Jordägande bönder i Kina 1950 tvingade till att idka självkritik.
Jordägande bönder i Kina 1950 tvingade till att idka självkritik. Bild: Okänd

Adam Cwejman: Miljöaktivismens moraliska korståg börjar nu

Ett saboterat bildäck är aktivismens motsvarighet till en trasig fönsterruta eller en nedklottrad dörr. Det kommer inte att stanna där.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS

Ta det inte personligt, det är inte du, det är din bil. De orden mötte 142 förare vars bildäck hade tömts på luft på måndagsmorgonen i centrala Göteborg. ”Varning – Din bränsleslukare dödar” stod det på ett kvarlämnat flygblad som organisationen ”The Tyre extinguishers” lämnat på platsen för aktionen.

Vilken start på veckan. Ägare av hybrider och elbilar var inte undantagna. ”Dessa är fortfarande förorenande, farliga och orsakar trafikstockningar” konstaterades det kallhamrat i flygbladet.

Däcktömmarna hävdade lite försynt att SUV:ar inte bara släpper ut mer än mindre bilar (beror visserligen på modell, men ok), de är även mer trafikfarliga och enligt ej citerade studier ska de dessutom göra förarna mer riskbenägna. Det hela handlar således inte bara om miljöaktivism. Däcktömningen handlar tydligen också om att befrämja trafikvett!

ANNONS

Men det finns också en moralisk, närmast luthersk, dimension i miljöaktivisternas arbete. SUV-bilar är ”onödiga, en ren fåfänga” skriver de, ”Det är därför vi har vidtagit denna åtgärd”.

Här kommer en ledtråd om vilka som ligger bakom aktionen. Man förstår att det är medelklassens unga radikala avantgarde som varit framme. Brutalare och mindre sofistikerade huliganer brukar sällan ”vidta åtgärder”, de slår hellre folk i huvudet. Här är det som om elevrådets ordförande svingat med pekpinnen.

Mottagarna av den här ickevåldsamma men inte desto mindre irriterande aktionen lär knappast bli omvända. I synnerhet inte de vars elbilsdäck också tömts på luft. Det egentliga budskapet är ju att bilägande per definitionen är att betrakta som en fåfäng och självisk handling. De som över huvud taget äger en bil ska skämmas. Och något av den pedagogiska effekten försvann säkert också när den dieseltankade bärgningsbilen anlände.

Att förpesta människors tillvaro är en självklarhet för de som anser att det råder en nödsituation av apokalyptiska dimensioner. Ett däck tömt på luft är i det sammanhanget ingenting. Merkostnader i form av bärgning, barn som inte kommer i väg till förskolan, föräldrar som missar avtalade möten eller värre privata missöden är ett billigt pris att betala, anser nog aktivisterna, för att ”skicka en signal”.

ANNONS

Aktionen påminner på många vis om dem som lagt sig ned på vägar i Stockholm för att uppehålla trafiken som ett sätt att uppmärksamma det hemska med bilism. Förseningar, irritation, ilska och nyfunnet hat mot miljöaktivismen är bara några av konsekvenserna. Minskad bilåkning eller nyfrälsta miljökämpar är mindre sannolikt resultatet.

Mottagarna av dessa aktioner blir nog mest bara arga och kanske lite trötta. Finns det inget man kan göra för att hålla radikalerna nöjda undrar kanske någon? Nej, det gör det inte. Förutom att förflytta sig enbart med hjälp av sin egen muskelstyrka och då med helvegansk och ekologisk mat i magen.

Men frågan är om de inte hittar något annat skäl att skuldbelägga dig då. Kläderna på din kropp, föremålen i ditt hem eller valet av resmål är alla lockande måltavlor för miljömoralisterna. Ingen är ren nog. Inte ens aktivisterna själva som säkerligen håller koll på varandra så ingen kamrat gör något förbjudet.

För aktivister som tar sig rätten att styra och moralisera över andra människors livsval är målet inte omvändelse så mycket som deras egen moraliska renhet. Däcktömmarna har sett ljuset och fått kallelsen. De vet svaret. Omgivna som de är av förtappade syndare kan de dock finna en viss glädje i att de tillsammans står emot den fåfänga och själviska ondskan här i världen.

ANNONS

I dag är det däck och smärre trafikstörningar som är kvittot på deras väckelse. I morgon kan det vara någon annan privat egendom som står i vägen. Nästa steg kan vara att medelst hembesök tillrättavisa en ondskefull bonde eller bilhandlare. Och samtidigt som gatuaktivisterna är ett fåtal får deras apokalyptiska motivering, ”hallå, världen står inför ett nödläge!”, dagligen stöd i offentligheten.

Med en sådan uppbackning för undergångsmentaliteten är risken överhängande att några tömda däck bara är början på vad vi kommer se. Det finns därför skäl att inte se genom fingrarna med politiskt motiverad skadegörelse. Ett saboterat bildäck är aktivismens motsvarighet till en trasig fönsterruta eller en nedklottrad dörr. Det kommer inte att stanna där.

ANNONS