Regeringen slopar flygskatten. Effekten för resenärerna ska inte överdrivas. Inom Europa rör det sig om drygt 70 kronor per resa. För längre resor kan det röra sig om några hundralappar beroende på destination. För branschen som helhet har dock många bäckar små blivit en betungande å. 1,8 miljarder kronor har flygskatten dragit in varje år. Mer till glädje för finansdepartementet än för miljön.
Ur miljösynpunkt har nämligen flygskatten inte gjort särskild stor nytta. I stället för att beskatta bränslet – och skapa drivkrafter för mer miljövänligt flyg – har skatten tagits ut per huvud. Det är ett väldigt trubbigt instrument för att minska flygets utsläpp. Enligt branschen har flygskatten snarast försvårat miljöomställningen genom att dränera bolagen på pengar just när de hade behövts för dyrbara investeringar i ny grön teknik.
Givetvis måste flyget ställa om till en mer klimatsmart drift, precis som all annan verksamhet som bidrar med utsläpp av växthusgaser. Men just därför är det bränslet som ska beskattas. Tanken med EU:s handel med utsläppsrätter är just att ha en neutral beskattning på utsläpp, oavsett källa. På så sätt sänks utsläppen på riktigt, på effektivast möjliga sätt. Det är en helt överlägsen metod.
Föga förvånande har regeringens beslut ändå rört upp känslor. Inte minst från Vänster- och Miljöpartiet som fullständigt dömt ut skattesänkningen. Flyget har nämligen blivit mer av en symbol i klimatdebatten än en realitet. Inte minst på den rödgröna sidan finns en stark opinion för att vi alla i alla lägen måste göra vad de kan för att hindra den globala uppvärmningen – ned på individ- och lokal nivå. Därav talet om flygskam, klimatångest att ”gå före”. Det kan möjligen vara förståeligt psykologiskt men är knappast rationell miljöpolitik.
En flygresa är å ena sidan bland det sämsta man kan göra för miljön som privatperson. Men flyget står faktiskt för bara två procent av de globala koldioxidutsläppen. För EU:s del är siffran högre, ungefär fyra procent, eftersom fler har råd att resa i den rika delen av världen.
Den som ser klimatpolitik som en fråga om personliga livsstilsval, moral och symboliska ställningstaganden lär inte vilja sätta sig i ett flygplan. Men ser man i stället klimatpolitik som en systemfråga som bara kan lösas med politiska beslut, ekonomiska styrmedel och teknikutveckling på så global nivå som möjligt, ja då är flyget inte någon större bov än andra sektorer i samhället utan bara en småbov i mängden.
Enligt Naturvårdsverkets siffror står industrisektorn för en tredjedel av Sveriges koldioxidutsläpp: järn, stål, mineraler och raffinaderier. Transporter står för en annan tredjedel – men den tredjedelen handlar till 90 procent om utsläpp från vägtrafiken. Övriga utsläpp kommer från jordbruket, kraftverk och förbränningsanläggningar. Bygg- och anläggningsarbeten fördelas här på tillverkningsindustri och transporter.
Det är med andra ord ett faktum att vi som privatpersoner inte kan påverka utsläppen särskilt mycket genom våra konsumtionsval. Men det är en insikt av kontrollförlust som inger vissa obehagskänslor.
Det finns ingen större anledning till det. För vi kan bäst påverka utsläppen – åtminstone i vår del av världen – genom politiska beslut. Handel med utsläppsrätter på EU-nivå är då ett betydligt bättre instrument än att enskilda länder inför en missriktad flygskatt – vilket i praktiken bara flyttar rutter till mindre nogräknade grannländer.
På en punkt har kritikerna rätt. Handelssystemet behöver bli bättre på att ta in flygets totala utsläpp, även för resor utanför EU. Unionen arbetar dock på att förbättra flygbeskattningen och i väntan på det finns ingen anledning att fortsätta särbehandla svenska flygplatser negativt.
