Så kallad grön industripolitik har blivit högsta mode runtom i världen. ”Green Deals” på tusentals miljarder rullas ut över Europa och USA. Politiker klipper band, och lovar återindustrialisering, gröna jobb och världsledande teknik.
Tillsammans med forskarna Magnus Henrekson och Mikael Stenkula vid Institutet för näringslivsforskning (IFN) har undertecknad påbörjat en granskning av industripolitikens renässans.
På många platser skapar de storskaliga satsningarna både små och stora gröna bubblor – projekt som lovar mycket men som sällan levererar.
Historien om Skövde Biogas är just en sådan grön bubbla som innehåller luktproblem, polisanmälningar och en total förlust på åtminstone 200 miljoner kronor. Här finns lärdomar för såväl Göteborgs Stad som ministrar och EU-kommissionärer.
Bakom satsningen låg ingen mindre än Göteborg Energi, bolaget hade under 00-talet ambitionen att bygga upp ett eget biogas-imperium, något som innebar industriella eskapader över Västgötaslätten till bland annat Lidköping och Skövde.
Men vi tar det från början.
År 2008 hade Business Region Göteborg ordnat 58,4 miljoner från Naturvårdsverkets KLIMP-program för utveckling av biogas. Klimatinvesteringsprogrammet, KLIMP, var ett statligt bidrag som var möjligt att söka under åren 2003 till 2008. Av dessa hamnade 20,4 miljoner i Skövde Biogas, ett bolag som ägdes av Göteborg Energi och Skövde Kommun
I maj 2011 fick man formellt bygglov för biogasanläggningen i Skövde. Vid sidan av Naturvårdsverkets 20,4 miljoner kronor budgeterade Skövde kommunfullmäktige 55 miljoner till anläggningen. Göteborg stads kommunala bolag Göteborg Energi gick in med resterande belopp och efter aktieägartillskott plus reverslån (pengar som lånas i utbyte mot skuldebrev) uppgick den totala investeringen till 138 miljoner kronor.
Skövde Biogas ansökte om att röta naturgödsel, slakteriavfall och livsmedelsrester, en ansökan som beviljades år 2012.
Men ganska snabbt infann sig klagomål från Skövdeborna avseende lukten från anläggningen. Projektledaren på Göteborg Energi, Ulf Martinsson, försvarade då projektet i Skövde Nyheter:
“Att det luktar illa i området, det har det gjort i många herrans år” (SN 22/8 – 2012).
Situationen förvärrades och Skövde Biogas satte press på sin tyska leverantör som lovat en luktfri anläggning. Problemet skulle ordnas inför invigningen som planerades till oktober 2012.
Kolfilter installerades, men problemen kvarstod även efter att luktkonsulten har gjort sitt jobb. Miljösamverkan Östra Skaraborg (MÖS) anmälde då Skövde Biogas till miljöåklagare för misstänkt miljöbrott. Förundersökningen lades ner, men problemen fortsatte och i november 2013 polisanmäldes Skövde Biogas. Emil Eklind, mannen bakom polisanmälan, berättade för Skarabords Allehanda att "det har bytts ventiler och annat. Men inget hjälper.” (SA 19/11, 2013).
Flera år av problem kring stank var inte Skövde Biogas enda problem. Man hade produktionsbortfall och resultatet tyngdes av dyra transporter. Dessutom läckte bufferttankarna. Ytterligare 10 miljoner kronor fick skjutas in i aktieägartillskott.
År 2016 skrevs värdet på den stinkande biogasanläggningen ned till noll. För att inte gå i konkurs var ägarna, Skövde Kommun och Göteborg Energi AB, tvungna att efterskänka alla lån. Det som var värt 136 miljoner kronor 2012 har på fyra år förvandlats till noll kronor
Kommunen aviserade då att verksamheten var till salu. En grupp företag med PR Slamsugning AB i spetsen var beredd att ta över verksamheten och förklarade att de kunde få ordning på luktproblemen inom fem år till en prislapp på 20 miljoner kronor. Värdet på Skövde Biogas skulle med andra ord vara minus 20 miljoner kronor. Kommunen sade nej till förslaget.
När verksamheten till slut övertogs av bolaget Torran Gas Holding försökte såväl Skövde Kommun som Göteborg Energi få det att framstå som en försäljning. I själva verket fick Torran ta över anläggningen samt kassan, vilket innebär att anläggningens värde alltjämt var negativt.
Efter att ha haft i genomsnitt 12 anmälningar om lukt per år försvann klagomålen 2018 när Torran tog över. Det Skövde Kommun och Göteborg Energi inte klarade av under åren 2012 till 2016 kunde alltså det privata företaget Torran hantera på något år. Redan 2017 gjorde Torran en vinst på 3.2 miljoner. Bolaget sålde anläggningen under 2020 till Gasum, en finsk koncern som driver ett femtontal biogasanläggningar i Norden.
Den totala kostnaden för sex år av stank summeras till omkring 200 miljoner kronor. Den ursprungliga investeringen uppgick till 138 miljoner kronor, därutöver gjordes aktieägartillskott på minst 35 miljoner, vilket i kombination med upparbetade förluster gav en total kostnad på åtminstone 200 miljoner kronor.
Haveriet i Skövde är på många vis en klassisk grön bubbla på kommunal nivå. Bidragspengar skyfflades in i kommunala bolag där en kombination av inkompetens och dålig styrning från politikerna banade väg för vansinnesprojekt. I den gröna omställningens namn ställdes inga kritiska frågor, politikerna vågade inte uttrycka någon avvikande uppfattning utan satsade frikostigt väljarnas pengar på det som inte visade sig fungera.
