Att påtala att det finns antisemitism och våldsromantik inom ytterkantsvänstern är enligt Cecilia Verdinelli "osakligt". I en kulturkrönika (GP 29/3) angriper hon bland annat mig för att utmåla "den aktivistiska" vänstern för något den inte är.
Sedan har jag svårt att följa hennes resonemang. I nästa andetag medger hon nämligen förekomsten av såväl våldsverkare som personer som tror på en judisk världskonspiration.
Misstaget som Cecilia Verdinelli gör är att hon, i likhet med många andra som definierar sig som allmänt "vänster", tar åt sig av kritik som riktas mot avarterna. Kritiken som hon istället borde reflektera över handlar om den osunda gemenskap som delar av den demokratiska vänstern känner med extremisterna. Det leder ofta till en ovilja att förstå antisemitiska uttryck eller se problemen med våldsamma grupper. Cecilia Verdinelli blir själv ett exempel på detta när hon så lätt förvandlar judehat och politiskt våld till blott varande "anekdoter".
