Trollhättan brukar omnämnas som en av Sveriges mest segregerade städer. Den kommunala grundskolan Kronan är inte något undantag. Läsåret 2018/2019 hade enbart 17 procent av eleverna på Kronan, då en F-9 skola, föräldrar med eftergymnasial utbildning. Det är den faktor som främst påverkar skolresultaten. 98 procent av eleverna hade utländsk bakgrund och lärarbehörigheten var 64,7 procent.
Jag kom i kontakt med Trollhättans kommun för fem år sedan när jag läste kommunens budget för första gången. I budgeten beskrivs hur skolsegregationen ökar i takt med att fler enskilda huvudmän etablerar sig. Politikerna beskriver hur skolpengen urholkas och att det är svårt för de kommunala skolorna att hålla en budget i balans. I oktober 2020 beslutade politikerna därför att göra drastiska förändringar för att mota skolsegregationen vid dörren. De beslutade att avveckla några skolor och stadier och erbjuda eleverna nya skolplaceringar. Den skenande skolsegregationen skulle minska.
Det var bland annat exempel som Trollhättan som fick delar av borgerligheten att sätta “bussning” på agendan i valrörelsen. Valfriheten påstods vara under attack. Stiftelsen Fritt Näringsliv startade hemsidan bussning.nu där människor ombads att skriva under en lista för att stoppa förslag som inte existerade.
Nyligen kom dock en rapport från Högskolan Väst där man följt experimentet med förändrad skolstruktur. Författarna till rapporten beskriver skolsegregationens omfattning i Trollhättan. På en del skolor är det mellan 80–90 procent av eleverna som får gymnasiebehörighet medan det bara är 30-40 procent på andra skolor. Man skriver att de förstärkande insatser, som extra resurstilldelning och utbildning av personal, inte har varit tillräckliga för att kompensera för skolsegregationens påverkan på skolresultaten.
- Vet ni varför man gör det här?, frågar forskarna en elev.
Elev: Bara för att man ska vara med andra folk, man lär sig bättre svenska.
Eleverna berättar att de inte tycker att det är bra att de måste byta skola.
- Men varför är det inte bra?
Elev: Alltså, jag har alltid gått här, varför ska man stänga just vår skola? Och inte de andra?
Eleverna som blir intervjuade bekräftar den erfarenhet jag har. Eleverna älskar sin skola och tanken på att deras trygga punkt ska försvinna gör många oroliga. Det är tur att barn är kameleonter och att de har lätt att anpassa sig till nya situationer. Eleverna uppger i intervjuerna att det var jobbigt till en början att komma till en ny skola, nya lärare och kamrater men att de trivs i dag. Men även om eleverna trivs i sina nya skolor är det inte ett kvitto på att politikerna fattade rätt beslut för tre år sedan.
Min främsta invändning mot att stänga skolor i utsatta områden och att hänvisa elever till andra skolor är lärarnas kompetens. I rapporten kan man läsa att lärare på mottagande skolor inte alltid har den kompetens som krävs för att undervisa en elevgrupp med bristfälligt språk och uppförandenormer som skiljer sig åt från andra skolor. Lärare på avlämnande skolor beskriver hur deras förmågor inte togs tillvara och att kompetens försvann, samtidigt som lärare på mottagande skolor uppger att de inte visste hur de skulle undervisa sina nya elever. För att orka med att arbeta som lärare i skolor med hög socioekonomisk utsatthet behöver man sina kollegor och när skolor stängde splittrades arbetslag med lång erfarenhet av att undervisa elevgruppen.
Syftet med att sprida elever på olika skolor är att förbättra integrationen och minska skolsegregationen. De elever som gick på skolor som avvecklades erbjöds skolskjuts av kommunen eftersom det blev en lång resväg till den nya skolan. Lärare och rektorer beskriver i rapporten att skolskjuts i form av bussar blev en utpekande faktor för de elever som anvisats till en ny skola. Eftersom eleverna inte bor i samma bostadsområde fick ambitionen om bättre integration motsatt effekt när eleverna inte umgås efter skoltid.
Experimentet i Trollhättan har fått konsekvensen att elever och föräldrar som ville gå kvar på sina skolor blev av med sin möjlighet att önska skola. Lärare på mottagande skolor fick ett svårare uppdrag och eleverna blev utpekade som de “förflyttade eleverna”.
Vi måste förstå att läraruppdraget i skolor i socioekonomiskt starka respektive utsatta områden är diametralt olika. Att flytta elever eller lärare kommer aldrig att vara en lösning på bristande integration och skenande skolsegregation.
Rapporten från Högskolan väst om experimentet i Trollhättan visar med all önskvärd tydlighet att problemet med skolsegregation inte kan lösas med lokala politiska experiment.
