidigare konstpedagog på Kulturskolan i Lerum och bildlärare i Ale kommun. Utbildad vid Högskolan för Design och Konsthantverk, Dômens konstskola och även utbildad fritidspedagog.
Aktuellt projekt: Konstutställning på Villa Ingeborg i Cannes i juni.
Familj: Skild från Jan sedan april 2021. Dotter från tidigare förhållande, 44 år samt barnbarn 11 och 9 år. Två söner med Jan, 28 och 27 år gamla. Tvillingsyster.
