Våren 1999 var Sanna Lenken 20 år. När poliserna Olle Borén och Robert Karlström mördades i Malexander bodde hon i London och hade bara följt regissören Lars Noréns uppmärksammade teaterprojekt ”Sju tre” på distans.
– Jag var lite besatt av Norén i tonåren och hade sett flera av hans pjäser. Men jag har inga starka minnen från den här händelsen, säger Sanna Lenken.
Så vad fick den nu 45-åriga regissören från ”Tunna blå linjen” och ”Thunder in my heart” att ta sig an den såriga historien om tre grovt kriminella fångar, två mord och ett havererat teaterprojekt som med facit i hand aldrig borde ha dragits igång?
– Det är en fascinerande historia med goda intentioner men kantad av så många felbeslut längs vägen att det ledde fram till en katastrof, konstaterar Sanna Lenken.
Två nazister och en ligaledare på teaterscenen
Allt börjar med att den hyllade dramatikern Lars Norén får ett brev från Tidaholmsanstalten. Det är internen Carl Thunberg, ledare för den så kallade Militärligan, som tillsammans med de fängslade nazisterna Tony Olsson och Ola Svensson (fingerat namn i tv-serien) vill jobba med dramatikerns texter.
Lars Norén blir fascinerad av fångarna och ser tillsammans med sin producent Isa Stenberg chansen till en ny och unik teaterpjäs där de tre våldsbrottslingarna ska spela sig själva.
Alla rycks med. Alla är entusiastiska. Norén och Stenberg, Kriminalvården, fångarna själva ... men kan verkligen tungt kriminella människor återanpassas med hjälp av teater? Kan de rehabiliteras av en regissör? Ja det är tanken i alla fall.
Fångarna beviljas permissioner. Föreställningen åker på turné. Säkerheten trängs undan. Och en våg av grova rån följer, som Tony Olsson på lediga stunder genomför tillsammans med kumpanerna Andreas Axelsson och Jackie Arklöv. Det är också dessa tre som senare kommer att fällas för morden i Malexander.
Lars Norén framstår som lite världsfrånvänd
Sanna Lenkens tv-serie ”Smärtpunkten” bygger på Elisabeth Åsbrinks Augustnominerade bok med samma namn. Den tredelade berättelsen får premiär på SVT 19 april och fokuserar redan från start mer på frågor om konstens villkor och förutsättningar än om de båda polismorden vid en vacker sjö i Malexander som blir historiens brutala slutpunkt.
– Här finns så många aspekter om vad konsten får berätta, om nazism och extremism och inte minst om genikulten kring Lars Norén, säger regissören Sanna Lenken.
TV-dramat ”Smärtpunkten”
- I rollerna: David Dencik spelar Lars Norén, Maria Sid gör hans producent Isa Stenberg. I rollerna som Carl Thunberg, Tony Olsson och Ola Svensson (fingerat namn i tv-serien) syns Einar-Hugo Strömberg, Martin Nick Alexandersson och Linus Gustafsson.
- Manus: Pelle Rådström (”Svart krabba”, ”En mot en”).
- Regi: Sanna Lenken (”Tunna blå linjen”, ”Thunder in my heart”).
- Manus: Wilhelm Behrman och Niklas Rockström (”Innan vi dör”, ”Kalifat”).
- Premiär: På SVT fredag 19 april.
Den hyllade regissören framstår i tv-serien som lite världsfrånvänd och aningslös, om inte direkt naiv och egocentrisk. Efter premiären när kvällstidningarna sågar föreställningen som ett nynazistiskt spektakel och de orutinerade skådespelarna behöver honom mer än någonsin, då är Norén borta. Puts väck. Han svarar inte ens i telefon. Kvar finns bara producenten Isa Stenberg som gör vad hon kan för att lappa ihop de kränkta fångarnas söndertrasade självbild.
Rollen som den hårt prövade regissören görs av David Dencik, som själv arbetade med Lars Norén för drygt 15 år sedan i samband med dennes uppsättning av "Hamlet" på Gotland. Och han förstår Norén.
– Det är så teaterregissörer gör, de brukar försvinna efter premiären. När jag spelade ”Hamlet” på Romateatern hade Lars Norén inte ens tänkt dyka upp på premiären. Då skulle han på en rökavvänjningskurs, berättar David Dencik, som ändå kan tänka sig att rikta viss kritik mot regissörens agerande.
– Fångarna förstod inte att det är så världen ser ut när man jobbar med teater. Och där var väl Norén lite aningslös, han insåg nog inte riktigt vad han hade satt igång inuti deras sinnen.
Producenten kom för nära fångarna
Men det märkte Isa Stenberg. När Lars Norén efter premiären släppte fångarna vind för våg var det hans finlandssvenska teaterproducent, kvinnan bakom geniet, som fick rycka in, styra upp situationen och rädda vad som räddas kunde när hon inte fick Kriminalvårdsstyrelsen att gå med på att lägga ner projektet. Och som höll på att gå under på kuppen.
– Producenter som henne utplånar sig själva till förmån för konsten. Jag kan verkligen leva mig in hela det här haveriet, säger Maria Sid som spelar Isa Stenberg.
Hon menar att Stenberg tog på sig alltför mycket ansvar och förutom att vara de tre fångarnas chaufför, vän och Tony Olssons hyresvärd till slut även fick agera som deras fångvaktare. Det var först när Isa Stenberg var helt slutkörd som hon tackade för sig och lämnade projektet.
Varför fortsatte Isa Stenberg så länge som hon gjorde?
– Därför att hon var engagerad, professionell och lojal. En bra producent överger egentligen aldrig sitt skepp, säger Maria Sid.
Så varför gick det snett? Hur kunde en visserligen kritiserad men också extremt uppmärksammad och omskriven teaterpjäs sluta i bankrån, skottlossning och dubbla polismord?
Sanna Lenkens tv-serie lyfter på stenarna och ifrågasätter projektet men är samtidigt försiktig med att peka ut någon ansvarig, förutom de dömda mördarna.
– Jag hoppas att tv-tittarna rannsakar sig själva och inte dömer någon för fort. Det är vi alltför bra på i dagens samhälle, säger Sanna Lenken.
Fler texter på GP Kultur:
LÄS MER:Boken ”Smärtpunkten” om polismorden i Malexander blir SVT-serie
LÄS MER:Snart återvänder ”Herr Talman” i SVT
LÄS MER:Christoffer från Göteborg hoppas hitta kärleken i tv
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
