I Gästkrönikan om dödshjälp 30/11 lämnas felaktiga uppgifter – det hjälper inte den som ska försöka förstå dödshjälpsfrågan. Kolumnisten Kajsa Dovstad blandar egna åsikter med uppgifter som inte är sanna:
Data från Palliativregistret visar att många döende i vårt land får allt för dålig symtomlindring. Det innebär naturligtvis inte att de inte KUNDE fått sådan behandling, utan att den palliativa vården ännu inte är tillräckligt utbyggd vilket siffrorna tydliggör. Nämn gärna i stället att bristande symtomlindring är en ovanlig anledning till dödshjälp i Oregon där läkarassisterat suicid är tillåtet.
Vilka dödshjälpsmotståndare har hävdat att dödshjälp och palliativ vård står i motsats till varandra? Dovstad hittar på motståndarargument och vederlägger dessa. Det starkaste motståndet mot dödshjälp finns i organisationer för funktionsnedsatta och bland suicidologer som lär oss att bedömningen av suicidalitet är mycket svår, och att behandlingsbar depression förekommer även bland svårt sjuka och döende.
Oregonmodellen förs fram som en tänkbar svensk lösning. Kajsa Dovstad läste inte min artikel ordentligt. De som får recept på läkemedel för att senare suicidera bedöms av 2 läkare när receptet skrivs. Men när personen svalde de 100 tabletterna var läkaren närvarande endast i 16.8% av fallen (2018). Det finns inga rapporter om hur många som ens förstår att de faktiskt suiciderar! Nog finns det all anledning att varna för en så osäker modell!
Hur kan Dovstad hävda att 0 personer i Oregonmodellen suiciderat på grund av depression? Hon angriper Sven Román för felaktiga uppgifter utan att själv ange källa. Sanningen är att det helt saknas forskningsdata eller andra uppgifter som stödjer Dovstads påhopp.
Men det är inte slut med det. ”Siffrorna visar emellertid att prognosen är korrekt i 90-97 procent av fallen” anges i krönikan. Varifrån kommer den siffran? Av de officiella rapporterna från Oregon framgår att minst 7,9% levde mer än 6 månader. Några levde några veckor längre, några levde mer än två år längre (2018)! Om prognosen inte är så viktig – varför då ha en tidsgräns?
”Vad som är medicinskt försvarbart är en värderingsfråga” hävdas i slutklämmen? Fel igen! Om dödshjälp ska införas eller inte är en värderingsfråga, men de medicinska aspekterna ska enligt lag vara en fråga för vetenskap och beprövad erfarenhet. I vårt land införs inte nya medicinska metoder förrän säkerhetsaspekterna är vetenskapligt belysta och fördelarna med metoden uppväger riskerna. Kajsa Dovstad är AT-läkare och när hon blivit legitimerad hoppas jag att hon är mer noggrann med fakta. Annars räcker det med att underteckna med ”skribent”.
Gunnar Eckerdal, läkare
***
Kajsa Dovstad svarar direkt: "Gunnar Eckerdal borde läsa mina källor mer noga innan han avfärdar dem."
I Oregon har 90 procent av de som beviljas dödshjälp tillgång till hospicevård, men vill ändå ha en annan död än den som dagens palliativa vård kan erbjuda. För även den bästa palliativa vården räcker ibland inte till, åtminstone om man får tro Eckerdals egna uttalande i SVT-programmet Opinion live den 7:e november. Förlust av autonomi, tätt följt av minskad förmåga att delta i aktiviteter som ger livskvalitet, är de vanligaste anledningarna till att vilja genomgå dödshjälp i Oregon. Hela 25 procent uppger dock bristande smärtlindring eller rädsla för sådan som skäl - det är alltså knappast en “ovanlig” anledning.
Siffrorna kommer från Oregons officiella statistik, samt, vilket jag angav i ursprungskrönikan, Statens medicinsk-etiska råds rapport “Dödshjälp - ett kunskapsunderlag”. I den senare går det bland annat att läsa att ingen patient fått dödshjälp för depression i Oregon, och att tidsprognosen var korrekt i 90-97 procent av fallen (1998-2016).
Dödshjälp kan jämföras med abortfrågan. Abortförespråkare mötte länge ett hårdnackat motstånd från läkare. I Hippokrates ed står det att läkare inte ska ge en kvinna fosterfördrivande medel. I dag ses det som självklart att vårdpersonal ger medicinsk assistans till den kvinna som vill avsluta sin graviditet, åtminstone fram till graviditetsvecka 18. Samhället och läkarkåren har uppvärderat kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar. Abort är en naturlig del av vården, trots att graviditet inte är en sjukdom. Dödshjälpsförespråkare menar att dödligt sjuka människors rätt att bestämma över sig själva måste uppvärderas. Oregon visar att det går att genomföra på ett bra sätt. Det behövs fortfarande en omfattande utredning som vrider och vänder på alla stenar om dödshjälp ska införas i Sverige, men det är ohederligt att helt avfärda den kunskap som byggts upp i Oregon under 20 år.
Avslutningsvis: Jag har ingen anledning att resencera Gunnar Eckerdals läkargärning utifrån hans politiska åsikter. Jag förväntar mig samma respekt tillbaka.
Kajsa Dovstad