Hej Anna-Karin och välkommen som gästkolumnist. Vem är du?
– Skåning i exil sedan drygt tjugo år. Tvåbarnsmor, boende i natursköna Olofstorp. Verksam vid Göteborgs universitet.
Du har rönt stor uppmärksamhet för din och skribenten Ivar Arpis bok ”Genusdoktrinen”, som granskar genusideologins inflytande över svenska högskolor. Hur tycker du att debatten har utvecklats sedan lanseringen?
– Glädjande nog tycks vår granskning öppnat upp för en diskussion också om frågor som tidigare var närmast omöjliga att ifrågasätta utan att omedelbart misstänkliggöras. Så är det lyckligtvis inte längre. Spelplanen har delvis ändrats. Universitetsvärlden behöver akut diskutera konflikter mellan akademisk frihet och politisk styrning, också när det gäller frågor om jämställdhet och genus.
Vilka frågor kommer du att lyfta i dina texter?
– Det blir garanterat mer om jämställdhet, men också om skola och akademi, liksom utbildnings- och forskningspolitik. Lärarutbildningen, givetvis.
Vad kan läsarna förvänta sig av dina gästkolumner?
– Jag hoppas bjuda på kritiska inifrån-perspektiv på det som under lång tid varit mina arbetsfält. Det är tyvärr ont om folk som vänder den granskande blicken mot den verksamhet som de själva verkar inom. Jag gör gärna det. Mitt normalläge är att ifrågasätta och problematisera. Också mig själv.