Jag föreslog i en tidigare krönika att Sverige skulle låta sig tas över av vårt södra grannland Danmark, denna goda och trevliga granne. Sedan dess har Sverige närmat sig Danmark. Till exempel har också vi fått en tuff och till synes handlingskraftig kvinnlig statsminister.
Detta till trots besökte jag i veckan Köpenhamn helt på eget bevåg, utan diplomatpass men med coronapass, för sonderande samtal. Det gick så där. Danskarna verkar inte vilja ha oss. Dessutom började alla tala engelska så snart vi öppnade munnen. Kanske berodde det på att vi hade munskydd och på grund av ovana vid detta talade än mer otydligt.
Danskarna däremot är vana. Under ett år var munskydd obligatoriskt i all kollektivtrafik, på flyg, i butiker och i vården men i augusti togs munskyddskravet bort. Den 10 september slopades alla restriktioner - den danska regeringen betraktade inte längre covid-19 som en "samhällskritisk sjukdom".
Men säg den lycka som varar. Strax efter att restriktionerna slopats ökade smittspridningen dramatiskt i Danmark så i slutet av november blev munskydd åter obligatoriskt. Covidpass krävs nu för att gå på restauranger, nattklubbar, museer, biografer och vid större evenemang. Det fungerar utmärkt och smidigt, kan rapporteras från denne utsände i Kongens By.
LÄS MER: Coronahanteringen – lôsig och fipplig!
Smittspridningen i Danmark under hösten har varit mycket högre än i Sverige. Likväl ökar smittan snabbt också här, även om vi är långt ifrån topparna i december 2020 och april 2021. Därför har Folkhälsomyndigheten kommit med nya rekommendationer, sedvanligt stringenta och tydliga. Således har vi fått reda på att de som kan ska arbeta hemifrån "i viss mån". Arbetsgivare rekommenderas att "göra det möjligt för anställda att i viss utsträckning arbeta hemifrån när arbetet så tillåter".
För dem som driver serveringsställen gäller att de "ansvarar för att lokalerna är utformade så att trängsel undviks". Som exempel på åtgärder anger Folkhälsomyndigheten att serveringsställena kan "möblera om eller på annat sätt skapa utrymme" och "begränsa antalet besökare som vistas samtidigt på serveringsstället". "Alla och envar", rekommenderas att "hålla avstånd till andra människor", särskilt inomhus. Alla vuxna rekommenderas att "använda munskydd i kollektivtrafiken om det inte går att undvika trängsel".
Folkhälsomyndigheten, som gjort vaghet och motsägelsefullhet till stor konst, når måhända inte tidigare höjder, men kan inte heller nu anklagas för övertydlighet eller verbal kirurgisk precision. Vän av "viss ordning" undrar nu hur man arbetar hemifrån "i viss mån" eller hur mycket "i viss utsträckning" är. Hur mycket är trängsel?
Fjärran vore det mig att påstå att "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" men misstanken har virvlat förbi. Givetvis har många rekommendationer och regler varit bra och rimliga men den återkommande vagheten förtar effekten och öppnar för godtycke och orättvisor. Det räcker att gå till frågan om munskydd i kollektivtrafiken. Som GP rapporterade i fredags är det väldigt få som använder munskydd i kollektivtrafiken, ens i rusningstid. Samma har rapporterats från andra städer. Då vore det rimligt dra slutsatsen att munskydd alltid "skall", inte "bör" användas i kollektivtrafik och i affärer - för att undvika olika bedömningar om vad som är trängsel.
Med de nya rekommendationerna har många krögare fått se stora avbokningar av till exempel julbord. Den redan hårt prövade restaurangbranschen behöver alltså klarhet, inte ungefärliga rekommendationer. Krögare jag talat med menar att det vore bättre att det krävdes covidpass för att få besöka restauranger. Den åsikten stöds också av besöksnäringens arbetsgivarorganisation Visita, som hellre ser pass än restriktioner.
Ett förslag om vaccinationspass på gym och restauranger utreds nu och skall skickas på remiss. Passregler kan, tillsammans med andra skärpningar, införas i det som Folkhälsomyndigheten definierar som steg 2: "Smittskyddsåtgärder som kan tillkomma vid en väsentligt ökad smittspridning och en ökad vårdbelastning".
När coronakommissionen kom med sin andra delrapport i början av november var ett av ledorden senfärdighet. Det vill säga att man agerade för sent, sedan en oönskad utveckling redan var ett faktum. Därför är det svårt att förstå varför man inte nu, vis av tidigare erfarenheter, fattar beslut innan smittan och vårdbelastningen ökar, inte sedan den konstaterats.
Vaccinationspass är en sådan åtgärd, som redan borde vara på plats. Det ökar dessutom ytterligare trycket på att vaccinera sig.
Det finns de som hävdar att vaccinationspassen är frihetsinskränkande, integritetskränkande, orättvisa och diskriminerande. Givetvis skall det stå var och en själv fritt att bestämma om man vaccinerar sig eller inte. Men det står inte var och en fritt att smitta andra och att utsätta andra för risk. Därför kan den som väljer att inte vaccinera sig inte begära att få röra sig lika fritt som de som vaccinerat sig och därmed skyddar sig själva och andra.
Det är ställt utom allt tvivel att vaccin är det bästa sättet att undvika allvarlig sjukdom och smittspridning. En hög vaccinationsgrad är det enda sättet att få bukt med pandemin och hålla samhället öppet och i gång. Motsatsen ger stängda, dysfunktionella samhällen, företag och kulturverksamheter som går omkull, arbetslöshet, social oro, överfulla sjukhus och vårdpersonal som går på knäna.
Våra individuella val är således viktiga för hur vi som samhälle bemästrar pandemin. Liksom regeringens och Folkhälsomyndighetens strategi, skicklighet, snabbhet och tydlighet. Det finns utrymme för förbättringar i båda avseendena!
LÄS MER: Coronakrisen är vårt största integrationsmisslyckande
LÄS MER: Ingen rätt att riskera andras liv!
