I en bok om Thomas Hobbes summerade den tysk-judiske filosofen Leo Strauss en viktig del av sitt studieobjekts filosofiska insikter så här: ”om stolthet är den kraft som gör män blinda så är rädsla den kraft som får dem att se”. I den tunna boken Forskningens mörker : om svarta känslor och konsten att vara lagom rädd gör sociologen Stefan Svallfors ett försök att tackla just denna problematik ur forskarens synvinkel. Vi uppfattar förmodligen allmänt rädsla som en negativ känsla, men som Svallfors påminner oss så är forskning ”en form av institutionaliserat misslyckande”. En stor del av verksamheten består i att finna fel, egna och andras. Utan en balanserad relation till misslyckandet kan forskaren inte göra sitt jobb. Konsten att vara lagom rädd växer ur hanterandet av detta grundläggande faktum.
De ”svarta känslor” som Svallfors avhandlar är förstås fler än bara rädsla – det handlar även om leda, ilska, självförakt och behovet av självhävdelse och revanschism. Diskussionen är välkommen i en tid då den psykiska ohälsan tycks grassera på landets akademiska institutioner. Under läsningen funderar jag på detta och i vilken utsträckning de dimensioner av det analytiska livet som Svallfors beskriver har en plats inom dagens vetenskapliga verksamhet. Svaret på det lidande som forskningsinstitutionerna idag genererar blir ofta en uppmaning att strypa lidelsen i arbetet, att ta hand om sig och se till att stämpla ut i tid. Forskningens mörker utgör en påminnelse om att ”svarta känslor” knappast låter sig separeras från forskningsprocessen utan att en väsentlig del av den går förlorad.
Det här är en personligt hållen betraktelse, grundad i erfarenheter och reflektioner, inte en forskningsrapport, ett debattinlägg eller en självhjälpsbok. Diskussionen spretar en del och förlorar emellanåt skärpa, inte minst när texten tyngs av långa inskjutna citat. Samtidigt går det inte att komma ifrån det existentiella allvar som utgör bokens kärna. I en tid av förenkling är dess anmodan om värdet av att lära sig härbärgera komplexa känslor välkommen och nödvändig.
