Du känner till de raffinerade förutsättningarna: vi ska alltså inte prata om ditt förflutna, till exempel om din pappa, Göran Zachrison, stridbar kulturredaktör i GT på 1970-talet.
– Och på äldre da’r kåsör på Världens gång i GP!
Just det. Nå, inte heller ska vi prata om dina akademiska och politiska meriter, inte om dina ledarroller i till exempel Cirkus Cirkör eller om dina fem år som kulturråd vid Sveriges ambassad i Washington. Framför allt ska vi inte prata om ditt nya jobb som konstnärlig ledare vid Göteborgs Stadsteater. Men – har du lust att ge mig din fem-i-topplista över världens dramatiker?
– Nutida eller forntida?
Genom alla tider!
– Det är omöjligt, men … Euripides med ”Medea” kommer vi inte undan. Sen tar vi Shakespeare, Tjechov, Ibsen och Beckett.
Ganska väntade namn. Har du nån skönlitterär favorit?
– Jag har många. Stig Dagerman, Marguerite Duras, Agota Kristof. Men alldeles särskilt Hjalmar Söderberg; ”Den allvarsamma leken” har jag läst otaliga gånger.
Har du nån hjälte i litteraturen?
– Anne på Grönkulla. Hon är skör men också nyfiken, glad och orädd.
Lite som du?
– Ja … kanske.
Har du något motto?
– ”Följ lusten och intuitionen!”
Hur är ditt förhållande till musik?
– Jag gillar Björk. Och Prince. Men framförallt är jag P2-knarkare, jag älskar klassisk musik. En gång studerade jag musikteori vid Göteborgs Universitet.
Spelar du själv?
– Inte längre. För länge, länge sen tog jag lektioner i klassisk gitarr för Staffan Elenius här i Göteborg. Vi spelade Bach. Det är vacker musik.
Det finns de – Ingmar Bergman var en bland många – som vill se Bachs musik som ett bevis för Guds existens.
– Jag förstår den känslan, även om jag själv inte är religiös.
Vad får dig att skratta?
– Jag har nära till både skratt och gråt. Jag kan bli rörd till tårar av ett intelligent och öppenhjärtigt samtal.
Skrattar du åt Helan och Halvan?
– Jodå, men jag tycker att Chaplin och Buster Keaton är roligare, de är ekvilibrister, cirkusartister.
Hur då?
– Man förstår vilket otroligt arbete som ligger bakom deras sketcher. För övrigt finns det inga som övar och övar, tränar och tränar så mycket och så envist som cirkusartister.
Är du bra på ett ta kritik?
– Jag är mottaglig för konstruktiv kritik. Jag är totalt oemottaglig för gnäll.
Vilken är din käraste ägodel?
– Mobilen. Kanske inte min allra käraste ägodel men min överlägset mest användbara. Den är absolut nödvändig i mitt nuvarande liv där jag hela tiden måste hålla kontakt med folk. När familjen är på Tjörn och semestrar försöker jag lägga undan den.
Eftersom jag är en smula slarvig vill jag helst inte fästa mig vid ägodelar, det är så tråkigt när man tappar bort dem.
Vad är det lyxigaste du unnar dig?
– Ostron med en droppe citron. Och ett torrt vitt vin.
Hur vill du bli ihågkommen?
– Som en som var glad och alltid försökte göra sitt bästa. När jag gick i gymnasiet på Schillerska fick jag ett slags stipendium, en resa till St Malo i Frankrike. Min värdinna där sa en dag att jag var en person som utstrålade joie de vivre.
En med livsglädje.
– Ja, som en sådan vill jag gärna bli ihågkommen.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
