Hoppas ingen tar studenten! utropar Isabella Löwengrip i Fokus den 17 juni. I tidningen berättar hon om sitt företagande som bloggaren Blondinbella och mentorskapet på ett gymnasium med entreprenörsprofil. Hon menar att hennes generation har lärt sig att allt är möjligt och hoppas att fler gör som hon – hoppar av skolan och startar eget. Sverige behöver framgångsrika entreprenörer men att förringa vikten av utbildning är inte vägen dit. Högre kunskapsinnehåll krävs både på arbetsmarknaden och i samhället i övrigt - ändå är det ingen garanti för att de unga ska kunna etablera sig och därför provocerar Löwengrips inställning.
Ungdomar i Sverige har en tuff uppförsbacke in i vuxenvärlden. De går i en skola där resultaten sjunker internationellt. De bor kvar längre hos föräldrarna och de har lägre inkomster än unga i våra nordiska grannländer. I Danmark är det hälften så många unga som bor kvar hos föräldrarna (Danske Bank/Zapera 2009). Där tjänar ungdomarna i genomsnitt 1312 euro/månad får de svenska nöja sig med 915 euro. Skillnaden är att svenska ungdomars arbetsmarknad är som en jo-jo: under längre tid får de dras med tillfälliga jobb och däremellan har de ingen försörjning. Över hälften av ungdomarnas anställningar är tillfälliga visar OECD-statistik från 2009. Dubbelt så många som i Danmark och Norge, vilket placerar Sverige i botten tillsammans med Polen och Portugal. Svenska ungdomar är korttidsanställda på grannländernas arbetsmarknader och de som stannar har sämre möjligheter än tidigare att vidareutbilda sig för att kunna ta framtidens jobb om den rekordhöga ungdomsarbetslösheten minskar.
Sådan är situationen för den generation som Isabella Löwengrip säger har lärt sig att allt är möjligt. Driftiga ungdomar som hon behövs, men också insikten att alla inte har samma förutsättningar. Alla måste få möjligheter att bidra till vår gemensamma framtid. Nyckeln till framgång för oss som nation ligger i gränslandet mellan det privata ansvarstagandet och det gemensamma möjliggörandet. Det krävs en skolpolitik som siktar högre än den politik vi har idag och det krävs en regering som driver en näringspolitik värd namnet så att ungdomar kan få ett jobb. Det krävs en politik som ger unga en starkare ställning på arbetsmarknaden så de slipper hoppa som en jo-jo ut och in i vuxenvärlden. Om det bara är de mest driftiga men outbildade ungdomarna som Löwengrip man vill ha, så har man uppenbart lyckats. Men om man vill höja kunskapsnivån, öka konkurrenskraften i det svenska näringslivet och minska klyftorna i samhället - då har regeringen misslyckats kapitalt.
