Justitieombudsmannens kritik kunde inte ha varit tydligare. Anna Kinberg Batra har visat ”nonchalans och bristande respekt för grundläggande bestämmelser som syftar till att bevara allmänhetens förtroende för offentlig verksamhet” i rollen som landshövding i Stockholms län, skriver JO i sin granskning.
Kort därefter meddelade civilminister Erik Slottner (KD) att regeringen inte längre har förtroende för Kinberg Batra, och att hon får lämna sin anställning. Men historien om den förra moderatledaren är inte över än.
Anna Kinberg Batra kommer nämligen att fortsätta att plocka hem en lön på 122 400 kronor i månaden fram tills att hennes förordnande går ut i februari 2029. Hon blir bara omplacerad till Regeringskansliets så kallade elefantkyrkogård, där verkschefer som har fått lämna sina poster i förtid sitter och rullar tummarna tills förordnandet löper ut.
Det finns en anledning att det inte går att sparka myndighetschefer hursomhelst. Högt uppsatta chefer förtjänar också en viss anställningstrygghet, även när en regering bestämmer sig för att den vill byta inriktning eller när en myndighetschef har gjort sig misshaglig.
Men det här handlar inte om att en myndighetschef har fattat ett politiskt obekvämt beslut. Det handlar om att en av statens högsta tjänstemän har agerat i strid med svensk grundlag genom att åsidosätta kraven på saklighet och opartiskhet vid tre olika rekryteringar. Det sticker i ögonen att svenska skattebetalare ändå ska fortsätta att betala hennes lön. En lön som många svenskar enbart kan drömma om.
Statsminister Ulf Kristersson (M) har haft märkbart svårt att svara på om det är rimligt att Kinberg Batra fortsätter att avlönas ända fram till 2029, trots att hon har brutit mot grundlagen. Det går inte att ändra reglerna mitt i en kris, sade Kristersson till Studio Ett (SR 30/9). Däremot säger han att han ”välkomnar en diskussion” om dagens regelverk.
På Kristersson låter det som att regeringen inte hade några andra alternativ annat än att omplacera Kinberg Batra fram till 2029. Men Göran Sundström, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet, menar att det hade varit möjligt för regeringen att agera annorlunda (Altinget 29/9). I egenskap av arbetsgivare hade regeringen exempelvis kunnat anmäla ärendet till Statens ansvarsnämnd, som prövar frågor gällande högre tjänstemän i staten. En sådan prövning hade kunnat leda till Kinberg Batras avskedande, även om det är möjligt att det hade blivit en lång och utdragen process.
Statsministern konstaterade att det är välkommet med en diskussion om dagens regelverk. Han kan också glädja sig åt att diskussionen om Kinberg Batra kommer att fortsätta. Och det är knappast på grund av en folklig entusiasm för svensk förvaltningsrätt. Det handlar om vad det här säger om Sverige. Fallet förstärker en bild av att det finns en uppsättning regler för eliten, och en annan för folket.
Det är inte bara olyckligt för förtroendet för statsministern och hans regering, det är skadligt för hela den offentliga förvaltningen. Medborgarnas tillit till den svenska staten har länge varit en av Sveriges viktigaste tillgångar, såväl socialt som ekonomiskt. Varje gång som tilliten undergrävs går något förlorat. Det är därför som det här ärendet är mycket större än Anna Kinberg Batra.
