Att arbetstidsförkortning kommer upp på bordet nu är naturligt. Pandemin har förändrat våra arbetsvanor. Inom många yrken ges numer möjlighet att arbeta hemifrån. För de lyckligt lottade underlättar det livspusslet. De hinner med att hämta på förskolan, de kan arbeta från tåget och de slipper kanske att ta en karensdag om de vaknar förkylda.
Dock skapar detta en ny delning av arbetsmarknaden som kan beskrivas som en orättvisa. Jobben där man kan arbeta hemifrån återfinns ju oftast inom tjänstemannayrken. Samtidigt finns det många traditionella arbetaryrken inom till exempel vård, transport och handel som saknar denna möjlighet. För dessa yrken handlar arbetsmarknaden fortfarande om att sälja sin tid mellan två klockslag. För ett arbetarparti som Socialdemokraterna vore det tjänstefel att inte agera på denna nya orättvisa.
Socialdemokraterna har också väntat på en större, ideologisk reformfråga att driva i en valrörelse. Senast man lyckades med det var med maxtaxan i valrörelsen 1998. Då hjälpte löftet om en stor reform som skulle påverka många människors vardag. Socialdemokraterna att vinna valet. Sedan dess har man dock inte lyckats hitta en lika bra fråga. Vallöftet från 2018 om en extra familjevecka kändes mest krystat.
I frågan om arbetstidsförkortning finns ett betydligt starkare tryck underifrån. Alla fackförbund driver förvisso inte kortare arbetstid, men det finns knappast något förbund där frågan inte har varit uppe i åtskilliga motioner. Under Vårdförbundets strejk hamnade frågan om arbetstiden för första gången på länge i centrum för en arbetsmarknadskonflikt. Många kände sympati med de vårdanställdas krav om att arbeta färre timmar för att orka med.
Just vårdyrkenas omständigheter har alltid utmanat 40-timmarsveckan. När lagstiftningen om 40-timmarsvecka kom år 1973 var det jobb inom industri och kontor som var normen. Inom intensiva kontaktyrken har 40-timmarsveckan aldrig fungerat problemfritt. Till exempel lär det bara vara runt hälften av Sveriges barnmorskor som orkar arbeta heltid. Man går ned i arbetstid för att klara av det påfrestande jobbet.
Nämnas kan också att då 40-timmarsveckan genomfördes var fortfarande runt hälften av alla arbetsföra kvinnor i Sverige hemmafruar. Normen togs fram delvis med antagandet att det bara var en person per hushåll som arbetade heltid.
Om Socialdemokraterna väljer att driva arbetstidsförkortning kan de räkna med ett gott stöd i opinionen. Enligt SOM-institutet i Göteborg är det i dag 55 procent av svenskarna som vill se en arbetstidsförkortning.
De borgerliga bör ha ett svar i den här frågan. Det duger inte att bara tala om ”vänsterpopulism” eller hänvisa till tillväxten. En bättre taktik vore att våga erkänna att det inom vissa branscher och sektorer finns anledning att sträva efter kortare arbetstid, men att en generell lagstiftning vore fel väg att gå. Frågan har för mycket sprängkraft för att de borgerliga helt ska lämna walkover till Socialdemokraterna.
Mathias Bred/SNB
