Erik Blix svarar i telefonen hemma i Göteborg. Han har just satt i sig en kanelbulle och berättar med stolthet att han har bakat den själv. Han bakar mycket, ofta surdegsbröd – men försäkrar att det inte beror på att det är trendigt.
– Jag tror att jag är helt opåverkad av trender faktiskt. Har inte börjat spela padel och har aldrig stått på en sup (stand up paddle, reds anm).
Just nu är han mycket tagen av det som händer i Ukraina. När Erik växte upp pekade de flesta kurvor uppåt och optimismen fick ny näring när Berlinmuren föll 1989.
– Nu plötsligt slår allt tillbaka. Det är tankeväckande och väldigt obehagligt.
Som programledare för samhällsprogrammet ”P4 Extra” i Sveriges Radio förhåller han sig till kriget som journalist. Som medlem och manusförfattare i satirgruppen Public Service gör han det som humorist. Inslagen sänds i ”God morgon världen” i P1.
– Med Public Service försöker vi spegla verkligheten vare sig den är god eller ond. Vi är lika orättvisa mot alla, brukar jag säga. Men i fråga om kriget behövs en ton av allvar även hos oss.
Ett sätt att släppa på trycket
Finns det en gräns för vad ni kan skämta om?
– Att skämta om det förbjudna kan vara ett sätt att släppa på trycket. Men några gånger har vi faktiskt känt att vi behövt ställa in, bland annat efter 11 september 2001.
Erik Blix kan fascineras av hur han på en och samma vecka kan vara först seriös programledare och sedan skoningslös satiriker i ett annat program. Men han har aldrig upplevt att rollerna krockar.
– Alla partiledare som vi drivit med har jag också intervjuat i ”P4 Extra”, och för mig har det aldrig varit ett problem. För hur ser livet ut? Jo, det är en blandning av djupaste allvar och hela skalan till den yttersta tramsigheten. Inte ens i krig slutar man skratta.
Varvar humor med seriös journalistik
Erik Blix har i yrkeslivet kunnat varva humor med seriös journalistik. Efter att ha börjat som tidningsreporter i Trollhättan insåg han att nyhetsjakt inte var hans grej. Men när han fick ett vikariat på lokalradion var det som att komma hem. Där fanns direktheten, tilltalet och möjligheten att vara lite rolig.
En tramspelle
– Cheferna insåg snart att jag var en tramspelle, så jag började få göra lättsammare reportage och en och annan sketch.
Under åren har han dykt upp i flera humor- och samhällsprogram i tv och även varit chefredaktör för Grönköpings Veckoblad. Att han inte blev läkare som alla andra i familjen, det har han aldrig ångrat.
– Det var det enda yrke jag tidigt visste att jag inte skulle välja. Någon måste ju ta sitt ansvar och vara lite sjuk så att de har någon att ta hand om. Nej, nu tramsar jag.
Faktum är att Erik Blix blev sjuk på riktigt för åtta år sedan. Han fick en cancerdiagnos, tumören satt i matstrupen. Operationen skulle ta tio timmar och därför var det viktigt med en god fysik i övrigt. Han vägde hundra kilo och tränade aldrig.
– Men de mätte och tyckte att jag hade jättebra värden. Det enda jag gjorde var ju att gå ut med hunden, men de sa att det räckte. Så jag sänder en tacksamhetens tanke till vår hund Lova som nu är 15 år gammal.
Hade tur som fick behandling
Alla överlever inte den typen av tumör men Erik Blix hade tur som fick behandling snabbt.
– Det här som du blivit matad med jämt, att cancer alltid är en dödsdom, det måste bort. Det går att bli botad, det går att leva med en cancerdiagnos. Vi har en skyldighet mot oss själva och vår omgivning att fortsätta leva tills, ja tills vi inte lever längre.
När han blickar framåt ser det ut ungefär som nu, det vill säga att han fortsätter med radio till dess att antingen han eller uppdragsgivarna tycker att det räcker. Men som 65-åring känner han också att det finns annat som lockar – att hålla på med musik till exempel. Hustrun Vanja är musiker och musiklärare och Erik sjunger gärna. Han har också kvar sin gamla cello och kan lira lite elbas.
– Jag spelade fars för ett antal år sedan och det vore kul att göra igen. Jag har också en dröm om att sätta ihop en föreställning med Beatleslåtar. Eller jag kanske ska bli bagare, kan man bli det vid 65?
Erik Blix
Ålder: Fyllde 65 år den 29 mars.
Gör: Programledare för ”P4 Extra”, medlem i satirgruppen Public Service, konferencier, moderator med mera.
Bor: Göteborg.
Familj: Frun Vanja och de vuxna barnen Gustaf och Viktoria. Hunden Lova.
Om att fylla 65: ”Känslan är att det är åtta år sedan jag höll på att dö i cancer. Jag är oändligt tacksam att jag överlevde.”
Så firar han födelsedagen: ”I år är det 50 år sedan jag var med och startade föreningen Musik för musikens skull. Det kanske blir festen – att sätta ihop bandet från då och ordna en rockfestival.”
Gillar att göra: Älskar friluftsliv, är älgjägare och seglar hellre än bra. Men framför allt är han expert på att ligga på soffan och göra ingenting, uppger han.
