Paradigmskiftet inom migrationspolitiken lyser med sin frånvaro, skriver Kajsa Dovstad (GP 5/9). Inget kunde vara mer felaktigt, skriver Viktor Wärnick (M), socialförsäkringsutskottets ordförande.
I valet 2022 fick Moderaterna och samarbetspartierna ett tydligt mandat av väljarna: Genomför ett paradigmskifte inom migrationspolitiken. Den moderatledda regeringen arbetar målmedvetet för att minska invandringen till Sverige för att vi ska klara integrationen, och regeringens gedigna arbete ger resultat.
Enligt Migrationsverkets prognoser ser Sverige ut att i år få det lägsta antalet asylsökande sedan 1997. Även antalet beviljade uppehållstillstånd minskar. År 2023 var antalet beviljade uppehållstillstånd på asylrelaterade grunder, där även anhöriga till skyddsbehövande räknas in, det lägsta under hela 2000-talet. Och under första halvåret 2024 har det fortsatt att minska.
Det är viktigt att titta på sammansättningen av invandringen som inkluderar såväl asylsökande som arbetskraftsinvandrare. Regeringen arbetar aktivt för att fler högkvalificerade arbetskraftsinvandrare ska söka sig till Sverige. Vi ser nu att andelen högkvalificerade arbetskraftsinvandrare ökar, vilket är positivt för Sveriges konkurrenskraft.
Hittills har regeringen bland annat skärpt kraven för anhöriginvandring, begränsat möjligheten till uppehållstillstånd av humanitära skäl, höjt försörjningskravet för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU och minskat antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot från 5 000 till 900 per år. Den 1 oktober skärper vi kraven för att erhålla svenskt medborgarskap. Genom uppdraget till Migrationsverket om ett snabbspår för högkvalificerad arbetskraftsinvandring har handläggningstiden för en komplett ansökan minskat från i genomsnitt 101 dagar till under 30 dagar. Under hösten levereras flertalet utredningar som snart kommer att bli till ny lagstiftning.
Vi är långt ifrån klara. Men paradigmskiftet pågår i ett högt tempo och ger resultat.
Viktor Wärnick (M)
Socialförsäkringsutskottets ordförande
Kajsa Dovstad svarar:
Moderaterna har lett regeringen i en halv mandatperiod, och börjar falla för lockelsen att beskriva verkligheten mer som man vill att den ska vara snarare än att säga som det faktiskt är. Den långa perioden av liberaliseringar i migrationspolitiken bröts redan under regeringen Löfven. Under Tidöregeringen fortsätter skutan visserligen framåt, men hittills inte med särskilt många knop.
Två exempel som Wärnick tar upp illustrerar detta.
Den 1:a oktober skärps kraven för medborgarskap. Förändringen innebär att 15-21-åringar inte längre kan få svenskt medborgarskap om de misstänks för, eller har begått, allvarliga brott, alternativt anses utgöra ett hot mot rikets säkerhet. Alltså basala krav som borde ha varit en självklarhet för länge sedan.
Mycket riktigt förbereddes också ett lagförslag under den förra regeringen, som kunde ha blivit verklighet redan den 1:a januari 2023. Men efter maktskiftet valde M att först nu gå fram med lagändringen.
Det färdigutredda förslaget på språktest och samhällskunskapstest skrotades helt, och i stället har nya utredningar tillsatts. De förändringar som länge har utlovats av en bred riksdagsmajoritet hinner därför knappt vara på plats till nästa val.
Försörjningskravet för anhöriginvandring innebär att en vuxen måste ha drygt 10 000 kronor kvar efter hyra för att ta hit sin partner. I Göteborg räcker det därmed med en lön – men även a-kassa räknas som att vara självförsörjande – innan skatt på ungefär 19 000 kronor. Anhöriga till flyktingar undantas om de söker inom tre månader. Och väl här har partnern rätt till bland annat etableringsersättning. Försörjningskravet ligger alltså i praktiken fortfarande på skattebetalarna och inte på den enskilda individen.
Det är bra och helt nödvändigt att fler förändringar kommer. Men om M vill regera ännu en mandatperiod räcker det inte att stå och spana mot horisonten. Väljarna röstade på en regering som lovade att snabbt och resolut styra bort från stormiga hav. Nu gäller det att leverera.