Livet på landet är för min urbana generation sällan särskilt långt bort. De flesta stadsboende svenskar i min ålder har liksom jag far- och eller morföräldrar som föddes och växte upp som småbönder, torpare, statare eller diversearbetare. Många av oss behöll bandet till landsbygden, hälsade på eller skaffade oss egna platser att vara på. Blev sommargäster.
Jag hade en jämnårig kollega som vigde sitt forskarliv åt miljöpolitik och attityder i miljöfrågor. Han talade ofta om ”tanter på landet” när han skulle ge exempel på de mest miljövänliga medborgarna. Ja, äldre kvinnor på landsbygden kanske inte svarade så miljövänligt på alla frågor i kollegans forskarenkäter, men i sitt agerande lämnade de väldigt små fotavtryck i jordens klimat.
De flög aldrig till Thailand, de hade sällan bil, de stickade själva varma raggsockar och de återanvände plastpåsar. Och så plockade de lingon. Hade de egna djur på gården blev det närmast ekologiskt kretslopp. Vad min kollega syftade på var det faktum att dessa kvinnor i allmänhet inte deltog i konsumtionssamhället på samma sätt som sina urbana efterföljare. Det var på landet jag lärde mig exakt hur opastöriserad och pastöriserad mjölk åldras, hur lukten avslöjar om kött eller grönsaker är ätbara och att hantera färsk mat utan kylskåp.
Fortfarande finns en skillnad mellan beteende och attityd, det är inte självklart att en så kallad miljövänlig attityd innebär ett lika miljövänligt beteende. Å andra sidan kan attityder skvallra om en beredskap för uppoffringar i framtiden. Men faktum är att ont om pengar ofta går hand i hand med ett miljövänligt beteende, man har inte råd att konsumera. Knuten att lösa upp framåt är därför hur vi på generell nivå kan öka ett miljövänligt beteende samtidigt som vi också fördelar resurserna jämlikt och solidariskt mellan människor.
Kanske finns det en verklig radikalitet att hämta hos våra förmödrar på landsbygden? De levde i ett samhälle där lösningarna var praktiska mer än ideologiska. Storfamilj var vanligt, och syskonhushåll likaså. Försörjningen varierade över året, och kom från olika källor. Att vara beroende av varandra var självklart och krävde tillit. Visst kom det mesta av sparsamheten av tvingande nödvändighet. Men, om vi omsätter praktiken i termer av teori så närmar vi oss det som ibland benämns ”omsorgsetik”. Filosofen Annette Baier utvecklade en sådan etisk teori eller moral med bas i relationer, sårbarhet, mänskliga behov och beroende, i motsättning till en mer rättighetsorienterad etik.
Nog skulle vårt samhälle må väl av större fokus på det vi behöver tillsammans än på det vi anser oss ha rätt till som individer? De gamla damerna på landet var i många avseenden före sin tid, de förvandlade med hjälp av sociala relationer, pragmatik och eget arbete små resurser till långsiktig hållbara lösningar. De frågade sig: vilka är våra gemensamma grundläggande behov och hur kan vi tillgodose dem? Att sätta sociala behov före konsumtion kan vara samtidens mest revolutionära idé.
