”Så bryter du dina alkoholvanor efter semestern”, ”Så kommer din ekonomi på fötter efter semestern”, ”Tjafsat hela semestern? Så lappar ni ihop relationen”.
Det där med semester ska man uppenbarligen passa sig för. Tidningsrubrikerna i slutet av augusti återkommer varje år och vad det verkar finns vissa svårigheter att hantera ledighet.
För väl då att sommaren är slut och att den så ofta baktalade vardagen får göra comeback. Jag älskar vardag och rutiner och har gjort så länge jag kan minnas. Som barn var jag redo för upprop med skolväskan packad i hallen flera veckor innan det evighetslånga sommarlovet tog slut – och det har aldrig riktigt gått över. Hösten är den överlägset bästa årstiden och helst möter man den med nyinköpt kalender och ett gäng pennor i olika färger. Med grönt kan man till exempel skriva in passet med träningsgruppen ”Äntligen måndag” vars namn helt saknar ironi (och kanske var det jag som kom på det).
I dag betalar jag hyra för att kunna låtsas att jag har ett vanligt jobb.
I radhusområdet där jag växte upp fanns familjer som hade fasta middagstider och jag var otroligt avundsjuk. Klockan fem stod maten på bordet till en samlad familj – jag trodde inte det var sant förrän jag såg det hända hemma hos en kompis. En sommar försökte min mamma uppfylla min dröm och bestämde sig för att servera våfflor varje dag klockan tolv, vilket möjligen var mer fest än vardag men för mig var det den fasta tiden som var grejen. Som jag njöt av att med lite för stora gester titta på klockan och behöva avbryta någon lek på gatan för att högtidligt meddela att ”vi äter lunch klockan tolv”. Att ”vi” bara var jag behövde väl inte de veta.
I dag betalar jag hyra för att kunna låtsas att jag har ett vanligt jobb med fasta tider, kafferaster och lunchsällskap. Kontorshotellet där jag har ett rum har räddat min frilanstillvaro som höll på att spåra ur under åren som jag jobbade hemma och försökte göra allting samtidigt. ”Du behöver organisera din tid”, sa en terapeut strängt till mig när jag desperat beskrev situationen. Hon hade såklart rätt.
Jag tar mig till kontoret på morgonen, jobbar på till klockan tio och om jag mot förmodan glömmer tiden så ropar någon att det är kaffe. För varje dag klockan tio är det kaffe. Det är fantastiskt. I lunchrummet samlas alla som vill och eftersom vi arbetar med olika saker slipper man jobbtjafs och kan prata om annat. Det gör vi. Tyst är det inte och aldrig tråkigt. Sedan springer folk in på sina rum igen och så ses vi kanske på lunch eller när man behöver låna ett hålslag eller en mobilladdare eller bara skrika av sig något hos lämplig kontorskompis. Ibland hör jag min chef muttra att jag ligger risigt till och borde hoppa förmiddagsfika men oftast ignorerar jag det. Man måste ta vara på fördelarna med enmansföretag och en sådan är att chefen bara finns inne i ditt huvud. Kan vara hyfsat tjatig dock.
En nackdel är att begreppet semester egentligen inte existerar men det ingår också i min föreställning. ”När ska du ha semester”, frågar någon i början av sommaren och jag hör mig själv svara ”vecka 29 och 30” som om det fanns ett schema. Det är i alla fall då jag är bortrest och typ nästan ledig.
Men sen smyger sig den där förrädiska semesterkänslan ändå på och man behöver inte dricka alkohol för att börja slarva. För min del får jag feeling på en solig alptopp i juli och tycker plötsligt att det är bra idé att gå nerför det branta berget efter härliga vandringen uppför – med en redan grinig knäskål. Typiskt dåligt semesterbeslut, med en släng av hybris.
”Du är inte 25! Ta liften ner”, skriker knät men ingen lyssnar.
”Det blir ett äventyr”, säger mitt sällskap men kommer snart fundera på ”så räddar du stämningen på semestervandringen”.
Väl hemma väntar rehab för att som fysioterapeuten påpekar ”träna upp musklerna som är kompisar med knät”. Tydligen hade de rackarna också gått på semester. Nu tar vi vardag.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
