Guld-Ewa har fem OS och fyra VM på meritlistan

Tränar- och domaruppdrag gav ännu fler roliga resor och minnesvärda möten i den internationella idrottsmiljön. Nu fyller hon 80 år och ser fram emot nya tjejträffar på Idrottsmuseet i Kviberg.

Hemma hos Ewa Rydell Orrensjö i Torslanda finns en vältummad och nött pärm som följt henne ända sedan hon i tioårsåldern tog mamma Inez i handen och började träna gymnastik på seminariet i Annedal.

– Men det var pappa som sa till mig: Du ska skriva ner alla dina tävlingar och uppvisningar annars kommer du så småningom att glömma dem.

Lyssnade på högerinnern från Hultmans Holme

Lilla Ewa lyssnade på pappa och fick snart plocka fram sin pärm allt oftare i takt med att träningen trappades upp.

Pappa Sven visste vad han talade om. Högerinnern från Hultmans Holme hade under 20- och 30-talet utvecklats till en av landets främsta fotbollsspelare. Hans framgångsrika karriär med bland annat 49 mål på 43 landskamper - byggdes av många rafflande matcher och roliga minnen; Svenska Dagbladets bragdguld 1931 var förstås något alldeles extra.

– När vi lämnade lägenheten på Redbersgvägen 5 och gick ut på promenad förstod jag ju att pappa var väldigt känd. Alla skulle hälsa, och han fick lyfta på hatten hela tiden, berättar Ewa Rydell Orrensjö som under sin långa lärargärning släppte flicknamnet men i idrottssammanhang valt att dubblera: ”Jag har märkt att det blir enklare så”.

Fastnade för gymnastiken

Mamma Inez trivdes bäst med gymnastiken, medan pappa Sven lockades av leken med bollen. Ewa själv provade sig försiktigt fram:

– Jag vann Skol-DM både i längdhopp och löpning och försökte mig väl på simhopp och konståkning också, men fastnade för gymnastiken. När jag var elva år fick jag följa med GF Juno på ett läger och sedan tävlade jag för dem ända fram till 1965.

– Jag läste till gymnastikdirektör i Stockholm och orkade helt enkelt inte träna på samma sätt längre. Det fanns nog en del som hoppades att jag skulle kunna komma i form till VM 1966 men jag hade inga krafter kvar.

Var det ett svårt beslut att fatta?

– Nej inte alls egentligen och jag ångrade mig aldrig men sedan fortsatte jag ju som tränare istället.

Fem OS och fyra VM på meritlistan

När Ewa Rydell Orrensjö plockar fram sin slitna resultatpärm berättar den därför inte bara om åren som aktiv då när ett JSM-guld 1956 följdes av fyra irriterande SM-silver, två NM-guld, olympiska spel i Rom 1960 och Tokyo 1964 och så förstås kronan på verket: EM-guldet på bom 1963. Nej, i Ewas pärm finns också noteringar om tävlingar och resor under decennier som tränare för Göteborgs Turnförening, de tio åren som landslagstränare och den långa banan som domare på högsta nivå. I den rollen har Ewa kunnat lägga ytterligare fem OS och fyra VM till den redan digra meritlistan.

– Visst, ibland har det kanske varit lite kämpigt att få tiden att räcka till men tänk så många spännande resor jag fått komma iväg på!

År 2000 blev Ewa Rydell Orrensjö invald i Göteborgsidrottens Hall of Fame och har sedan dess en egen monter på Idrottsmuseet i Kviberg. Med museet som bas samlar hon sedan 2010 regelbundet idrottsintresserade tjejer/kvinnor för intressanta föreläsningar och spännande utflykter.

– Hittills har vi totalt haft 52 arrangemang, och den som dragit allra flest under alla år nog långdistanslöparen Evy Palm.

Emellanåt händer det också att föreningar och sällskap ringer Ewa och frågar om hon kan tänka sig att komma och berätta om sin långa idrottskarriär.

– Då har jag ett litet föredrag som jag kallar: ”Tre generationer, tre olika idrotter”. Det börjar förstås med pappa och fotbollen, fortsätter med mina år inom gymnastiken och slutar med vår dotter Sara som tävlat i extrem skidåkning.

– Förresten, mamma Inez fick faktiskt också åka på ett OS. Hon ingick i en gymnastiktrupp som hade en uppvisning i samband med de olympiska spelen i Berlin 1936. Fast det var förstås utom tävlan.

Lars Hjertberg

namn@gp.se