Den gammalmodige farfadern i TV-serien “The Simpsons” beklagade sig en gång: “Jag brukade ha koll på läget, men sedan ändrade de vad ‘läget’ var. Nu har jag inte koll längre, och läget verkar konstigt och skrämmande för mig.”
Det är lätt att känna igen sig i farfar Simpsons komiska beskrivning av att inte alltid hänga med i de senaste trenderna – men att inte förstå sin politiska samtid alls riskerar att leda till dåliga beslut med potentiellt allvarliga konsekvenser.
På just detta sätt framstår en allt större del av den västerländska vänsterrörelsen oförmögen att förstå och tolka sin samtid, vilken i stället ofta beskrivs som direkt odemokratisk.
Ett exempel på detta är rättsprocesserna mot Donald Trump, där demokraterna verkar helt omedvetna om att både timing, innehåll och domslut ger intryck av en häxprocess mot en politisk motståndare man inte vågar möta i ett öppet demokratiskt val.
Vanföreställningen att en fällande dom skulle vända väljarna mot Trump speglar en omedvetenhet om att de rättsliga angreppen bara stärker underdog-narrativet och spär på en redan skenande polarisering.
På samma sätt stärker den svenska vänsterns ändlösa ältande av Sverigedemokraternas “trollfabriker” bilden av ett mediepolitiskt etablissemang som med alla till buds stående medel försöker oskadliggöra en politisk fiende som man varken förstår eller rår på. Denna bild stärks när chefredaktören för Sveriges största tidning riktar avgångskrav mot generaldirektören för Myndigheten för psykologiskt försvar, för att denne mellan raderna stört den pågående SD-kritiska mediedramaturgin.
Att detta sedan följs av att myndigheten backar fulländar intrycket av medialt kampanjarbete, och när tidningens klimataktivistiske kulturchef Björn Wiman i TV4:s morgonsoffa sedan kallar Sverigedemokraternas anonyma satirkonton för “den mörkaste tiden i svensk politisk historia” blir det hela rent parodiskt.
Det finns goda anledningar att både granska och kritisera politiska partier, och både Sverigedemokraterna och Trump har i flera fall agerat högst tveksamt. Dolda betalningar och dolda konton i sociala medier är demokratiskt problematiskt och bör ifrågasättas – men att framställa partisponsrade TikTok-videos som värre än Stockholms blodbad, Ådalen ‘31 och mordet på Olof Palme framstår inte bara historielöst, utan som direkt löjeväckande.
Detta speglas också av den storögda förvåning som nu uttrycks av både amerikanska demokrater och svenska vänsterideologer när de konfronteras med faktum att de kampanjer man driver inte skadar deras meningsmotståndare – utan istället sannolikt stärker dem.
För vänstern framstår detta som helt orimligt och tolkas som att väljarna manipuleras av mörka krafter, vilket i sin tur tas som intäkt för än fler kontraproduktiva angreppskampajner där högerns åsikter konsekvent beskrivs som oacceptabla, illegitima och odemokratiska.
För den som likt farfar Simpson inte längre har koll på läget framstår nämligen världen lätt både konstig och skrämmande.
