Minns ni hösten 2022, vintern och våren 2023? Minns ni rapporteringen från protesterna i Irans huvudstad Teheran? Minns ni kvinnorna som fängslades, torterades, våldtogs och mördades för att de visade sig utomhus utan slöja? Minns ni männen som protesterade i solidaritet med kvinnorna – och hängdes? ”Kvinna liv frihet” kallades rörelsen. Minns ni Jina Mahsa Amini? Minns ni Narges Mohammadi, förra årets fredsprisvinnare som sitter fängslad i det ökända Evinfängelset sedan 2015?
Under 2023 avrättades över 800 personer i Iran – minst. I år har avrättningarna av oppositionella fortsatt, och förtrycket mot kvinnorna har ökat. Straffen för att inte bära slöja skärps. Kvinnor fråntas helt godtyckligt sina bilar och körkort, de sparkas ut från universiteten och förvägras sjukvård. Präststyret i Iran hatar verkligen kvinnor. Och USA. Och judar – alltså Israel.
Inte för att Israels existens hotar Irans existens. Det är 160 mil från Jerusalem till Teheran. Israel gör inga anspråk på något iranskt territorium. Det finns inget rationellt skäl, inte ens något ”rationellt” skäl. Mullorna bara hatar Israel, helt enkelt, och lägger absurda summor på att beväpna Israels fiender, terrorgrupperna Hamas och Hizbollah – för att nämna de som befinner sig allra närmast Israels gränser. Det är Iran som har försett Hamas med pengar och vapen, det är Iran som har etablerat, som finansierar och fjärrstyr Hizbollah i Libanon.
Därför är det mot Iran som Israel krigar, för det är Iran som aldrig kommer tillåta att Israel får existera i fred. Men nu är detta Iran pressat. Deras frontsoldater i Gaza och i Libanon är kraftigt decimerade. Israel har tunnat ut ledarskikten i Hamas och Hizbollah. I syfte att förhindra ett nytt 7 oktober, och i syfte att skapa säkerhet i norra Israel så att de israeler som tvingades lämna sina hem för ett år sedan ska kunna återvända. Som svar på Israels kampanjer mot Hizbollah hämnades Iran genom att på tisdagskvällen skicka 200 missiler mot Israel. Det är det slutgiltiga beviset för att Hizbollah är Iran och att Israel inte bekrigar befolkningarna i Gaza eller Libanon, utan försvarar sig mot Irans terrorarméer.
Precis som för proxykrigarna i Hamas och Hizbollah, är civila offer inget problem för den iranska regimen, tvärtom. Och detta är den allt avgörande skillnaden mellan Israel från dess fiender: Israel vill försvara sina medborgare och önskar minimera antalet civila offer på fiendesidan, medan Iran och dess hantlangare siktar in sig på civila israeler och gärna offrar sina egna kvinnor och barn för världsopinionens skull. Och det fungerar: när terrorgrupperna använder mänskliga sköldar lägger en dåraktig omvärld i allt högre grad skulden för civila offer på Israel.
Det finns så många människor i Iran som önskar frihet och möjligheten till ett värdigt liv genom att den islamistiska regimen drivs bort från Teheran. Och hela den frihetliga världen vet att Iran är ett hot. Som hatmånglare och terrorfinansiär och framtida kärnvapenmakt, och genom att regimen lönnmördar andra länders medborgare utomlands, och tar andra länders medborgare på besök i Iran som gisslan .
Regimen kontrollerar och trakasserar människor som flytt landet och utövar inflytande på moskéer som sprider islamistiskt gift i våra västerländska samhällen. Sverige har erfarenhet av alltsammans. Under koranbränningarna orkestrerade Iran flera olika slags attacker mot Sverige. Iran vill oss illa, Iran är en fiende. Och så vill de driva judarna i havet. Men trots allt det, trots att vi kan se hur stora mängder uran som anrikas, har USA rullat tummarna och europeiska länder tecknat handelsavtal med Iran.
Västerländska politiker lägger nu pannorna i bekymrade veck och ojar sig över eskaleringen. Det har blivit som ett mantra. Och ingen vill ha storkrig, förstås, men om kvinnorna bakom de tjocka iranska fängelsemurarna nås av ryktet att Israel skjuter sönder fundamenten för mullornas makt, då kommer det att utbryta jubel.
