Nyligen skedde en skjutning i Hammarby sjöstad i Stockholm. Sju skott avlossades mot en lägenhetsdörr. I Sveriges Radio P1 (7/5) frågar en reporter vad detta gör med vårt samhälle. Författaren och journalisten Elisabeth Åsbrink, vars grannes dörr blev beskjuten, beskriver att “någonting har stulits från oss alla”.
Demokrati handlar om tillit, menar hon. När tryggheten raseras så slutar man lita på sina medmänniskor: “Man blir misstänksam mot grannar, man blir misstänksam mot främlingar”, och då öppnar man sig för konspirationsteorier. De enda som vinner på detta är “populister och extremister”, konstaterar hon.
I en artikel i DN (4/5) efter händelsen påpekar hon att hon inte vill låta som ett “slitet valmanifest eller mörkblått partiprogram”. Men i tidningen Vi (3/1 2020) har hon tidigare föreslagit en rad lösningar:
“Att bli demokratiarbetare är enkelt, gratis och helt riskfritt. Var och en kan motverka terrorismens och populismens effekter utan att det tar tid eller stjäl kraft. Se varandra i ögonen. Småprata. Hälsa på din granne, på busschauffören, på mannen eller kvinnan som sitter utanför mataffären. Säg hej.”’
Problemet är bristen på tillit. Men hon talar inte om vad som har orsakat bristen. Och sannolikt är den inte orsakad av att folk har slutat hälsa på busschauffören.
För Åsbrink har givetvis rätt. Ett högtillitssamhälle är bra. Men hög tillit är inkompatibel med lättkränkta och aggressiva män från klankulturer. Anledningen till att svenskar hälsar på mannen eller kvinnan utanför mataffären är dessutom en effekt av att vi har bott i ett högtillitssamhälle. Man skapar inte hög tillit genom att hälsa på personen utanför mataffären, det är snarast ett tecken på att tilliten redan finns.
Åsbrink talar som den som har bott i en skyddad miljö. Vad är det egentligen för typ av politik som har lett till de sju skotthålen i granndörren? Och hade vi haft dagens våldsutveckling om vissa makthavare, opinionsbildare och diverse kändisar som florerat i samällsdebatten hade talat om de riktiga problemen i stället för att ängsligt tala runt dem?
Hammarby sjöstad är ett välbärgat område. Där finns hög tillit. Men anledningen till detta är personerna som bor där. Tilliten beror inte på enskilda människors handlingar, utan på det samhälle som har vuxit fram organiskt under lång tid.
Att det nu sker skottdåd i medelklassområden är förfärligt, precis lika förfärligt som när det sker i Biskopsgården eller i Rinkeby. Men att det skjuts och sprängs för fullt beror till stor del på att allt för många människor ur den trygga medelklassen, mer eller mindre tanklöst, har propagerat för en politik som har lett till den samhällsutvecklingen.
De har samtidigt haft ekonomiska resurser att flytta till relativt våldsförskonade områden och således kunnat bortse från konsekvenserna av de politiska besluten, allt medan de fortsatt kunnat förespråka en politik som bryter ned tilliten.
Åsbrink är inte ansvarig för att det skjutits på hennes grannes dörr.
Men den samhällsklass som hon utgör ett exempel på är likväl ansvarig för att ha pekat på saker som är irrelevanta, spridit floskler och lagt ut villospår. Detta har underlättat för den grova brottsligheten att växa sig så stark.
Har nu Åsbrink fått sitt Jimmie-moment? Antagligen.
Kommer hennes lösning fortsatt vara att vi hälsar på busschauffören? Antagligen det med.
