I februari flyttade en 65-årig kvinna in på ett skyddat boende för kvinnor i Göteborg. Hon hade bara några månader tidigare hållits som gisslan under knivhot av en manlig familjemedlem och det var därför för farligt för henne att fortsätta bo hemma.
Men Expressen berättar (27/7) att kvinnan, som de kallar Vanja bara bor kvar i två månader. Efter det behöver hon flytta från boendet eftersom hon inte har råd att betala egenavgiften som tas ut av Göteborgs kommun. Hon är inte ensam. P4 Göteborg berättar (13/6) att kommunens kriscentrum för kvinnor i Göteborg slagit larm om att flera kvinnor det senaste året lämnat det skyddade boendet i förtid av ekonomiska skäl.
Anna-Karin Larsson som har arbetat på Kriscentrum för kvinnor i Göteborg i 14 år, men som nu slutat, berättar till Expressen att personalen på det skyddade boendet ibland har varnat kvinnor som ringer dit om att prislappen kan bli hög.
Det är inte unikt för Göteborg att ta ut egenavgifter utan som Expressen skriver tillämpas det också i bland annat Malmö och Stockholm. I Falu kommun beslutades i april att införa egenavgift för de skyddade boendena. Men beslutet fick dras tillbaka efter hård kritik.
Göteborgs kommun motiverar avgifterna med likställighetsprincipen i kommunallagen som säger att medborgare ska behandlas lika. Men som Olle Lundin som är professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet säger till P4 Dalarna (13/4) är det en feltolkning av likställighetsprincipen. Den innebär inte att alla ska behandlas likadant utan att alla inom en viss grupp ska det.
Egenavgifterna riskerar att avskräcka utsatta från att söka hjälp för att de helt enkelt inte har råd. Att utsättas för våld i hemmet eller av någon närstående kan innebära stora psykiska påfrestningar som kan göra att man riskerar att ta sämre ekonomiska beslut. Det kan exempelvis vara att man utnyttjas av sin partner ekonomiskt eller får svårt att sköta sitt arbete.
En del har dessutom ett boende som behöver betalas. Ett boende som man kanske gärna vill behålla eftersom man förhoppningsvis inte ska behöva stanna på det skyddade boendet för alltid. Och att man då inte vill stå på bar backe när man flyttar ut, när det dessutom i flera städer är väldigt svårt att hitta en bostad.
För de flesta människor ligger självklart huvuddelen av ansvaret för sitt boende på en själv, genom att ta hand om sin privatekonomi. Men för den som är utsatt för fysiskt eller psykiskt våld är situationen annorlunda.
En av samhällets kärnuppgifter borde vara att garantera människors trygghet. Människor som utsätts för hot och våld och riskerar livet ska kunna lita på att få det stöd de behöver. Syftet med skyddade boenden är inte att människor ska ha en bostad att hyra av kommunen, utan att väldigt utsatta personer ska få det skydd de behöver och borde ha rätt till.
