Sverker Göransson har gått bort efter en tids sjukdom. Han var docent i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet och var en kär lärare och handledare och som sådan mycket betydelsefull för så många. Ett vackert bevis för det är den festskrift han förärades när han fyllde 65 år 2001.
”Skönhet men jämväl förnuft” är en bok på drygt 600 sidor och 56 bidrag från litteraturvetare till skönlitterära författare som Tomas Tranströmer och Lotta Lotass. En enastående rik läsning.
När jag kom till litteraturvetenskapliga institutionen var det Kurt Aspelins seminarium som drog och där fanns studenter som Ingrid Elam, Per Arne Tjäder, Gunnar D Hansson, Thomas Olsson, Mikael Löfgren och många fler – och så Sverker Göransson som hade skrivit en avhandling om Gyllenborg och 1700-talslitteraturen men nu var i färd med en bok om Erik Lindegrens ”mannen utan väg”.
Aspelin dog i december 1977 och jag var nyss antagen som doktorand. Jag fick rådet att vända mig till Sverker som tog emot mig med ett leende och en varm glimt i ögat. Han blev min handledare och snart en kär vän som puffade mig fram till en avhandling som jag lyckades skjuta upp i två decennier. Sverkers bok om Lindegrens poesi har ännu inte kommit ut.
Sverker var en medelpunkt på institutionen och en sann mentor.
Sverker var en medelpunkt på institutionen – han var länge administrerande prefekt – och en sann mentor. En lågmäld auktoritet helt befriad från egocentricitet. Det blev många värdefulla samtal och ofta märkte jag hur hans frågor och synpunkter hade en lång efterverkan. Han var en briljant seminarieledare. Och hade ett humoristiskt sinne för ironi.
Där fanns alltid en linje. När jag såg till poesins flertydighet ville Sverker göra tvärtom – reducera den oklara för att nå en relativ entydighet i tolkningen av en text.
Han lärde mig och andra vederhäftighet och precision och samtidigt var det litteraturen som var det viktiga. Som läsare och uttolkare gällde det att respektera litteraturens integritet: ”den stora dikten bevarar alltid sin hemlighet och kan aldrig slutgiltigt beskrivas.”
Men Sverker kom längre på den vägen än de flesta. På 60-talet var han litteraturkritiker i GHT.
Översättaren och bibliotekarien Erik Mestertons närvaro var väsentlig i sammanhanget. Sverker och Erik skrev tillsammans en värdefull och mycket kondenserad bok om 1900-talspoesi – ”Den orörliga lågan” (1998). Han hade tagit till sig den litterära semiotiken hos Michael Riffaterre.
Betydelsefull för mig var också antologin ”Modern utländsk lyrik – från Baudelaire till Biermann” som Sverker redigerade tillsammans med kollegan Börje Räftegård.
Att ”Den orörliga lågan” avslutades med en studie av T S Eliots ”The Love Song of J Alfred Prufrock” var betecknande. Erik Mesterton hade översatt Eliots poesi i ”The Waste Land” och för Sverker var Eliots prosa ett ideal av skönhet men jämväl förnuft.
Till de väsentliga insatserna hör Sverkers arbete som redaktör (med Lars Lönnroth, och Sven Delblanc) till det litteraturhistoriska verket ”Den svenska litteraturen” i sju band där han svarade för den avslutande delen. Ett jättearbete med många medverkande och nu drygt trettio år senare fortfarande aktuell.
Det har varit en lycka att få ha Sverker Göransson som en god vän och klok handledare. Han lämnar ett tomrum efter sig men vi alla som lärde känna honom hör hela tiden hans röst. Den är med oss.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Gymnasieklassiker: Robert Azar om ”Det öde landet”
LÄS MER:Fem litterära verk som format Göteborg
LÄS MER:Recension: ”Intill mjölkhagen” och ”Död och öppningar” och av Dylan Thomas
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
