Snart kan varje svensk familj leja ut föräldraskapet på en hushållerska. Åtminstone om man får tro Annika Strandhäll, ordförande för S-kvinnor och tidigare socialminister. Hon menar att regeringen, genom planerade reformer av föräldraförsäkringen, skapar ett ”nanny-system i Sverige” (Aftonbladet debatt 4/9).
Regeringens förslag är att det ska vara möjligt att överlåta 45 av 380 föräldradagar till en närstående, som en mormor eller bror. Ensamstående ska kunna överlåta det dubbla. Kravet är att personen har en sjukpenninggrundad inkomst. Enligt regeringen skulle det leda till ökad flexibilitet för barnfamiljer.
Detta, menar Strandhäll, öppnar upp för skattefinansierade barnvakter, och inte bara det.
Jämställdheten hotas. I en debatt i SVT Aktuellt (5/9), mot socialförsäkringsutskottets ordförande Jessica Rosencrantz (M), påpekade Strandhäll att de överlåtbara dagarna kan bidra till ojämställdhet. Enligt Strandhäll räcker det att åka över till Danmark – ett land där det inte finns några så kallade pappamånader – för att se hur illa det kan gå utan statliga krav på vem som ska vara hemma.
Nu är Danmark världens bästa land för kvinnor att leva i. I Rädda Barnens ranking över mödrars välmående hamnar Danmark på plats fyra i världen. Sverige når plats fem. Att Danmark skulle vara ett skräckland för kvinnor eftersom staten inte tvångsdelar föräldraledigheten stämmer alltså inte.
Regeringen gör helt rätt i att införa mer flexibilitet. Redan den förra regeringen gjorde det möjligt för sambos som inte är vårdnadshavare till barnet – som en styvförälder – att ta över dagar. Det är utmärkt. Alla familjer följer inte mönstret med mamma och pappa som bägge arbetar heltid och tjänar runt medianen.
Men regeringen borde gå längre. De så kallade pappamånaderna, som införts i omgångar och som föräldrar inte kan överlåta mellan varandra, borde ses över – åtminstone inte utökas ytterligare, som S-kvinnor vill. Syftet med kvoteringen är att fäder ska ta ut mer föräldraledighet och därmed vara hemma med sina barn. Närvarande pappor är bra, både för barnen och papporna själva.
Problemet är återigen att systemet är anpassat efter ett genomsnittspar med tillsvidareanställningar. Utökade reserverade månader skulle bli en ekonomisk belastning för nyblivna föräldrar där den ena står för merparten av hushållets utgifter och den andra studerar, är nyföretagare, arbetslös eller sjuk.
Likaså är pappamånader ett problem för personer, främst kvinnor, som lever med en oansvarig slarver till partner och som inte vill eller kan få ensam vårdnad. Kraven för ensam vårdnad är i dag högt ställda, och dessutom kan det bli en lång process i domstol. Alternativet för dessa föräldrar är att ta hand om barnet utan ersättning. Möjligheten att överlåta dagar till mormor eller morbror skulle för dessa föräldrar vara till stor hjälp.
I Sverige har vi valt en generell välfärdsmodell. Invändningen att man visst får göra som man vill, så länge man inte kräver någon ersättning från staten – ett argument som Expressens ledarsida framför (7/9) – håller inte. Sverige är ett högskatteland. Andelen familjer som har det så pass gott ställt att de kan strunta i statens försäkringssystem är låg. Därför är det rimligt att systemen också är någorlunda flexibla. Annars blir valfrihet något som enbart tillfaller överklassen.
LÄS MER: Så blir skattebetalarna blåsta av bidragsfuskande gängkriminella
