De har gått ner ekonomiskt men upp massor i glädje

”Vilken färg ska jag ha på tråden?” När Anna eller Camilla ställs inför den sortens fråga kan de tillsammans göra svaret enklare.

Oavsett väder möts de gärna för titt i dagsljus, på trottoaren utanför jobbet, i backen på Erik Dahlbergsgatan i Göteborg.

En halvtrappa ner

På insidan, en halvtrappa ner, innanför de djupa fönsternischerna i sekelskifteshuset bakom Schillerska gymnasiet är det hashtaggen ”Aldrig slänga om det går att laga” som gäller.

Sedan 2018 samsas Anna och Camilla här med målet att sy, ändra och skapa av såväl tyg som skinn.

I prydliga lådor ryms ringar, beslag, band, krokar, knappar, gardintillbehör, trådrullar och mycket annat.

– Inget jobb är för litet. Det kan vara hål i en tröja, en trasig dragkedja, trasiga jeans, en balklänning att ändra men också större jobb som att sy klänning i favoritmodell, exemplifierar Anna.

Lagar och ändrar

Provdockan i hörnet är för dagen klädd i rosa tyg på väg mot ny klänning.

– Jag började med väskor men blev också sugen på att laga och ändra. Det är värt att slå ett slag för, som klädindustrin ser ut idag. Gardiner är annars mitt roligaste just nu, säger Camilla.

Längs Annas vägg, på vänster sida, bakom arbetsbordet med naturfärgad linneklädsel nedtill, hänger plagg på väg att ändras och nya i vardande.

Bakom Camillas arbetsbord täcks väggen av sidenkuddar och gardinprover i regnbågens alla färger.

Runtom, i olika stora korgar, ryms jeanslappar, att laga med, respektive mer hela jeans, att kunna göra väskor av.

– Jag är ordningsmannen, Camilla den okalibrerade trollkarlen, som saker ibland försvinner ifrån, summerar Anna en typisk skillnad mellan de tu i arbetsvardagen.

I klartext älskar Anna när Camilla har tomma burkar med sig hemifrån, att kunna sortera mera i.

Kompletterar varandra väl

I gengäld är Camilla den som utan tvekan tar sig an trilskande teknik i lokalens totalt fem symaskiner. Fyra så kallade hushållsmaskiner och en industrimaskin ingår än så länge i verktygsparken.

– Vi är olika men kompletterar varandra väl, förklarar Camilla och kollegan nickar medhåll.

– Du har sporrat mig när det gäller att ta betalt och du är bättre på material än vad jag är, exemplifierar Anna.

Båda är kreativa esteter. Arbetsmiljön är omsorgsfullt utformad med ett högre gemensamt ståbord även det i linneklädsel, som epicentrum.

Det är här i mitten som kunder tas emot och tyg kan klippas till. Om det krävs mer plats finns även källaren, där Anna och Camilla även kan anordna olika event.

Respekt och glada miner

Radion står på. När det är sport trivs Anna extra. När Carl-Jan i nästa stund ger dryckestips lyssnar Camilla hellre. Men det är med respekt och glada miner kollegorna berättar om vägen hit.

För Anna är det nu andra gången gillt med egen syateljé. För 30 år sedan lämnade hon sin första, för att i 27 år jobba med internetsupport på en bank.

– Jag gillar problemlösning. Att guida folk i att hitta problem med sin dator och lotsa in i en internetbank är litet som att laga ett par jeans. Även om det är två helt olika branscher är jobbet ändå besläktat, hävdar hon.

När Anna slutade på banken var drivkraften ”Ska du göra något annat är det dags nu, innan det är för sent!”.

Camilla, som jobbat tre decennier inom Svenska Mässan, hade liknande tankar.

– Jag hade haft väldigt roligt i mitt jobb men mot slutet mådde jag inte så bra i det.

Sade upp sig och startade eget

Under en sjukskrivning började hon sy i läder och göra väskor. Till slut sa hon upp sig och fick starta eget-bidrag.

– Man måste våga litet. Beslutet satt långt inne för mig men jag har inte ångrat det, förklarar hon.

När båda bestämt sig på varsitt håll möttes de av en slump i Gamla stan på Mallorca. Anna var där för att fira sin man. Camilla med ett tjejgäng.

Camilla hade hört att Anna börjat sy igen. ”Vill du också ha en lokal?” undrade Camilla.

En tid därefter skrev de på sitt första kontrakt ihop och hyrde lokalen i andra hand i tre månader, innan det blev ettårskontrakt.

– Vi hade ju inte jobbat ihop någon gång, så vi hade inte några förväntningar, säger Anna.

– Vi var överens om att testa och sedan skaver man av kanterna efter ett tag, kontrar Camilla.

Som ett äktenskap

Nu är det som i ett äktenskap, enas de leende. För första gången löper kontraktet vidare, utan att sägas upp vid årsdagen. Målet är att fortsätta så ekonomiskt hållbart som möjligt.

Bland annat erbjuder de regelbundet en ”Åka ut, hämta upp och träffa kunden service”. Anna beger sig till Tennet vid Läppstiftet onsdag lunch och Camilla till kontorshotellet Arkipelagen i Sisjön fredagar.

– Det här är ingen högbetald bransch. Så visst är det så att jag gått ner i ekonomi men upp i glädje, konstaterar Camilla.

Till pling i dörrklockan och kund på väg in instämmer Anna.

– Vi måste överleva så klart. Men att gå upp i trivsel - det är ju värt så mycket.

Karin Tufvesson