Expedition mat - packat och klart

De flesta av oss hoppas på sol, bad och värme inför en resa. Sevärdheter.

Karin Jansdotter älskar kylan, en mäktig natur med hänförande vidder, snö, isberg och ibland hav.

Senast tillbringade hon 15 månader på jordklotets kallaste plats. Tårarna rann efter landning.

Världens häftigaste grej

– Glädjetårar. Inte många får chansen övervintra på en sådan plats. För mig är det världens häftigaste grej.

Karin Jansdotter var tidigare kökschef på norska forskningsstationen Troll, 1 250 meter över havet.

– Som kallast var det minus 50,2 grader. Vindstyrkorna var uppe i 91,6 sekundmeter.

Något av det första hon fick göra var att utbilda sig till brandman, för att kunna ingripa om något flygplan skulle fatta eld. Det har aldrig varit skarpt läge för sådan dramatik.

Vistelsen varade då resten av världen var paralyserad av pandemin.

– Bara vi sex som skötte det praktiska på stationen stannade kvar när alla andra lämnade. I nio månader var vi så långt ifrån viruset vi kunde vara. Perfekt. Vi hade kommit dit just för att uppleva isolering och övervintring. Det var speciellt att se satellit-tv hur hela världen höll på att rasa samman.

Lagar mat till polarfarare

Ända sedan Karin kom hem har denna äventyrare från Marks kommun längtat tillbaka.

Nu ska hon stå för all mat på Union glacier base camp, en samlingspunkt för 80 personer, allt från läkare, guider till städare, 113 mil från Sydpolen. Närmare kan man inte komma.

1/2

– Vi ska bo primitivt, bara jag och min packning får plats i mitt tält. Turisterna får lite finare, fast mindre tält. Friheten att vara ute i naturen är det bästa jag vet. Att få känna när vinden får tältet att skaka.

Karin och sju andra kockar ska turas om med att fixa frukost, lunch och middag till turister och forskare, influgna från Chile.

Måste vara mjuk i kanterna

– Turisterna ska ge sig ut i fem dagar för att se Mount Vinson, en lyxresa för friluftsfolk som har gott ställt, vill bestiga berg, och komma till sydpolen. De har i regel varit på många andra ställen i världen. En del av dem besöker kolonin av kejsarpingviner närmare kusten.

Karin håller med om att hon är äventyrlig.

– Om man som jag levt där nere och bara träffat högst fem personer så tror jag att man måste vara mjuk i kanterna. Anpassningsbar, glad och positiv. Jag tar inte livet så allvarligt. Jag gillar att resa, se vad som finns där ute. Redan som 19-åring gav jag mig av och bodde i Mexiko.

Karin ser sig som orädd, men inte naiv och har pratat mycket med föräldrarna om resandet.

– När mamma och pappa var unga fanns inte det här sättet att resa på. Då hade de kanske gjort samma sak som jag gör. De har hälsat på många platser på jordklotet och har aldrig avrått mig, inte ens när jag skulle till Mexiko. Jag har dessutom bott på Irland i elva år. Deras stöd har hjälpt mig i mitt liv.

Äventyrslusten har även fört henne till Borneo där hon vandrade ensam i djungeln för att se sitt favoritdjur orangutang. Karin har besökt Arktis, Grönland, Island, Kanada och Karibien

– Jag har varit på alla kontinenter, säger hon.

Har du aldrig känt hemlängtan vid jul när du har varit långt hemifrån?

En kock är aldrig sysslolös

– Jag älskar traditioner, svensk julmat och min familj och kände på det viset då jag för andra gången var borta över jul. Då var jag amatör…haha. Jag har även missat bröllop och födelsedagar men jag har prioriterat hur jag vill leva.

För Karin är det oftast mycket jobb och långa dagar. Hon behöver aldrig rulla tummarna.

– En kock är aldrig sysslolös. Det är ett stressigt jobb men jag får jag hålla på med det jag gillar bäst. Jobbet kan jag kombinera med äventyr på platser dit andra inte kommer. Jag har aldrig varit sjuk och influensavaccinet har jag tagit. På Antarktis är det väldigt sterilt, inte så mycket bakterier.

En av de vanligaste missuppfattningarna som Karin stöter på är.

– Att jag är i Arktis i norr, inte Antarktis i syd. Och att det finns isbjörnar på Antarktis. De finns i norr. Vi gläds istället åt söta pingviner.

Får du många frågor?

– Ja, men det är så himla svårt att sätta ord på allt. Det är en oändlighet av snö och vackra berg som skjuter upp genom isen. Stillhet. Det är enklare att visa bilder och jag får förfrågningar om att hålla föredrag.

Äventyrare brukar skriva böcker.

– Några har påpekat den saken, så jag får väl göra det.

Hur har resorna påverkat dig?

– Jag har blivit lugnare av att vara på ställen där det inte finns trafik eller förekommer mycket folk. Jag slipper ”måsten” och bilköer. Det är knäpp tyst, den absoluta stillheten är svår beskriva. Jag har fått mer ro. Det finns anledning till att detta blir min sjunde säsong på Antarktis.

TEXT

Clas-Göran Sandblom

namn@gp.se