De lämnade allt - för pepparrotens skull

I dag driver familjen Margaretha och Mikael Jonsson hennes pappa Inges livsverk ”Inge Anderssons Eftr Odling AB” med pepparrotsodling och gårdsbutik. De tog över firman när pappa Inge drog sig tillbaka 2004 och är nu fjärde generationen som för odlingen vidare.

– Jag jobbade ett par år med svärfar och trivdes med det, berättar Mikael. Sedan blev det naturligt att vi drev företaget vidare. Det är en tuff bransch som kräver arbete året om. På vintern om det är kallt och marken frusen blir det i stället mer inomhusjobb.

Margaretha och Mikael är i dag de enda som har storskalig kommersiell odling av ekologisk pepparrot i Sverige. Tillsammans med mellan fyra och sex anställda personer och flera av traktens skolungdomar tas mellan 20-25 ton upp ur jorden varje år. En del importeras också från europeiska länder, främst Ungern.

Alltsammans började med att Margarethas farfars far Carl Andersson kom till Fjärås i slutet av 1800-talet som mejerist. Han var en av de första på orten som började odla den smakrika kryddan på fritiden. Carl son Axel tog över på 20-talet och utökade odlingen och handlade med pepparrot. Han kom senare att kallas ”Pepparrotskungen”. När sedan Carls son Inge fick hand om verksamheten 1968 började han tillsammans med hustrun Gudrun att utöka pepparrotsodlingen. På 70-talet blev han störst i Sverige och dessutom startade de en gårdsbutik först i liten skala med egna KRAV-odlade tomater och massor av frilandsgrönsaker. I dag är affären en turistattraktion. Folk på väg till eller från närbelägna Tjolöholm slott stannar gärna till och handlar.

Och nu är pepparroten är på frammarsch igen. Den smakrika örten, som kan orsaka både tårfyllda ögon och kittling i näsan när själva roten rivs, har åter blivit populär och används till flera maträtter.

– Det beror till stor del på att husmanskosten fick ett uppsving för ett tiotal år sedan, säger Margaretha. Kryddan är användbar till så mycket. Många maträtter och inläggningar får en extra piff av just pepparrot. Dessutom har dagens kockar skapat flera nya maträtter där pepparrot ingår som en viktig ingrediens.

Fram till 1922 odlades det också mycket pepparrot i Enköping men då bestämde de styrande att staden skulle växa och då blev det inte plats för någon större odling.

Varför Fjärås blivit centrum för pepparrotsodling vet man inte hundraprocentigt. Men här finns gott om gammal havsbotten och i den lerjorden trivs pepparroten bra.

När vi kommer på besök en solig men blåsig vårdag pågår upptagningen för fullt. Det är den rot som legat kvar sedan i vintras som nu är klar att skördas.

– Det gäller att passa på när vädret är bra. Att ta upp och göra i ordning den till försäljning är ett digert arbete, berättar Mikael. Pepparroten går inte att ta upp maskinellt som exempelvis potatis och morötter utan allt får handplockas. Vi har god hjälp av traktens skolungdomar. Det är ofta ett tidsödande arbete under en kort tid.

Under maj månad läggs rotsticklingar, så kallade ”stråler” ner horisontellt i jorden. Kring midsommar lyfts rötterna upp ur jorden igen. Sidoskott och vissa rottrådar tas bort innan roten grävs ner igen. I november har pepparroten växt klart men oftast låter man den ligga kvar under vintern och skördar i stället till våren så fort åkrarna torkat upp. När pepparroten tagits upp samlas den ihop inne i en stor lada, det påminner lite om en stor rishög. Därefter börjar ett drygt arbete med sortera upp den via löpande band. Sticklingarna tas bort från själva roten för att användas till utsäde. Roten läggs i stora lådor med jord i en temperatur runt minus två grader. Den tas fram och tvättas, putsas och skärs i olika bitar. Efter inplastning är den så klar till försäljning.

– Pepparroten har en lång historia både som kultur och medicinalväxt, säger Margaretha. Ursprunget är lite diffust men troligtvis härstammar växten från de ryska stäpperna. Redan på 1300-talet kom den hit med invandrade munkar. De började odla den i sina klosterträdgårdar.

Pepparroten ansågs kunna läka sår, lindra feber och värk samt till och med bota dövhet.

Ofta fanns pepparroten med på långa sjöresor. Genom sin höga C-vitaminhalt kunde sjöbjuggen hållas borta.

Eller varför inte gnida in händerna med pepparrotsfrön? De lär ge så speciella krafter att man utan risk kan hantera en huggorm vid ett oväntat möte.

Men frågan är om inte ett annat tips passar ännu bättre: en bit i fickan eller i plånboken sägs göra att man aldrig blir utan pengar. Kanske värt att pröva än i dag?

Familjen Jonsson är övertygad om att pepparroten har en ljus framtid. Den är tacksam att odla även om det krävs mycket arbete vid skördetid.

En femte generation, barnen Linnéa och Emma, har redan börjat hjälpa till i företaget.

Så återväxten för pepparroten verkar säkrad.

Jan Österström