Sverige ska få tioårig grundskola, meddelade Tidningarnas Telegrambyrå häromdagen. Regeringen har redan öronmärkt pengar. Johan Pehrson lät glad och andfådd i tv. Det var som om han personligen hade sprungit med radiotelegrammen mellan Stockholm och Motala. Därmed återstår blott att baxa beslutet genom riksdagen. Det ska nog gå. Riksdagsledamöterna går ju inte själva i skolan.
I tre år hade jag en historisk göteborgsk skolbild hängande över skrivbordet på Världens gång-redaktionen. Den var ett fynd från Göteborgs Stadsmuseum. Världens gång-redaktionen firade, som någon läsare kanske minns, Göteborgs fyrahundraårsjubileum genom att publicera historiska bilder. En av dem föreställde denna skolutflykt.
Det är skollärare Lorens Gottfrid Sjöholm och en lärarkandidat och tjugo barn som besöker Långedrag den 31 maj 1912. Det är en sådan bild som det är uppmuntrande att betrakta en regnig tisdag när ärendenas gnagande mångfald fyller almanackan.
Det var varmt, fönsterglasen skallrade, konduktören stod under sin blanka mösskärm med myntväskan på magen.
Flickorna ler under sina kvarnhjulshattar och ser ut att tänka på att de snart ska få fånga tångkrabbor. Pojkarna bär sjömanskostym. Det är ett märkligt barnplagg. Det hade börjat år 1846 då den lille prins Albert i London porträtterades i flottistuniform. Inte oväntat ledde detta till att hela den brittiska aristokratin började klä sina barn i flottistuniform. Vid sekelskiftet hade sjömanskostymen sipprat ner till svenska barn. Min farfar – född år 1901 på Orust, på behörigt avstånd från brittiska ädlingar – hade förstås sjömanskostym. Plagget nådde sin slutstation med Kalle Anka och Håkan Hellström.
Den lille prins Albert tillbringade sedermera hela sitt vuxna liv på olika cancanklubbar i Paris, i regel utan sjömanskostym, ibland utan kostym överhuvudtaget. Men det är en annan historia.
Det var trevligt att sitta och titta på bilden från Långedrag och föreställa sig 1912 års utflykt: smörgåsar med skinka och inlagd gurka, äpplen, wienerbröd, en liten glasflaska lemonad.
Lärarkandidaten som höll ett öga på ringlekarna.
Skollärare Sjöholm som strängt granskade herbarierna med pressade ringblommor och prästkragar.
De måste ha tagit spårvagnen till Långedrag. Det var varmt, fönsterglasen skallrade, konduktören stod under sin blanka mösskärm med myntväskan på magen.
De hade färdats genom ett Göteborg av grusvägar, pojkar som lekte med tunnband vid vägkanten och nybyggda ljusgula landshövdingehus. På Linnégatan fanns fortfarande en särskild fil för grosshandlarnas ridhästar.
Någon av barnen hade väl varit på Idrottsplatsen och sett den avlånge Erik Börjesson springa förbi backarna i Öis.
Men det finaste på 1912 års fotografi från Långedrag är de två pojkarna längst bak.
Deras uppsyner är frimodiga och sorglösa. Inte ens skollärare Sjöholms fasta hand kan denna dag få dessa gossar att tänka på multiplikationstabellen.
De två pojkarna längst bak fascinerar mig av det enkla skälet att de är tidlösa.
Sverige har haft obligatorisk folkskola för alla barn sedan år 1842.
Och sedan år 1842 har varje svensk skolklass härbärgerat dessa två pojkar.
Grabbarna Bus Längst Bak.
Jag tänkte på dessa två grabbar när regeringen häromdagen presenterade planerna på att införa tioårig skola. Mycket har förändrats sedan 1842. Men dessa pojkar består. De finns i varje svensk skolklass, oavsett hur många årskurser de behöver sitta av. De är mer tidlöst svenska än träskor och dansbanor. De är Sverige.
Missa inget från GP Världens gång!
Nu kan du få alla kåserier och skämtteckningar som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Världens Gång. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
