Tobias Wahlqvist: Växtförädling och odlat kött är framtiden

Året är 2050.

Redan kring 2010 nåddes peak farmland, alltså det året vi nyttjade allra mest mark för odling och djurhållning. Sedan dess har världsbefolkningen fortsatt öka, men i takt med allt mer effektiva produktionsmetoder har mindre mark tagits i anspråk för livsmedelsproduktion. Att använda resurser, däribland landyta, mer effektivt var lönsamt och en del i omställningen till en cirkulär ekonomi. Den utveckling som har skadat miljön i takt med befolkningsökningen har stannat av och vänt. Livsmedelsproduktionen gjorde ett stort avtryck på miljön, men produktionen har förändrats i grunden.

Växtförädling, både traditionell och genmanipulerad sådan, har utvecklats ytterligare. Maten har blivit nyttigare, näringsrikare och skördarna har kunnat mätta allt fler. Ett stort språng gjordes när det växte fram en "open source"-kultur kring förädlingen. Allt fler kunde få tillgång till bästa möjliga grödor och utvecklingen snabbades upp när fler kunde vara med och utveckla dem.

Att odla inomhus har inte bara visat sig vara effektivt utan också mycket hållbart ur miljösynpunkt jämfört med traditionellt jordbruk. I enorma hangarliknande lokaler odlas grödor i helt slutna system med mycket låg vatten- och energianvändning. Temperaturen, luftsammansättningen och belysningen är perfekt avvägd för att växterna ska trivas och växa. Eftersom grödorna även odlas på höjden kan den totala odlingsytan motsvara mycket vidsträckta odlingsmarker som i stället kan nyttjas på annat vis. Skogar och odlingar som förr präglats av monokultur har fått stå tillbaka för den biologiska mångfalden.

De traditionella jordbruken är numera mycket sällsynta. De flesta har växlat om till en industriell multiproduktion med kretsloppstänkande där förutom odling och djurhållning även bedrivs biobränsleproduktion samt alg- och fiskodling. Resultatet är en självförsörjande miniekologi där allt återvinns av andra delar av verksamheten. Försäljning av laboratorieodlat kött fick sitt breda genomslag i mitten på 20-talet.

Köttet var näringsrikt och gott och bidrog till att många i fattigare länder som i princip aldrig haft möjlighet att äta proteiner nu kunde göra det. Odlat kött bidrog på så vis till en hälsorevolution och minskad undernäring. Laboratorierna utvecklade även bland annat syntetisk mjölk och ägg likvärdiga sina naturliga förebilder. Många stora livsmedelsföretag gick under i den här snabba omställningen när de nya företagen tog över stora delar av marknaden.

Att Sverige blev ledande inom resurseffektiv livsmedelsproduktion beror mycket på en massiv regelförenkling kring 2020 där enkla generella och teknikneutrala regler ersatte mängder av detaljregleringar. En uppsjö av regler som förvisso skapats med goda avsikter stod i vägen för kreativitet och investeringar.

På 10-talet ansågs Sverige vara ett av världens mest innovativa länder, men vi var också ett land vars potential begränsades. Med försiktighetsprincipen som motivering fick många potentiella succéer aldrig sin chans, åtminstone inte i Sverige. Att minimera risk lät naturligtvis bra, men samtidigt begränsades möjligheten för stora språng.

Uppfinningsrikedom kräver en mångfald av idéer och försök, där varje framsteg bedöms mot andra framsteg. Det är en evolutionär process som ingen vet var den leder - annat än att det leder framåt. Att från politiskt håll styra vad som behövde utvecklas var att lägga för många ägg i samma korg. Vilka ägg som verkligen gjorde skillnad kunde ingen veta på förhand.

Alla typer av industriverksamheter krävde olika tillstånd som kunde ta många år att behandla. När verksamheterna fick friare händer men också större ansvar ökade investeringarna och därmed jobben. Sverige hade under ett decennium lägst arbetslöshet i EU. När förändringen tog fart efterfrågade traditionella verksamheter stödprogram i vad de upplevde vara tider av kris. Men förändring går inte att stoppa, åtminstone inte i längden. Frågan är om man vill vara en del av utvecklingen eller slås ut helt och hållet.