Det här är Marie Nilsson Linds sommarprat, men det är lika mycket Josefin Nilssons. Precis som i dokumentärfilmen ”Älska mig för den jag är” som sändes i SVT tidigare i år så får lillasyster komma till tals, trots att hon inte finns med oss i dag. Utan henne är Marie som Piff utan Puff och sorgen hörs i varje ord, i varje diftong, när hon berättar om uppväxten, systerskapet, kärleken, elchockerna och inte minst livet efter Josefin. Systerns röst finns också med genom uppläsning ur boken som hon höll på att skriva och självklart i musiken; Josefin sjunger i flera av låtarna vilket förstärker känslan av att det är bådas program.
LÄS MER:Recension: Anders Hansen - Sommar i P1
Det är tungt och går rakt in i hjärtat, men programmet rymmer också glädje och skratt. Historierna om livet på landsbygden och första mötet med utomjordingarna, det vill säga turisterna, är väldigt rolig – det var ”som Skansen fast tvärtom” när ortsbefolkningen kikade på sommargästerna och deras konstiga kläder och hattar genom staketet. Vi får också höra om Josefins lyckade busringning till Radio Gotland på sin egen födelsedag.
LÄS MER:Våld i nära relation är en ständigt pågående terror
Vem:
Marie Nilsson Lind är sångerska, artist och tidigare medlem av Ainbusk singers där även systern Josefin Nilsson fanns med. Hon bor på Gotland med sin familj.
Marie Nilsson Lind är en begåvad berättare som målar bilder och ger oss scener från ett liv. Varje ord är genomtänkt och därför lyssnar man också uppmärksamt. När hon till slut kommer till den där dagen och säger att hon inte kunnat eller velat använda ordet som står som dödsorsak i obduktionsprotokollet – självmord – på grund av all den skuld hon känner, då krävs ett hjärta av sten för att inte beröras.
Sommarpratare 5 augusti är Ali Abbasi, regissör.
