Handbollsledare firar dubbelt

EM-turneringen i handboll blev en succé för Sverige. Assisterande tränaren Martin Boquist har just kommit hem till Enköping med en guldmedalj i bagaget. Men turneringen började inte så lysande, i alla fall inte för hans del.

Under första matchen satt han fortfarande i karantän på ett hotellrum i Alingsås efter ett positivt covidtest.

–  Jag hade tagit tre vaccinsprutor men fick det ändå. Jag hade i alla fall inga symptom så vaccinet verkade ju fungera som det skulle.

En otrolig glädje och lättnad

Han gjorde ett negativt test dagen innan EM började och kunde strax därpå resa till Bratislava för att ansluta till de övriga. Det bar hela vägen till den rafflande finalen där laget mötte Spanien – och vann.

–  En sådan otrolig glädje och lättnad. Man kämpar på i den grå vardagen och sedan plötsligt får man en sådan här grej, säger han.

Idrott har alltid varit en viktig del av Martin Boquists liv. Ingen i familjen utövade dock någon sport. Det var på gården utanför lägenheten hemma i Göteborg som den idrottsliga inspirationen fanns. Där spelade traktens ungar fotboll, landhockey, tennis och allt vad det kunde vara och för den unge Martin Boquist var detta livet.

En kompis höll på med handboll och Martin hängde på till träningen. Det var så det började, av en slump.

Älskar idrotten i sig

–  Det hade lika gärna kunnat bli en helt annan sport. Det är idrotten i sig jag älskar, hela den här miljön med träningsoveraller, jargongen, att ha kul och samtidigt försöka vara så bra som möjligt.

TT: Handbollen kräver snabba reflexer. Är du snabbrörlig även som person?

–  Nej, jag är nog tvärtom egentligen. Lite avvaktande sådär. När man blir äldre får man en annan distans till saker och ting, inte bara när det gäller handboll utan generellt i livet.

Någon gång i 15–16-årsåldern började det lossna rejält för Martin Boquist. Han var bra på handboll och han insåg det själv. Det var det här han skulle satsa på, bestämde han.

Vill gärna vinna i sällskapsspel

Han spelade för HP Warta i landets högsta liga och värvades till Redbergslid IK där han kom att rankas som ligans bästa spelare och bidrog till att laget tog tre SM-guld. Sedan fick den tyska klubben THW Kiel upp ögonen för den målfarliga svensken och flytten gick till Tyskland, och senare till Danmark för spel i FC Köpenhamn.

TT: Hur mycket tävlingsmänniska är du privat?

–  Inte så mycket, tycker jag själv. Men andra påpekar gärna att jag alltid vill vinna i sällskapsspel, och andra har ju oftast rätt.

När han kom hem till Sverige igen hade han hunnit få två barn, och flyttlasset gick till Enköping.

–  Jag träffade Jenny på ett träningsläger i USA 1997 och sedan dess har vi hängt ihop. Hon är från Enköpingstrakten så vi flyttade dit, och jag blev spelande tränare i Västerås, säger Martin Boquist.

Parallellt med jobbet som handbollstränare är han även HR-manager på Voith Hydro AB, ett företag i vattenkraftbranschen. Det kan låta som två skilda världar.

–  Men som HR-manager handlar det delvis om att coacha medarbetare och chefer, så där finns det helt klart en koppling. Sedan ingår också ren administration med grejer som löner och övertidsersättningar – där finns ju ingen koppling alls.

Som assisterande förbundskapten är det Martin Boquists roll att stötta huvudtränaren och bolla tankar och idéer med honom. Martin brukar också vara praktiskt involverad i att presentera taktiken för laget inför en förestående match.

TT: Vad är det bästa med ditt jobb med handbollslandslaget?

–  Lite som jag var inne på tidigare – hela den här miljön med idrott och att tävla och ha kul. Det känns som att jag aldrig har vuxit upp riktigt för det är fortfarande så roligt. Och att kunna sitta som 45-årig tränare och snacka skit med 25-åringar, bara en sådan sak.

"Det känns som att jag aldrig har vuxit upp riktigt för det är fortfarande så roligt."