Det är konstiga dagar här på Hisingen. Minus fem grader på morron och plus femton grader på eftermiddagen. Man lämnar hemmet som en expeditionsdeltagare som egentligen skulle ha behövt både vargpäls och tropikhjälm. På spårvagnen över den nya Hisingsbron står göteborgare med gyllene påskägg i famnen. Och jag sitter på samma spårvagn och läser via telefonen de amerikanska tidningarna.
Jag läser att Donald har det bekymmersamt.
Det berättar bland annat Maggie Haberman i New York Times. Donald är arg. Han har rentav ställt in en golfrunda. Pommesfritten smakar inte som förr i Mar-a-Lago. Han har samlat alla sina advokater. Han samlar advokater som barnen i Frölunda samlade på smurfar på 1970-talet. Alla Donalds advokater har argsinta dubbelhakor och vattniga ögon.
De har mycket att göra. Varje gång de drar sig tillbaka till sina kontor för att förbereda försvaret hittar Donald sin telefon och skriver något nytt åtalbart.
Jag var ensam journalist. Det kan väl hända att det är några fler på på plats när det är din tur, Donald.
Men jag fäste mig vid en detalj.
Flera kommentatorer har framhållit att Donald är angelägen om att veta exakt vad som ska hända när han infinner sig i någon av domstolslokalerna kring Foley Square på Manhattan.
Detta kan jag hjälpa till med, Donald. Gratis. Jag kan spara några advokatkronor åt dig, Donald.
Jag har tillbringat två nätter i Manhattans domstolslokaler. Inte som åtalad utan som utsänd reporter. Det är snart tjugo år sedan jag satt i Sal A3 i Criminal Court City of New York på Centre Street 60, Donald. Inte vet jag om det är just i Sal A3 du hamnar. Men det ser väl ungefär likadant ut överallt. Jag har också svårt att tro att det har förändrats sig särskilt mycket sedan jag var där. Det var en liksom tidlös miljö.
Själva byggnaden var en stenfästning. Inomhus rådde ett grådaskigt lysrörsljus.
Det var bruna eviga korridorer.
I Sal A3 fanns det träbänkar för åhörarna.
Jag räknade till tretton funktionärer i Sal A3, Donald. Det var poliser, tjocka vakter i kortärmsskjortor, åklagare, advokater i grå kavaj och domare Nunez. Domare Nunez hade stjärnbaneret bakom sig. Hon bar röd krage.
Jag var ensam journalist. Det kan väl hända att det är några fler på på plats när det är din tur, Donald.
Sal A3 var alltså ganska dyster, Donald. Intill träbänkarna fanns små inglasade bås där klienterna kunde tala med sina advokater. Notariens skrivbord hade spruckit. Extrastolarna hade gula plastsitsar. Direkt utanför fönstret syntes en tegelvägg.
En stor trådig fläkt surrade.
Om jag har förstått rubrikerna rätt har du varit i krakel med en nakendansös, Donald. En svensk översättning av hennes namn blir Yrvädret Danielsson. Tja, nåt åt det hållet. Jag kan trösta dig med att du inte är ensam om sådant. Nästan alla förhandlingar som jag följde under de två nätter jag satt i Sal A3 med penna i hand var i samma stil. Det hade varit gruff på en strippklubb i Greenwich Village. Nån hade kört full utan körkort. Någon hade sålt marijuana på Williamsburg Bridge. Det är ju nästan dina trakter, åt Brooklynhållet. Så du kommer nog att känna dig hemma, Donald.
De åtalade fördes in från häkteslokaler bakom rättssalen. De kunde delas upp i två kategorier.
1) De som friades. De blev glada.
2) De som fälldes. De blev arga.
Och sedan fanns det en gubbe till, Donald. Jag vill fästa din uppmärksamhet på honom, Donald. Han utgjorde en egen kategori.
Han satt och väntade på sin tur i flera timmar. Under tiden förberedde han de gester och retoriska finesser som han planerade att lägga fram för domare Nunez. Han rörde på munnen hela tiden. Han slog ut med armarna. Han genomborrade med grandios blick den imaginära domare eller jury som i själva verket var den grå väggen.
Sedan ropades hans namn upp.
Men innan han överhuvudtaget hann yttra sig hade domare Nunez friat honom.
Han utgjorde en egen kategori: han blev arg när han blev frikänd.
Han var obenägen att gå därifrån. Vakterna fick kasta honom ut ur Sal A3.
Jag meddelar detta mest, Donald, för att uppmärksamma dig på att det teoretiskt faktiskt finns en fjärde kategori: de som vill bli fällda. Kanske hör du till denna unika grupp, Donald. Vem är jag att ha någon uppfattning i denna fråga. Emellertid vill jag i största välmening höja ett varningens pekfinger.
Eller för att citera Pär Rådström som du kanske tyvärr inte har tid att läsa så ofta som du skulle behöva, Donald: Svaga starka män är det svagaste som finns.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
